Jag tror inte jag kan säga det för många gånger, jag ÄLSKAR att rida!

En halvskaplig dag i studier/arbete kan sluta i en helt fantastisk dag på hästryggen, i bästa fall går det alldeles utmärkt och jag går och lägger mig med ett leende på läpparna istället för en massa oroliga tankar. Idag är en sådan dag, studierna har legat på halvfart och Hem till gården på tv 4 har varit mer spännande än någonsin. I dagens avsnitt kastade Sam Dingle sönder en ruta eftersom att han var både ledsen och frustrerad över att hans flickvän är döende i cancer. Tragisk utgång, men inget som jag tänker diskutera vidare i dagens blogg.

Respit är den bästa och trevligaste häst jag någonsin ridit, och jag har utvecklats så enormt mycket med henne. Jag hittar hennes knappar och hon jobbar på som bara sjutton, och det känns som om att det är för min skull. Nåja, jag rider antagligen inte henne bättre än någon annan men det känns som om att vi är ett i hopväxt ekipage som skulle övervinna hela världen om vi så ville!

Nja.. Nu överdriver jag en aning, allt känns bra men inte tror jag att vi skulle kunna ta över världen tillsammans. Som bäst skulle vi antagligen kunna bli ett skapligt träningsekipage, men mina och hennes tävlingsnerver är nog inte den bästa kombinationen. Önskar att jag kunde få fram lite mer bakgrundsfakta om henne, och så småningom kunna övertala ridskoleansvariga att jag skulle vara det bästa för henne. Jag drömmer vidare och under tiden så kommer jag att träna henne regelbundet, vilket jag ser som otroligt spännande och utmanande.

Livet känns gott och ridningen och gemenskapen i gruppen är fantastiskt bra!