Den här kvällen är en av de få kvällar jag spenderat i mitt eget hem, tillsammans med min far. Även, om vi inte direkt umgås så märker vi av varandras närvaro och det känns skönt, för jag har verkligen saknat honom. Det är typiskt att jag som är 20 år gammal inte riktigt kan släppa taget om honom, men eftersom jag inte känner mig helt redo att bli vuxen så är det å andra sidan riktigt skönt att fortfarande ha den tryggheten. Och av någon anledning har jag även hittat tillbaka till min mor som det annars varit lite knackigt med det sista halvåret, vi har kunnat prata om en hel del.. Även om jag känner igen syndromet; Nåja, nog pratat om dig. Nu pratade vi faktiskt om MIG!

Och allt det som jag beskriver ovan, beror på en gemensam nämnare; J.



Just det, den evige singeln Josefine har lyckats att trollförbinda en riktig karl i sina bästa år. Och helt ärligt talat, så känns det så fruktansvärt underbart att jag träffade honom. Har minnen från i vintras när jag spanade in honom på mitt dåvarande jobb, men att jag aldrig tog upp honom på min oseriösa blogg om att söka efter kärleken, just för att han kanske var av intresse för mig på riktigt. En sådan snubbe som skulle kunna passa mig som handen i handsken och som var mer riktig än alla glassnubbar och drömmän alá George Clooney. I vilket fall som helst så visste jag vem han var, utan att egentligen fått det bekräftat för mig, det syntes på långa vägar att han var bror till en bekant och arbetskamrat till halva min släkt. Såväl som J också är..

Och, på den vägen är det.

När jag ser tillbaka på hela händelseförloppet så kan jag inte låta bli att skratta och fnittra inombords, för med intiativ från mig gick det tillväga på sådant sätt som jag aldrig trodde att jag skulle beblanda mig med. Vi hamnade på samma skift på plastfabriken, och det var bara början på det som har blivit. Mina känslor har växt fram dag för dag, och även om det finns en del personliga hinder i vägen så känner jag att jag är på rätt väg i livet. Jag har tagit det svåra steget och kontaktat personer jag länge behövt kontakta under en längre tid, och även tillåtit mig själv att tänka på min hälsa, inte på någon annans. Det är dock väldigt lång väg kvar, men en väg som jag sakta men säkert hade tänkt att ta mig igenom.

Jag har lyckats svälja några fjärilar och än hade jag inte tänkt att släppa ut dem därifrån, utan istället hade jag tänkt att suga på den här känslan ett tag. Antar att det jag känner just nu bara tyder på positiva saker då jag blir alldeles leende och glad inombords, när jag tänker på hur förbannat bra och underbar J är, för mig och för sig själv.

Kom ihåg det.