Aj, sa hon som fick sprutan i stjärten..

Äntligen hemma. Nu vill jag aldrig åka igen, inte utan den jag har kär åtminstone. Nu vill jag bara vara hemma och pyssla med saker, i den mån jag orkar och har tid. Det är mycket som skulle behöva göras, saker som aldrig tenderar att hända i verkligheten. Inte nog med detta, till råga på allt har jag råkat ut för världens förkylning, i kombination med att våren tittat fram så är detta inget som är trevligt = pollenallergi. Ja, det ÄR synd om mig och jag hoppas att omvärlden håller med mig.

Jag måste göra en lista, på allt som skall göras. Och sedan bocka av efter att varje syssla är avklarad.

Adiós.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0