När kärlek inte är galenskap är den inte kärlek.

I åratal har jag gått med samma övertygelse, och det är den övertygelsen om att den sanna kärleken endast sker om attraktionen fanns från första början. Nu börjar jag tvivla och dessutom frågar jag mig själv varför jag aldrig tidigare trott på att kärleken hittar dig när du som minst anar det? Inte för att jag tänker springa några händelser i förväg nu, men när någon man känner eller känt till en längre tid börjar kännas intressant, det är då man börjar inse att amor försökt leda en i rätt riktning hela tiden. Den enkla vägen, alldeles framför din egen näsa, men trots det väljer man den svåra och letar på fel platser.

Helst av allt har jag hela tiden ansett att min drömprins någon gång kommer och knackar på min dörr en kväll, något man förstås insåg för länge sedan att det aldrig skulle ske. Fast om det skulle vara så, att han hela tiden sprungit framför mig så vore väl det ungefär samma sak, eller?

Den här förälskelsen är ren galenskap, bara.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0