Man kunde kanske tro att man någon gång skulle lära sig... Ja, jag menar det där om hur din själ och kropp reagerar på vissa saker. Man försöker alltid att förtränga saker och fly ifrån dem, i alla fall så fungerar jag på det sättet. Ingenting fungerar och man kan inte fly ifrån verkligheten, även om jag försökt alldeles för många gånger.

Och jag förstår verkligen inte hur jag ska ta mig igenom min vardag igen efter lovet.. Jag är för medveten om mitt problem, så psyk skulle inte ta mig på allvar, det gör inte ens min mamma. Det finns verkligen ingen som förstår hur jag reagerar, för en än gång så är det faktiskt så att varje individ känner helt olika.  Jag önskade jag kunde köpa mig ifrån mina problem, men det fungerar ju inte heller.

Numera fungerar det inte ens att få problemen ur huvudet när man väl flytt ifrån dem.. Gjorde ett besök på en skola i Arvika idag och jag kände en så enorm ångest. Det går inte att beskriva den känslan så att ni förstår. Ångest över det som komma skall, ångest över det som inte är gjort och ångest över nya människor runt omkring mig. Jag, vet faktiskt allvarligt inte HUR jag ska ta mig igenom det här då jag knappast tror på lösningen att ta uppehåll från skolan, och det spelar ingen roll om jag skulle byta till en skola närmre mig. Min livstid är dödsdömd, i förtid.


Jag har i alla fall träffat Jake Gyllenhals dubbelgångare, han var så grymt lik honom men jag tror faktiskt inte att han vill gifta sig med mig. Dels har jag inte frågat honom, och dels är det väl det faktum att vi bor lång ifrån varandra.. Ja, jag har ju inte ens pratat med karln! (Pojkvaskern..)



- Ja, jag vill gifta mig med dig !