Hurra!

Har haft några dagar med stor ångest, men nu kan jag äntligen slappna av.

Jag var in på kliniken med Moro idag eftersom han inte varit som han ska på ett par veckor. Många tankar och funderingar har flugit genom mitt huvud och jag har målat upp de allra värsta scenarion man kan tänka sig. Först fång, sen hovböld, sen hovbensfraktur, sen kraftiga pålagringar på benet och gud vet allt. Jag har hunnit med att tänka på vilket beslut jag skulle ta om Moro skulle tvingas till konvalecent i månader med boxvila, har gråtit en skvätt i princip varje dag på grund av alla diagnoser som jag har ställt på honom. En del diagnoser som skulle ha inneburit att jag fick avliva honom.

Som TUR är så är jag ingen bra hobbyveterinär.

Det bästa som kunde hända idag var att hältan berodde på en hovböld och någonstans där landade vi. Veterinären visade på röntgenplåtarna vad som skulle kunna vara en hovböld, men hon var inte helt säker, dock trodde hon absolut att hältan berodde på tryck av grus/smuts som kilat sig fast mellan hoven och snösulan som gjorde att det blivit en liten inflamation (?) i yttre trakterna.

Prognosen ser god ut och ett våtvärmande omslag gjordes kring hoven, nu blir det vila i box åtminstone två dagar, omslaget skall sitta i fyra dagar, sen får vi se om jag kanske släpper ut lilla gubben en stund. I värsta fall kan jag ju faktiskt göra ett våtvärmande omslag själv.

Nu godnatt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0