Pannkaka..

Vilket fiasko det här blev nu, då.. Jag tycker inte om julen längre. Inte med det här vädret, inte med den här stämningen. Dagen började fruktansvärt med att jag låste in mig på toaletten och lät tårarna rinna ett tag innan jag hämtade andan och gick ut. När jag uttryckligen ber om att jag vill att min far ska fira jul med oss, och han själv vill det, men blir överkörd av släktingar som har bestämt att han ska vara med dem, så känner jag bara at det är så fruktansvärt respektlöst. Förvisso hade han sagt innan att han skulle dit, men han fick aldrig någon chans attt ändra sig. Nu blev det förvisso rätt bra tillslut, men jag kände mig ändå så oerhört less på att några i släkten är så egoistiska.

Allt har känts rätt okej, men nu känner jag mest bara stor ångest. Jag mår illa, och känner mig yr. Jag är inte alls upplagd för jobb i morgon. Vi är schemalagd från 11.00, då butiken öppnar, men vi måste komma dit innan och baka bröd, slänga in kycklingen i värmeskåpet och dessutom fixa det som alltid behöver fixas vid kassan. Vi kan absolut inte komma senare än 10.30, och sedan jobba till 20.15, jag kan inte förstå vad det är för grymt dålig planering. Det är inte det att jag inte orkar, för att jag skulle vara lat, utan det är det att jag inte orkar för att jag fryser, mår illa och känner mig allmänt yr.

Men.. jaja, det där får lösa sig. Tuppar jag av så tuppar jag av, men inte ens då är det väl ett gilltigt skäl att sjukanmäla sig.

Årets klappar:

  • Presentkort Stadium, 300:-
  • Presentkort Stadium, 900:- (som min syster har slarvat bort)
  • Fortsättningen på min samling av finporslin (kaffekopp)
  • CD-skiva Remmstein, Sehnsucht (antagligen för att jag varje gång hör inledningen av Du Hast med min myra alltid säger hur bra jag tycker den låten är, övriga spår på skivan verkar riktigt bra också!)
  • Kort på mina kusiner.
  • 1000:-
  • 100:-

Och säkert något mer. Den klapp jag är mest nöjd över att ha gett bort är en den här tröjan till min bäste vän Värmland. Hennes reaktion vid samtalet sa allt egentligen, för hon var alldeles mållös. Precis vad hon förtjänar, även om hon håller på världens sämsta lag och håller av världens sämsta förtidspensionär (det är nära nu). Mitt rim slår allt, och är det som följer:

 "När Oscar Sundh har hämtat skatten, då skall du få se på katten.
Att vi en dag den stora pölen åka över, men först behöver vi en massa klöver.
Ja, du drömmer om din fina Floppa, särskilt när någon honom proppa/t.
Ack denne veka karl, stackarn, ömma fotknölar har." *


Och som jag förstod det så var det väldigt uppskattat hos hennes familj, som dag ut och dag in får höra ett ännu värre tjat än jag själv. De möts ju dessutom av det där fula trynet varje morgon på deras kylskåp eftersom hon utser veckans "Floppa" vareviga vecka, år ut och år in. Och vad jag fick av henne i julklapp? Hennes vänskap och kärlek. Det betyder mest för mig!

God Jul, på dig.

* Internskämtet är att jag är lite förtjust i Oscar, av ingen anledning, och att det är jag som är skatten. Och resten, är bara ren sanning! Morsning!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0