Bäst, men ändå inte.

Klockan är precis 00.45, den 1 Januari 2006.

Jag har nyss kommit hem från min farmor och farfar efter middag och lite mys med dem, konstigt kan tyckas... Nyårsafton är en glamourös kväll för alla, oavsett ålder, bakgrund och situation, och jag väljer att spendera den hos mina farföräldrar. Vissa av er kanske skakar på huvudet, medan andra tycker jag är söt som är mån om min släkt. Personligen vet jag själv inte riktigt vad jag ska säga om saken. Eller faktum är.. att det beror på min sociala fobi. 

Som i grunden egentligen beror på min egna självkänlsa. 

Om jag tar det från början och berättar hur det är, och hur jag känner det kanske det blir lättare att förstå min situation. Jag har en längre tid gått och haft ett självförtroende som ibland kan ses som något egoistiskt men nu börjar jag tvivla på att jag har förstått vad begreppet självförtroende innebär. Självkänslan för det yttre har aldrig varit större, även om det finns brister även där. Jag har inte så mycket val än att acceptera läget och gilla mig själv om jag inte vill lägga mig under kniven och ändra mig totalt. Men mycket mer än så, finns det inte att hurra för.

Men trots det, så är jag inte långt ifrån att vara perfekt. Jag lyckas charma folk i min omgivning dagligen med min humor och personlighet. Och vad är det egentligen för dubbelmoral som jag förespråkar då?

Först påstår jag att jag inte känner någon större självkänsla för något utöver mitt yttre och sedan säger jag att jag nästintill är en perfekt människa. Förlåt mig, men det här gör även mig förvirrad...

Vi tar det från början:

- Jag tycker om mitt yttre men med vissa brister.
- Jag har förmågan att charma skjortan av folk.
- Min personlighet är underbar.
- Och jag är nästintill perfekt.

Utan att ta i för mycket, är det så jag känner och det som jag står för.

Eller gör jag det egentligen? Jag är medveten om alla dessa punkter, men blir till en av världens allra minsta och svagaste personer när det handlar om att vara social med folk jag inte känner mig trygg med. Allrahelst när det gäller det motsatta könet, och det är flera av dem.

Och då har jag väl endast mitt yttre kvar att referera till angående självförtroendet?

Jag känner mig totalt vilse. Försöker jag lura mig själv? Jag påstår ändå att jag nästintill är perfekt..  Kan man besitta alla dessa egenskaper som jag räknat upp och ändå ha en dålig själkänsla? Och vad beror det egentligen på i sådant fall..

Förvirringen är total, och dessa tankar besvärar mig dagligen.

Jag önskar alla ett Gott Nytt År, och hoppas att 2006 blir allt som inte 2005 blev. Främst önskar jag mig själv mitt liv tillbaka så att jag på nytt kan börja leva. Jag saknar att inte själv kunna styra över livet, och hoppas att alla som kan det inser vilken förmån de har och inte kastar bort det.

Årets..

..Låt: Fanfanfan, Joakim Thåström
..Skiva: Laleh, Laleh
..Vackraste kvinna: SessCa
..Upplevelse: Ignite, Augustibuller
..Fiasko: Livet
.."Att se fram emot": Robbie Williams live på Ullevi, 1 Juli 2006
..Mest underbara: Gudsonen Adrian Björck
..Viktiga inslag: Möte med kusinerna Jonas, Lina och Frida

Som bubblare nomineras även "Sommarens låt 2005":

Mustasch - Dogwash

Ta hand om dig själv och livet, Over and out.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0