Nyfikna i en strut

Jag tror att jag blir knäpp, på riktigt... Moro är inte alls bra och nu ska han behandlas med fenylbutazol i 10 dagar, sedan är det dags för återbesök på kliniken antar jag. En hovböld läker väl kanske inte ut på mindre än en vecka kanske, har svårt att se vad det annars skulle kunna vara som orsakar hältan. Han reagerade inte på böjningen men han var rejält halt vid longerings-provet, en hälta som försvann när man bedövade hoven. Han visade ingenting på röntgenplåtarna som hade med hältan att göra, så jag vet inte riktgt vad jag ska tro..

Ringde förstås Sessan direkt efter att jag lämnat ridhuset idag, även om jag vet att jag inte ska stressa upp mig i onödan så gör jag det. Vi pratade om situationen och när jag lagt på luren kände jag mig en aning lugnare än tidigare, skönt att ha någon att prata med som verkligen klarar av att lugna ned mig. Hade dock hoppats på en felfri häst idag, men det är väl sådant man får äta upp.

Återkommer med uppdateringar.

I caféterian satt ett gäng och spanade ut i b-manegen där jag höll till i några minuter, önskar att folk inte skulle tycka så mycket utan att ha lite kött på benen. Jag tror självklart att de tyckte och tänkte om att jag var där med en halt häst, longerandes och även sittandes i sadeln i tre minuter. Varför är det så? Man ser långögonen på folk som sedan vänder sig om och pratar med någon annan. Svårt att inte tro att det är oss de pratar om då...


Kommentarer
Gabbi

Ja du. Det är precis som att har man skaffat häst så får alla säga vad dom tycker och tänker. Helst så du inte hör förstås. Hoppas att det löser sig med Moro. Finns inget värre än att inte veta var problemet sitter.Fick du numret till Anders? Han är duktig och brukar kunna hitta det som är fel.



Kram Gabbi

2010-04-09 @ 17:50:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0