Hur mycket jag än försöker så blir inget bättre. Motivationen saknas, inget är roligt och snart kan jag inte ens umgås med mina vänner utan att blir riktigt irriterad. Och det finns ingen som helst anledning till det..
Problemet har jag vetat om sedan tidigare, men folk går mig verkligen på nerverna hela tiden nu. Jag vill vara ensam, och trivs bäst ensam, trots att det är då jag mår som mest dåligt. Blandade känslor är inblandade, men hur löser jag det problemet?

Det florerar så många frågor i mitt huvud, och jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Hur ska jag kunna koncentrera mig på frågor som "Två små laddade föremål A och B har laddningarna QA = 7.0 μC och QB – 3,0μC. B påverkar A med kraften 15 N." när jag inte ens vet svaret på mina livsfrågor? Förvisso kan jag inte kräva alla svar nu, men det som gör att mitt liv raserar kräver jag ett svar på. Men hur?

Jag blir tokig, på allvar snart.. Jag klarar inte av det här mycket längre!

Låt mig leva ett liv igen..