Flera av oss lever i en fantasivärld i hopp om att den en dag blir verklighet. Andra tar tag i livet och ger sig fan på att deras plan blir det. Allting handlar om att ha en disciplin och tro om sig själv, utan att det blir en börda. Utan den riktiga övertygelsen är bilden något suddig, och då tar dagdrömmarna över. Där gifter man sig med Johnny Depp och skaffar ungar på löpande band, samtidigt som man lever loppan utan att behöva bekymra sig över ekonomin. Det vore den allra enklaste utvägen för oss alla.

Å andra sidan, utan hårt arbetande människor med en plan för livet, utan dem... så skulle vi dagdrömmare inte finnas till. Man kan ju fråga sig om vilket som är det bästa alternativet, det säger sig självt egentligen. Medan de med planer i livet kämpar vidare på olika sätt, så slår andra på en film och hoppas att det lyckliga slutet blir verklighet även för dem. Trots att lyckan blir deras olycka ett tag så lever de vidare i deras vackra lilla glaskula och hoppas på att det löser sig på ett eller ett annat sätt. Utan att behöva lyfta ett finger eller anstränga sin hjärna.

En gång.. har det med största sannolikhet också funnits planer och förvätningar även hos dessa människor. Planer som på något sätt demolerades och inte längre var aktuella av olika anledningar. Någon kanske berättade för dig att kapaciteten saknades, eller så förlorade du hoppet på något annat vis. Den brinnande lågan inom dig slocknade snabbare än du hade hunnit blinka och det fanns inget annat alternativ kvar.

Att tro på sina drömmar är att gå sovande genom livet.

Illusionen bör slopas, och sedan byggas om till en ny och verklig uppfattning. Fantasivärlden gör ingen lycklig och inte ens den ger dig något gratis. Bekämpa dina svaga sidor och hoppa upp i sadeln igen, alla har suttit där någon gång. Alla håller sig inte alltid kvar och behöver en knuff tillbaka dit innan rädslan tar över helt. Efter det blir det svårare och svårare för varje dag som går. 












Den som sover på en silversäng drömmer om guld...