Dagens ridpass kan sammanfattas genom ett litet hurra!

Jag lär mig nya saker hela tiden, fast ibland måste jag lära mig de här nya sakerna fyra, fem gånger innan det verkligen sitter. Förra gången vi red i ridhuset fick jag ju som sagt lite hjälp av Helen och det var något jag tänkte på idag, tycker att vi kämpade på hyffsat bra i skritt, trav och så småningom också i galopp. Att "dressyrrida" är inte enkelt, åtminstone tycker inte jag det, men jag försökte att tänka på det hon då sa till mig.

Tycker att det mesta funkade fint, men allt sitter givetvis inte ännu, poletten för hur Sessan menar när jag ska stödja upp yttertygeln lite till och låta honom komma fram mer med baken måste trilla ned först. Självklart förstår jag i teorin hur hon menar, men i praktiken vill det inte riktigt fungera ännu. När det skall göras mycket samtidigt så får jag som en liten kortslutning i hjärnan och detta försöker jag att ta mig förbi, men det tar tid. Jag är ju ändå 10% invalid, tack vare den fd. gamle räven på THF, Harald (haha).   

Nej, men det är intressant att rida (nästan) varje gång, och när reflektionen över ridpasset kommer så är det extra trevligt. Det är då femöringen äntligen kan lossna! Förutom sitsen och tygeln försökte jag att fokusera på det som vi brukar jobba med Eva, att öppna och sluta, fast det blev bara en sluta i mina försök. Den övningen är extremt svår (för min del) eftersom det krävs flera olika moment samtidigt. Till en början böjde Moro bara på halsen och jag försökte då förstå vad jag gjorde fel, eller snarare vad jag skulle göra för att rida en korrekt "sluta". Som tur är flikade Sessan in lite tips på hur jag måste göra för att få det att fungera, men tillslut så gjorde fick jag till det. Om än i en kort variant!



Ovan: Öppna



(Här får någon gärna förklara för mig, bilden ovan beskrivs som en "förvänd sluta", medan rubriker på bilden säger att det är en öppna. Är öppna och förvänd slutna samma sak?)

*~~*~~*~~*~~*~~*


Anledningen till att jag inte ger dagens ridpass ett stort hurra  är för att jag inte lyckades förstå mig på galoppen idag. Moro var som galen och studsade och rusade fram, jag kunde inte förstå varför, men efter några misslyckade försök fick jag förklaringen. Jag måste anpassa mig efter individen, när Moro blir trött tar han givetvis chansen att komma undan arbetet, det kräver att jag tar ner handen och visar vägen på så vis. Han studsade och slängde med huvudet, jag stod på tå för att själv inte studsa så mycket. Ja, åtminstone tror min hjärna att det är det bästa sättet att ta sig igenom en sådan serenad. När vi sedan kom igång och jag blandade tips från olika delar så gick det genast bättre, då vat galopparbetet fint och han pustade och frustade.