Jag har alltid trott på kärlek vid första ögonkastet och blixtförälskelse dag två.. Nu, nu vet jag att det inte är så utan att det är något som jag trodde på när jag var ung och oerfaren. Eller ja, nu är jag inte gammal och äcklig med kunskaper större än någon annan tjugoåring, men ni fattar grejen.

Kärlek när man är fjorton är inte som när man är tjugo, åtminstone upplever jag det så.

Utvecklingen tillsammans med J har varit långt ifrån det som jag tidigare levt efter. Jag kände inte den där blixtförälskelsen alldeles i början, även om jag fattade ett enormt tycke för honom. Funderade faktiskt ett tag varför det inte kändes så som jag kan ha känt ibland under mina tidigare tonår. Och efter ett tag tillsammans med honom så insåg jag varför det inte kändes så.. Med ett mer moget sinne, och en helt annan syn på vad kärlek innebär så har man även en annan känsla om vad man vill ha. Jag visste att när jag gick in i det här förhållandet så ville jag ha mer än bara något tillfälligt, något mer än blixtförälskelse som håller i ett par tre veckor innan det dör ut igen.

Jag är glad att jag är mer mogen idag, för idag vet vad det innebär med kärlek, och hur det är att älska någon. Fyra månader är kanske en kort tid, men jag älskar J och det känns fantastiskt bra.. Och för varje dag som går, så växer min kärlek större och större. Det spelar ingen roll att jag upplevde den här förälskelsen annorlunda, jag är bara glad över att inse hur stort det egentligen är, och hur viktigt det känns att kunna uttala orden och dessutom mena dem.

Du är bäst, och det är det inte bara jag som tycker.