Livet är som en toast: Platt, men riktigt god i perioder.

Okej, ödet, det tror ni på, visst? Ni vet SIBA-killen jag så lätt trånade efter för ett tag sedan, igår, så stod han där, bredvid mig i kön på MacDonalds och såg så där charmig och söt ut som han alltid annars gör. Dock, så var det några veckor försent, hade situationen varit annorlunda, så hade jag tammetusan slagit mig ned bredvid honom. Han satt där alldeles ensam och tuggade på sina potatispinnar.. Fast ni vet ju alla, hur jag älskar jakten och hur jag lika snabbt blir förälskad, blir ointresserad när den andre visar intresse.. så, well, därför är jag väl ganska förvånad över det nuvarande har utvecklat sig. Ja, jag har träffat någon, och det känns bra för en gångs skull. Fast, jag är elak, hela tiden, jag vet inte om det är för att jag undermedvetet (eller medvetet?) vill försöka skrämma bort honom.

Allt känns så konstigt, hela situationen är lite underlig faktiskt. Det här är inte vad jag har tänkt mig, men blir det någonsin så? Som man har tänkt sig alltså, tveksamt. Jag vågar inte ta det här steget mentalt att vi två skulle vara ett par, eftersom det verkligen skrämmer skiten ur mig, på riktigt. Jag har egentligen aldrig haft något seriöst eller varit det, och det här känns så jäkla seriöst att jag blir hjärndöd. Det är ett jäkla gissel, att tampas med de här jobbiga funderingarna. Historien är lång, om varför det känns mer seriöst, än seriöst, men det är antagligen något vi måste snacka om, och antagligen är jag mer rädd för det än jag måste.

Släktingar undanbedes att tala om detta, med varandra, och med mig. När jag är redo, och vet att det kommer att hålla, den dagen kommer jag att berätta själv. Nu tror jag i och försig att det endast är Myran som gluttar på min blogg, men om andra också kikar så skulle jag uppskatta att det hölls tyst om detta än så länge. Peace, liksom.

Nåväl.. Spenderade förra helgen i ett regnigt Sthlm tillsammans med min väninna från Nyköping. Det var trevligt, men ack så mycket shopping. 3 dagars konstant shopping, ändå höll jag mig i skinnet, och jag fick helt enkelt välja bort dyra middagar och casinospel till förmån för diverse tröjor och byxor. Så nu, har jag med andra ord ÄNNU mer kläder än innan, och jag vet inte ens när jag ska hinna med att använda allt. Tragiskt.

Josefine hissar: Toast, med ost, skinka och 3 skivor tomater. Jag fullkomligt älskar det, och lever på det. Frukost, lunch, middag. You name it, går t om före monsterfrukosten på Scandic Hotell, jag valde helt sonika att äta toast till frukost, trots att det fanns smörgåsar, pålägg, frukter, olika filsorter/yoghurts, pannkakor, kokta ägg, äggröror, prinskorv, bacon och gud vet allt. Toast is the shit, så som fjortisarna (uttalas med å, blir mycket klatschigare så). Ja, för ni förstår, det kommer t om före min gourmetmat också och då kan ni förstå. Sjukt gott, liksom.

Nu väntar en helg med arbete, och det ska bli.. fruktansvärt tråkigt. Jag är inne i en period där jag känner mig mer värdelös än vanligt, i allt jag gör. Gör fel, typ hela tiden och inget verkar gå bra, och ja, jag blir less på mig själv, att jag ska vara så dum alltid. Att vara blond är gott, men att vara blond med mindre hjärna är inte bra. Vart tusan är det där vuxna, mogna och seriösa, som jag vet att jag har någonstans? Lurar alla andra, inklusive mig själv om att jag skulle må bra, och bara vara flummig. Nej, det måste komma ett slut på det där, jag måste bli seriös annars slutar inte det här bra.

Adiós.


Kommentarer
Johanna

Hihi Jossan, så man hittar dig här också :) Och jag som suttit och väntat på en uppdatering av din "Strindlund söker.." - blogg!
Kram på're

2007-07-15 @ 00:44:52
URL: http://foppcorn.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0