Jobbade ju som tidigare sagt inatt på HL och det var en av de mest dryga nätter jag någonsin jobbat. Jag har ont i mitt knä och i övrigt värker benen som sjutton. MEN, jag tror på ödet... För vem träffade jag inte när det var dags att gå hem om inte min älskade "Gustav" .  Leendes satte jag mig i bilen och blickade ut genom fönstret, och när våran låt spelades mådde alla mina kroppsdelar och organ helt fantastiskt bra! Där kunde jag inte hålla mig och jag verkligen brast ut i fnitter. Ja, jag har utsett en låt till oss två och det är inget konstigt med det, och hör se! Han har antagligen inte någon speciell låt dedikerad till oss två, för ärligt talat så har han nog inte ägnat en endaste tanke åt mig under vinterhalvåret. Men det gör inget, och skulle han vara singel nu, så står jag redo att ta den platsen.

Jag är säker på att det en dag blir han och jag. Hoppas jag. Hihi!