Oväntad vändning. Knappast till det bättre, vilken soppa.. Men det börjar äntligen klarna lite. Ett stort steg av mig, både fram- och tillbaka. Jag kan inte göra mer än vad jag har gjort, och nu går jag vidare. Mitt beslut är inte förhastat, tro mig. Frågan har dykt upp mer än en gång, och det senaste fick mig att ta det stora steget över tröskeln. Jag vet i alla fall varför jag mår mindre bra den här gången, och det gör mig inte lika uppgiven.

Respektlöst.

Alldeles strax ska jag åka och titta på en häst som jag eventuellt ska börja rida. Det ser jag fram emot, och hoppas att kemin stämmer. Hur det sedan löser sig med transport dit och hem är jag inte alldeles säker på, om inte annat har jag ett halvt ben att gå med så det ordnar sig alltid.

Det börjar svida på kontot förresten, de senaste julklapparna har gjort mig alldeles bankrutt och mer kommer det. Och just ja, jag har bara inhandlat två julklappar än så länge. Resten som inhandlats, har varit onödiga julklappar till mig själv. Jag börjar bli riktigt orolig över mitt sätt att handskas med pengar.

KÖP!  Är numera mitt ledord.. Är pengarna slut så är dom, men jag kan inte direkt springa till mamma eller pappa för att be om ett lån. Inte med tanke på hur mycket pengar jag har tjänat, och sedan gjort av med i år.

S k r ä m m a n d e!