Åhh, jag kände igen mig i Miss Värmland idag när jag satt och försökte räkna ut hur mycket pengar jag kommer få från a-kassan, och hoppade högt av glädje när jag insåg att sommarens jobb har resulterat i höjd a-kassa, med minst 2000 kronor! Tjoho! Men sen så insåg jag att a-kassan bara ger ersättning för 21 dagar per månad och det innebar inte alls många ören över det jag hade före sommaren. Misär.. Som hon så ofta brukar uttrycka sig. Och nu är jag så jädrans mätt i magen att jag skulle kunna spy, bara någon petar på den.

Det om något är inte misär, förstås.. Men förstå poängen. Jag får inte det här att gå ihop, hur ska man hinna vara fru, hästägare OCH inneha ett arbete på heltid? Och förutom tiden, vart kommer pengarna ifrån när man är arbetslös? Nej, jag förstår det inte. Men den dagen det blir så, den dagen märker jag väl hur det går. Den lilla ersättning jag har från a-kassan hjälper mig inte i dagsläget särskilt långt, då blir det till att gå och fråga Herr Larsson om han kan öppna plånkan och sponsra mig. Nu för tiden har han förstås inget val, allt hans är mitt och vise versa.. Men vad spelar det för roll när han tjänar 3 gånger så mycket som mig? haha, det är bara jag som "tjänar" på det. Och det är ju verkligen inte anledningen till att jag gifte mig.

Ok, nej, jag driver. Nu ordbajsar jag, på grund av stress. Suck.

Ursäkta mig, men just nu vill jag bara lägga mig ner och dö. Pengar är ett nödvändigt ont, och detta skulle jag kanske ha insett innan jag gick och köpte mig en häst som kostar multum varje månad.

Adiós!