Ja, nu var det ett tag sedan jag bloggade, det medger jag. Men självklart finns det anledningar till varför det har kommit att blivit så.. Det beror inte enbart på mitt fruktansvärda jobb, utan att jag för det mesta hänger hos någon jag tycker otroligt mycket om på min lediga tid. Hmm, ja alltså, jag tycker ju om honom när jag jobbar också, men ni förstår vad jag menar. Det känns lättare att skriva typ 20 rader till och förklara eftersom det är jobbigare att behöva tänka hur man ska skriva rätt, och dessutom måste man radera ut skiten först.. Nåja, dessvärre har jag missunnat honom lite av min kärlek den senaste veckan i och med att ångesten kommer smygandes igen. För det är ett faktum, och jag förstår mig verkligen inte på det här.

Visst, jag har känt att det legat under ytan och pyrt, men jag hade hoppats att sommaren skulle hjälpa mig att vara nöjd med livet åtminstone tills att sensommaren var över. Solen har inte varit lika aktiv som vanligt och kanske har det ett finger med i spelet? Fast jag vet vad det beror på egentligen, varför det här dyker upp så tidigt.. Jag blev väl helt enkelt bortskämd med att för första gången på länge sommaren 2006 flöt på relativt bra mot för hur det brukar vara. Jag kämpar i alla fall för att det ska gå rätt väg, men det är inte roligt när man på jobbet är omgivet av människor som aldrig skulle förstå. Förstå, eller känna det jag känner inombords titt som tätt.

Well, jag hade inte tänkt att tjata om det här nu när jag äntligen bloggar igen utan jag tänkte berätta om hur det har varit, det som varit bra, lite kortfattat. I början av juli så besökte jag huvudstaden tillsammans med min barndomskamrat Hanna i några dagar. Vi levde på ett flott hotell 50 m från allt, från shopping till nöjesalternativ och det var alldeles fantastiskt trevligt. Jag har hunnit med att se ett liveband i år, för ja, jag hoppade över GF i år, dels på grund av jobb men också på grund av väder. Nu vankas det någon form av semester och sedan ska jag rikta in mig på att bli frisk. Jag är enormt tacksam över den hjälp som jag får, och jag är glad över att jag vågade ta det där sista steget över för att få bukt på det här.

Adiós. .