Var in på ridstadion med förhoppningar om någon trevlig träning att titta på en stund innan jag for hem för kvällen. Jonny hade ett par bandvänner på besök för att diskutera deras "framtid" och då tyckte inte jag att det kändes som någon idé att åka hem. Gick upp på läktaren i A-manegen och på marken låg några travbommar med fem ekipage som red med ansträngd min i ansiktet. Jag tänker inte göra en bedömning av vilken nivå gruppen låg på, för det tycker jag inte att jag kan och jag vill dessutom inte låta som en besserwiesser för det är jag absolut inte. Jag blev dock förvånad över hur ridläraren oengagerat satt i ett hörn och berömde det ena med det tredje trots att samtliga ekipage red på i princip helt långa tyglar i alla gångarter.

Jag vet som sagt inte nivån på gruppen och det kanske var bra i deras perspektiv, jag vet själv hur svårt det är för jag kämpar själv med långa tyglar och diverse annat. Rider man dock för instruktör kan man ju hoppas på att man får tillsägelse för en sådan grej, eller snarare att man ska försöka tänka på det. Ni som brukar undervisa, hur gör ni när ni har en grupp ryttare som rider? Rutinerade som mindre rutinerade? Man måste kanske ha tänket att man berömmer de mindre rutinerade ryttarna och inte ger dem anledning att se ner på sig själv och sin ridning? Jag tror dock att jag skulle vilja veta då och då vad jag kan tänka på för att förbättra min ridning, inte bara höra att allt är bra, frid och fröjd liksom. 

*~~*~~*~~*~~*~~*


Såg sedan en ponnymamma som har en tävlande dotter inom hoppning, tänkte kanske att det var ponnyhoppning på gång i b-manegen så jag begav mig genast dit. Möttes dock av ett gäng tjejer som precis börjat att galoppera i sin grupp och det var en mycket trevlig syn. Leendet på läpparna hos de som galopperade helt själv var stort och brett, och en tjej var så liten och nätt att hon studsade upp med rumpan helt i otakt med ponnyn.. Det påminde mig lite om min första galopptur, på en liten b-ponny som hette Musse. Nåväl.. ridläraren som höll i lektionen var så himla gullig med barnen, sprang med dem som inte vågade galoppera själv. 

Efter det for jag hem.