Mellan varven funderar jag en del - och för en stund sedan läste jag något om en tjej som fick mig att fundera lite till. Det var en tjej som skulle flytta utomlands tre månader i höst för att studera, och hennes kompis visade inte alls någon glädje över detta. Nu vet jag inte vad de här tjejerna har för relation till varandra, men jag blir jämt lite ledsen när Översten pratar om hennes flyttplaner. Jag kanske är egoistisk, men jag vill inte vara utan henne, just nu är hon i Arvika och jag känner mig så handikappad. Det är helt sjukt. 

Vi umgås inte särskilt mycket egentligen, men vi pratar varje dag, om inte på telefon så via msn. Tryggheten i att ha henne nära är liksom riktigt behagligt, att bara kunna åka och hämta upp henne för att tvinga med henne till stallet är skönt. Att kunna svulla tillsammans till ett par filmer, gnabbas om vem som har rätt om det faktum att det inte är mänskligt att vara vaken längre än till 00.00 och sådant där annat petitessigt är alldeles för härligt. 

Jag kommer bli jätteledsen den dagen hon bestämmer sig för att flytta från Sundsvall! Hur ska jag klara mig utan henne? HG har ju sedan länge övergivit mig och vi ses knappt en gång per år, förra året blev det två, kanske tre gånger om man räknar med träffen i Turkland. Och så många gånger blev det enbart för att jag och Jonny gifte oss, så henne kan man inte räkna med att få spendera mer tid med. Hoppet står till Morr, min överlevnad hänger på hennes beslut. Om jag vinner 214 miljoner ska jag se till att anställa henne för att bo kvar nära mig för alltid, fatta vilket bra jobb det skulle vara för henne. 

Nu är det inte så och kommer aldrig att bli, vad ska vi styra upp för plan då?