De senaste två dagarna har mina steg varit oerhört lätta och jag har nästintill svävat fram på gator och torg. Det är så här jag vill känna om och när jag någon gång faller för någon! Och kan det vara så enkelt att jag redan hunnit göra det? Även om jag är medveten om att det är något som egentligen är fullkomligt hopplöst så vill jag inte mer än att spendera all min tid med honom.

Jag är alldeles fylld av underbara känslor samtidigt som jag vet att det är en övergåenda fas tills jag inser på riktigt att det bara är en låtsaskänsla. Men det är en låtsaskänsla som jag vill känna jämt, och en känsla för någon som känner detsamma för mig.

Nu är jag inte alls en lika bra diktare som Markka Stentätt och hennes väninna Murke.. Men kunde jag, så skulle jag knåpa ihop en fantastisk dikt om hur kär jag känner mig och om hur bra vi skulle passa tillsammans. 

Underbart, jag är förälskad...