Jag vill ha ett liv utan att ha ett stort behov av att stoppa något i munnen hela tiden, tänker då framförallt på tv-kvällarna som varit allra värst. Förut har jag aldrig reflekterat över detta, mer än att tanken kring att jag inte borde äta det och det efter en viss tid på kvällen. Nu har jag kommit dit där jag inser att jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att känna detta behov. Jag vill kunna äta för att jag är hungrig, utan en massa funderingar kring hälsa och viktnedgång.

Mitt första steg i denna avvänjning är att utesluta kolhydrater och socker i kosten, problemet är bara att jag har ett sådant fruktansvärt dåligt tålamod. Jag vill att allt skall hända på en gång, gärna resultat dagen efter, annars får det vara. Detta vill jag komma ifrån, det ska inte handla om mitt tålamod om att det skall hända något direkt. Det skall handla om en enkel livsstil utan en massa "måsten" och bortförklaringar till varför man (jag) äter som man (jag) gör.

Jag har 28,5 kg till min målvikt, innan jag når den måste jag jobba med att bli av med det ständiga suget. Innan jag når dit måste jag se till att min syn på allt ätbart förändras. Detta försöker jag med nu, genom att acceptera det jag äter utan en massa tankar på om jag äter rätt eller fel. Socker och kolhydrater är den största boven, och det kan ställa till med en massa problem. Därför försöker jag att utesluta det i största möjliga mån, rent socker är helt uteslutet, kolhydrater kommer det sig att smyga in då och då. Men det är ett otyg i större mängder!

Detta ska bli en livsstil, inte ett måste.