Trots att jag måste plugga så känner jag att man hellre måste blogga om den reflektion som slog mig idag på den lokala hopptävlingen på THSF, alla som red hade en häst som fattade galoppen direkt. Bokstavligen talat. Det där har jag problem med, kanske försöker jag för mycket? Antagligen blir jag så "stressad" över situationen och ger inte tillräckligt tydliga hjälper till Moro, hade samma problem med Kulla som jag aldrig kände mig riktigt bekväm i. Just nu är det lite travbane-upplopps-trav på Moro alldeles innan galoppen (ok, något överdrivet), och ofta fattar han helt fel galopp.

När Överste Morr red på Färsta för drygt en vecka sedan hade lektion för Gittan förklarade hon ur ett riktigt bra perspektiv på hur man ska tänka och göra med höften. När man ska ta ett steg ned i en trappa måste man skjuta fram höften och liksom lägga över vikt på det ben/den höft som tar det första steget ned. Det är samma princip när man skall göra en galoppfattning, höften ska fram och ned i det skedet men det har inte riktigt fungerat för mig. Jag tror dock att ett stort problem är att jag inte kan sitta ned riktigt, tror att jag spjärnar emot lite med tårna. Får försöka konsultera med Eva på fredag, och fram tills dess öva! 

Hittade ett klipp på youtube på en tjej som tränade galoppfattning från skritt, och det är någonstans dit jag vill komma. När jag ger tydliga hjälper och Moro är lyhörd och fattar rätt galopp direkt: