Jag har något att erkänna... något som min man Jonny inte kommer att bli särskilt förtjust över. Jag är kär i Calle!  Fast desto gladare måste han bli över att jag älskar min man ännu mer för att han i morse väckte mig med Caliette´s framträdande av Someone new. Det var så otroligt mysigt att vakna upp till den ljuva stämman som Calle har. Att jag skulle träffa en sådan fantastisk man som Jonny trodde väl ingen.. Josefine Strindlund, den evige singeln som desperat sprang efter småpojkarna på krogen. Annat förstår vi nu när jag presenterar mig som Josefine Larsson istället. Min blogg borde väl således även byta namn, men mitt "flicknamn" Strindlund kommer alltid att finnas med mig och det är lite av mitt signum liksom så den blir kvar.

*~~~*~~~*~~~*


Red tillsammans med Prinsessan och Dressyrryttarinnan idag, tog en tripp bort till ridhuset och tog en svängom. Själv har jag helt tappat bort hur man gör en halt och en halvhalt har jag väl egentligen aldrig reflekterat över hur man genomför. Sessan tjatar om gummibanden och jag förstår principen och när jag frågade om råd förklarade dressyrtösen hur jag kan tänka för att det skulle släppa för mig. Det blev framgång på den fronten men annars har jag fortfarande vissa problem i min ridning. Från början är jag precis som Moro väldigt stel och det innebär att vi måste jobba igång och vara aktiva i ridningen, och innan jag kommit igång låser jag fast mig i vissa lägen. Sen, om jag kommer på mig själv och får en bra förklaring på hur jag skall göra så går det bra en stund, tills att jag blir trött och tappar orken totalt.

Men det är bara att jobba vidare.

Jag tänker framåt och frågade om eventuell vidare hjälp inom dressyrområdet.. Men, jag kommer aldrig att dumpa Prinsessan i förmån för någon annan! Utan henne hade jag aldrig lärt känna min underbara prins och jag är evigt tacksam över det hon har gjort och verkar vilja fortsätta göra för oss även i framtiden.

PUSS

(Värmland måste omnämnas eftersom "hovet" var samlat)