Jag är rädd för polisen, åtminstone när jag kör bil. Får alltid för mig att de är ute efter mig, så när jag kör förbi polisen eller de kör förbi mig så försöker jag verka avslappnad. Jag har ju inte gjort något fel, jag kör väldigt väldigt sällan för fort och jag är inte kriminell.. Men jag ser säkert väldigt misstänkt ut när jag försöker se oskyldig ut, men jag har hittills inte blivit stoppad sedan jag tog körkortet för drygt två år sedan. Peppar, peppar. Idag var en sådan dag då jag trodde att de skulle slå på sirenerna och stoppa mig. Jag körde efter en lastbil på motorvägen, lastbilen höll sin hastighet på 90 km/h och jag ville förstås köra den tillåtna hastigheten så jag tog tillfället i akt och körde om när det blev dubbelfiligt.

Jag kanske inte har nämnt att vi har en lånebil nu när vår baugette är på verkstaden, men så är fallet och självklart ger bilförsäljaren oss på Berners en Passat´s -06 med alla senaste finesser. Ja, inte de allra senaste men de senaste som fanns det året då den släpptes. Allt är så enkelt och smidigt, det är en dröm att köra och jag älskar den verkligen. Jag drömmer om att försäljaren ringer och säger att vår bil brann upp och att vi får ta den här bilen istället, men det lär aldrig hända förstås. Värdet på den här bilen är ungefär 120 000 kronor upp, något som vår ekonomi inte tillåter.

Jo, i vilket fall som helst så gasade jag på lite extra.. Det är så lätt att ryckas med när man kör den här bilen, så jag kom upp i 110 km/h på 100 väg. DÅ såg jag polisbilen ganska nära mig, så jag blinkade och svängde in i höger fil igen och saktade ner lite diskret utan att trampa på bromsen. Men de förföljde mig, svettpärlorna började att bildas i min panna.. I höjd med Sörberge kommer det fyra till fem bilar som kör ut på vägen, alla ser ut att ligga på deffensiven. Ingen bakom mig vågade att köra om lastbilen och polisbilen förutom jag då.. Jag blinkade in, höll min hastighet och svängde in på nytt i höger körfält. Polisen ledsnade antagligen, gasade på och drog i väg i säkert 120 blås. När bilen var utom sikte så brassade resterande bilar om mig och jag riktigt hoppades att polisen stannat längre bort på vägen för att kontrollera. Jag skulle minsann visa att jag håller hastigheten oavsett, men självklart stod där ingen polisbil.


Jag brukar alltid sitta och försöka dikta ihop något i mitt huvud OM jag skulle bli stoppad för att jag råkar köra lite för fort. Det som kommit upp i mitt huvud är: "GUD, det här har jag inte tid med, ni får följa med mig hem och ge mig böter där eftersom jag håller på att skita på mig!". Förhoppningsvis kanske polisen skulle låta mig åka hem utan böter eftersom de inte vill riskera att jag skiter på mig. Något annat jag försökt att klura med är om att dra den gamla vanliga valsen om att jag aldrig kör för fort annars, eller att jag är på väg till sjukhuset för att min mamma eller pappa ligger där med livshotande skador efter en våldsam olycka där bilen även börjat brinna. Har jag haft en medpassagerare har jag tänkt att jag skulle säga att den personen är på väg att föda barn. Det är dock inte så troligt att något av dessa alternativ skulle fungera.

Väl haffade skulle jag nog erkänna mitt misstag och tjuta högt av gråt eftersom jag inte kan ljuga.

Så, om det någon gång skulle titta in en polis här: Jag erkänner alltid om jag gjort något fel, och vill passa på att påpeka att de få gånger jag råkat köra för fort är i nedförsbacke på motorvägen. Annars är jag (den enda?) som håller hastigheterna av respekt för allämnheten.

Jag är fan en hjälte!


Over and out