Ja, jag gjorde det!

Under gårdagen var jag på besök i den dystra staden dövik.. Jag tog mod till mig att sätta mig på en buss med människor som jag inte längre delar mitt intresse med. Ja jo, förvisso delar vi intresset, mitt är något svalare numer men jag delar det inte längre tillsammans med dem. Håller mig till Myran och hennes ständige vapendragare städaren, även om jag vill tro att det bara är en täckmantel för att denne skall få kika på det som finns under all utrustning.

Jag klarade av resan utan större problem och det är jag fruktansvärt glad över, förrutom att jag på väg hem fick huvudvärk samtidigt som illamåendet satte in. Jag har bestämt mig för att jag skall klara detta, och jag tror och hoppas efter de senaste dagarna att jag fortsätter att klättra uppför, om än andfådd som en gammal gris.

För övrigt så ser annat ut att lösa sig, och Jonny fortsätter att älska mig.