Okej, jag måste väl bli vuxen nån gång..

Nackdelen med att jobba natt och inte lyckas kliva upp i tid resulterar i att man sitter klarvaken 03.30 och drar sig för att lägga sig. Sitter just nu och lyssnar på Mr. Justin, som i dagarna är i Sverige för visa sin sexiga lilla rumpa. Självklart med 7th-heavenstjärnan Jessica Biel springandes i hälarna.. Men vad gör det, än så länge riktar jag in mig på någon som jag har större chans hos. Taget direkt ur luften, t ex Danny Saucedo, ja, han är nog rätt lättillgänglig.. Nåväl. Jag byter musik nu, han har varit bättre, Mr. J. och just nu håller han inte riktigt måttet, Inte ikväll.

Jag har funderat, efter att jag 'dumpat' the big love.. eller ja, egentligen var det ju han som ryggade först på grund av diverse omständigheter, men nu försöker jag intala mig själv att det var jag som ångrade mig innan han fattade vad som pågick. Äsch, svammel. Hur som helst, han bidrog till en oerhörd lättnande känsla som gjorde att jag klev in genom dörren på jobbet med ett leende på läpparna i fjol sommar.. Och vet ni vad, jag tror tametusan att jag har hittat en ny inspirationskälla i år! Det är absolut inte samma känsla som för 'Gustav', men något liknande, fast på vänskapligt plan. Och det är roligt!

Dessutom har jag en siba-kille att charma och detta är vägen till hans uppmärksamhet:

  •  Jag ser det som ren tur att jag aldrig köpte den där portabla dvd-spelaren i vintras, nu kan jag göra det på Siba. Och vad kan man använda den till? Hör och häpna, ibland blir det extremt lugnt på jobbet och då skulle man kunna titta på Scrubs.
  • Min telefon har gått sönder, alldeles i samband med att min abbonemangstid snart går ut.. Jag måste med andra ord åka in och få en personlig guidening genom telefon- och abbonemangsdjungeln
  • Det är REA på Siba, och eftersom min Mp3-spelare har lagt av så skulle man lika gärna kunna passa på att fynda.

Ni ser, det är tecken på löpande band.. och jag som redan är utfattig kommer inte att bli rikare av det här.

Jag har dock ett bekymmer.. och det är att jag har bestämt mig för att jag vill att folk ska börja se mig som den vuxna människa jag skall föreställa. Inte som som barnet jag känner mig.. Min mognadskurva har verkligen åkt sin egna spejsade berg- och dalbana. När jag var liten, så var jag förstås barnslig och bra, precis som det skall vara, och när jag började i högstadiet var jag så vuxen och mogen. För åjo, visst var det så, med vissa undantag. Hmm, okej, det handlar om rätt stora undantag men ni förstår vad jag menar. Vi var ett gäng som faktiskt VAR mognare än alla andra. Nåväl, den tiden flöt på och första året i gymnasiet var jag av någon anledning varken vuxen eller barnslig. Jag bara var den tiden, och när jag senare för första gången flydde i mitt liv så blev jag barnsligare än dem som går i femte klass. Det säger ju en hel del..

Och det har på något sätt hängt med sedan dess, och nu har det gått tre år och allt känns fruktansvärt jobbigt. Tanken på att jag är 20 år gammal och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag är medveten om att jag behöver växa upp och att jag får någon slags stabilitet i livet för att det ska fungera. Jag vet bara inte hur man gör, det här barnsliga i mig är ganska gott.

Jag behöver i alla fall hjälp, så, berätta gärna.. Skriv en rad och kommentera så kan jag samla ihop det till en lista senare!

Adiós, nu måste jag försöka sova.. klockan slog precis över till 04:47. Oyeaah.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0