Idag bestämde jag mig för en ridpaus och en mysstund tillsammans med polacken, så istället för att ta in honom från hagen så tog jag med en stor morot och ett päron som jag lät honom mumsa på. Jag gosade lite med honom, han skulle kliva över mig ett par gånger och sedan äta upp mina fingrar och kläder. Vanligtvis skulle jag nog bara flytta på mig och mesa på, men jag tycker mig kunna se en förändring hos mig. Framförallt ser jag den förändringen i Moro eftersom han ganska omgående slappnade av och sökte kontakt på annat vis när jag sa ifrån.

Han viftade ganska rejält på svansen och stampade i marken på grund av alla irriterande småkryp som inte vill försvinna. Det är väl tack vare det fina vädret som de fortfarande håller sig vid liv. Som den omtänksamme hästägare jag är så började jag att klia honom, överallt där han inte kom åt själv och han sträääääckte på sig och läpparna började att fladdra upp mot himlen. Jag kliade honom på halsen och han började att leta sig ner på mina smalben och tillsist på fötterna där han gärna ville klia tillbaka!

"Nähä du tack, det räcker att jag kliar dig, mig behöver du inte bekymra dig om!" Jag kliade honom under magen och han sträckte bak huvudet som om han ville säga: "Här matte, här kliar det jättemycket!", varpå jag kliar och han åter igen sträcker ut på sig och riktigt njuter av det. Samma sak på andra sidan.

Kärlek. Det var äkta kärlek!