Kom precis hem från stallet, kunde inte hålla mig särskilt länge.. När Jonny ändå skulle åka och jobba kände jag för att åka och rida. Sagt och gjort, for till stallet och gjorde i ordning min prins som var yvigare än han varit på länge. Tror han är understimulerad nu efter en viloperiod där vi gradvis ökat på träningen (läs: jag har varit för lat) och tanken var bara att skritta, men... jag insåg snabbt att Moro var ute efter något annat så vi skrittade bort till ridstadion och red på sandvägen. Alldeles innan vi skulle svänga in där hoppade fyra eller fem rådjur ut och över vägen. Moro stannade och tittade efter dem, men det var inte mer med det. På sandvägen lät jag honom trava, och han var på hugget, travade på som om vi red runt Bergsåkers travbana med långa steg. Saktade in en aning och då såg vi ytterligare två rådjur som stod i skogen. De hoppade ut på vägen och in i skogen igen, Moro tittade också den här gången på dem utan större reaktion. Så fort de var över på andra sidan satte han av i trav igen.

Red ned vid scoutstugan och tänkte att han skulle få galoppera lite, tror att han ibland kan läsa tankar för väl nere och jag gav signal om trav så fattade han galopp nästan direkt, och det gick fort framåt. Höll in honom samtidigt som jag bad till gud att rådjuren tagit en annan väg, för annars skulle det med all säkerhet bli tvärnit där jag flyger framåt och av honom. Vi mötte ingen och i en sista backe släppte jag honom och han tog i för kung och fosterland. Jag skrattade och njöt av den härliga ridturen i mörkret, snön lyste dock upp så mycket att det inte kändes särskilt mörkt.

Mysigt!


Nu ska jag se en film med Reese Witherspoon och Vince Vaughn, hoppas den är rolig.