Den här bloggen skrev jag på en viktminskningsblogg för två år sedan:

Och jag blev förvånad och otroligt glad när jag såg att det verkligen var jag som skrev den. Tyckte att den både var bra och förklarade hur jag kände då om detta med vikt och psykisk hälsa. Läs här:

Jag kanske inte ska kalla mig fet, men...


..om jag bantade så skulle det ge två underutvecklade länder nog att äta.


Jag har hur många anledningar som motiverar mig till ett lättare liv, dessvärre försvinner inte den där dåliga karaktären från min kropp hur gärna jag än vill. Det är så mycket enklare att inte tänka sig för vad man stoppar i sig, och det är mycket skönare att ligga i sängen och pilla sig i naveln när man egentligen skulle vara ute och promenera. Det är först när man står där med byxorna som inte går att knäppas, och att den annars så ospända, men ack så mulliga mage putar ut som om man hade en bulle i ugnen. Ja, jo, förvisso ligger det säkert tio stycken chokladflarn där inne.. Men, ni inser skillnaden? I varje fall så är det först då man inser att kakorna och läsken kanske inte är så bra som man trodde till en till en början.

På tal om ingenting så rensade jag ur min garderob igår kväll, det var välbehövligt, och att se att byxorna som passade i vintras inte sitter särskillt bra nu var ganska nyttigt att se. Förvisso blev jag oerhört ledsen ett tag där, för jag vill inte inse hur jag ser ut nu, men bilder och speglar säger sitt. På något vis ljuger dem inte, även om det kan förvränga vissa saker rätt rejält. Och nu har jag ju faktiskt koll på vad jag äger och inte, och jag skulle kunna säga så här mycket; Kläder har jag så det räcker och blir över ett bra tag framöver, och med andra ord behöver jag inte köpa en ny garderob förrän jag har tappat så mycket jag behöver.

Nu är jag i alla fall på rätt väg i och med att jag tagit kontakt med en person som förhoppningsvis hjälper mitt veka psyke. Det finns mycket att bena ut, och jag har egentligen svart på vitt att när jag är glad, så är magen glad. Det vill säga, den suktar inte efter en massa sött och äckligt. Det gäller att inte ge upp bara så där, skillnaden med den här veckan mot för förra är att om jag trots allt tagit en kaka efter maten så trycker jag inte i mig ett tiotal, utan låter det stanna där. Delmål, väljer jag att kalla det! Så.. summa sumarum, lite motion på det här så kommer mina kilon att rasa.

-0.5, efter en dålig inledning.

Mvh Ms. Fetto



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0