Åhh vad lycklig jag blir över att det finns dem som lyser upp min vardag. Det är riktig kärlek! Igår hade jag och min Sessa planerat en ridsession tillsammans, men eftersom det var ganska upptaget i ridhuset så bestämde vi oss för att rida ut en sväng mot Snägden. Tror Moro accosierade Snägden med mjölksyra från den gång vi red med Ida och Prinsen, för han ville väldigt gärna vika av till en början. Började att trava på uppöver och med sällskap blev det åtminstone lite enklare att trava på. Vi pustade, travade och fattade en trevlig arbetsgalopp där Moro imponerade mig väldigt mycket. Galoppen var rund och fin och han höll ett bra tempo, lyssnade på mina halvhalter och längde steget en aning om jag vill det. Han bröt inte av till trav heller.. det var jag som gjorde det tillslut, men så tog jag en fattning. Sen travade vi av dem i lutning nedåt och det gör susen för Moros bakben.

Han imponerar mig för varje dag och han är verkligen så personlig.