Jag har ont i magen, mest hela tiden.. Och inte sjutton beror det på en bulle i ugnen, inte heller 22 wienerbröd. Fast det är sant, jag äter inte ens wienerbröd, jag tycker att det är sjukt vidrigt. Utom någon gång ibland, när det är nygräddat direkt från bageriet. Fast det är liksom en annan historia, för jag hade inte tänkt att blogga om vilka kakor och bakelser jag äter och inte. Nej, egentligen hade jag tänkt att beklaga mig precis som jag alltid gör. Ungefär som de där 72 gångerna då jag snyftat om mitt knä, och de där 23 gångerna jag tyckt att alla andra varit idioter för att de inte vill umgås med mig.

Nåväl, det har blivit lite av en grej jag måste få göra. För vem ska annars tycka synd om mig, om inte jag själv? Min mor skakar bara på sitt huvud och tycker att jag känner mig sjuk alldeles för ofta. Men om du har feber i två dagar, trots att du bara brukar ha det i ett par timmar, skulle inte du också bli orolig? Jag blir orolig, för minsta grej, och det är väl sisådär. 1 gång av 10 brukar mina misstankar visa sig ha rätt, men har man varit så mycket till vården för att undersöka sig att man fått klippkort, ja, då är det väl lika bra att fortsätta när det där klippkortet börjat ge dig gratis vård? Jo, det tycker tamesjutton jag med, varför skulle jag sluta gå till läkaren när jag kan gå dit alldeles gratis? Jag har minsann bidragit med så mycket pengar till den där skiten att jag är värd att få vård, OM jag skulle vara sjuk.

Nä, nu spårar det här ur. Jag går sällan och aldrig till vårdcentralen, och akuten besöker jag inte gärna med tanke på väntetiderna. Fast, jag känner mig förvisso sjuk ofta, och min Pshyco-tant tycker att jag ska lita på det jag känner eftersom det bara är jag som kan veta hur jag känner. Det har hon förvisso rätt i, men då är det förstås så att jag känner mig själv och oroar mig alldeles för ofta för ingenting.

Såja, nu har jag klagat lite bara för att, känner att det har varit alldeles för lite av det på sistone.

I övrigt så kommer jag inom kort att gästblogga på Värmlands nya blogg, där jag är säker på att överlaget av människorna som läser min blogg kommer att hålla med mig om valet av adress: http://mrsforsberg.blogg.se , tillåt mig att hånskratta dig och din sjuka fetisch rakt upp i ansiktet. Ha Ha Ha Ha Ha! Fast vi älskar varandra ändå, trots våra skilda meningar om allt och ingenting. Det kanske helt enkelt är så att jag tycker om henne för att hon är så lätt att driva med, och hon kanske tycker om mig för att jag är den ende hon lyckas reta till vansinne varje dag, om hon pratar om något annat än mig med mig. Pussipuss, Kurimulla!

Adiós.