Min stackars Prins blev omhändertagen av sin PrinSessa(n) idag och jag har nu beslutat att hon behövs åtminstone en gång i veckan i framtiden. Han var så fruktansvärt söt idag när han med halvtrötta steg gick med mig bort till ridstadion, men när han hörde Sessans röst så lyfte han genast blicken och ökade steglängden. Min älskade gosse! Sjukt älskvärd.

Vi var inte ensamma i ridhuset idag, klubbens ordförande hjälpte sin dotterdotter att rida idag så Sessan tog chansen att diskutera prinsens "problem" med honom. Har aldrig direkt vetat vem personen i fråga är, men han kan verkligen hästar och kom med några "matnyttiga" tips. Har inte alls känt igen Moro de här dagarna, han har varit som en skröplig farbror men ganska snart kom han igång och såg riktigt fin ut. Har sagt det förut och jag säger det igen, jag är SÅ glad över att jag har någon som kan hjälpa mig och Moro. Utan Sessan så skulle jag antagligen ha grävt ner mig för länge sedan.

Hoppas hon får riktigt trevligt på resan! Tråkigt att inte få höras på en vecka nu, men så fort hon kommer hem ska jag se till att hon får något att göra! Lita på det! Under tiden ska jag kämpa på med prinsen och förhoppningsvis kunna visa upp några framsteg.