Den redan så hektiska vardagen har dragit upp tempot i en högre växel och du känner dig utmattad. Inte den vanliga känslan utan den är något värre än vanligt. Tre djupa andetag och du är på benen igen, ingen som helst fara. Andra dagen kippar du efter luft för att inte kvävas och den sista dagen måste du koncentrera dig på att hålla dig i balans, se till att dina lungor fylls på med ny och fräsch luft, och dessutom lindra oron inom dig.

Onödigt, du har ändå inget att vara orolig för. Så varför känna efter så mycket?

Pang! Plötsligt står du bara där och kan inte kontrollera dina känslor. Djävulen tar på nytt över din kropp och du kämpar förgäves över att ta den tillbaka. Åter igen ett misslyckande och du kravlar dig bara upp på dina knän som bäst.

~~*~~*~~*~~*~~*~~*

Ikväll rann bägaren över helt okontrollerat. Jag blev hemskickad men fick en massa beröm innan dess. Nu är jag lugn, men alldeles likgiltig. Jag ska försöka sova men...




Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare...