Jag har ett problem som jag tampas med nästan dagligen, om inte varje vecka åtminstone. Någon gång varje vecka, särskilt när jag sovit dåligt, så mår jag mer eller mindre bra i min hjärna. Vill då bara sova bort hela dagen, samtidigt som ångesten över alla "måsten" och "borden" gör att jag mår ännu sämre.

Under en tid nu så har jag verkligen försökt att bryta mönstret, jag mår inte bättre av att sova bort halva dagen och inte göra det jag skulle. Nu har vi sedan i söndags varit hundvakt åt min syster som är i Turkiet och när jag haft mina de här dagarna (den idag tillexempel..) så har jag varit tvungen att bryta mitt negativa mönster. Hunden måste ju för sjuttsingen få komma ut på promenad flera gånger om dagen, vilket hon också fått.

När jag är ute på promenaden så börjar den segt och motvilligt, jag går med tunga steg tills jag upptäcker att det faktiskt är ganska skönt att komma ut och röra på sig. Har därför sagt till mig själv att när jag känner att dessa dagar är på intågande, då ska jag kliva upp när jag vaknar första gången på morgonen, när jag känner mig någorlunda pigg och inte fortsätta att sova när jag känner att jag lika gärna kan kliva upp. Jag ska inte sova bort halva dagen och därefter ligga i soffan/sitta framför datorn och känna att jag mår uruselt. Jag måste göra något, åtminstone två av dem planerade grejerna, måste jag ställa in något annat så får det vara så men jag skall åtminstone genomföra dessa två saker. Och jag skall fokusera på det som är roligast, det som lyser upp min vardag, då får det se ut som ett bombnedslag där jag bor.

Kan jag börja med det, då kanske jag kan hitta en väg ut ur den här negativa trenden.

Vad tror ni?

Hoppade över ridningen ikväll, inte på grund av att jag mådde dåligt eller för att jag inte orkade. Det var så tidigare idag, men nu kände jag helt enkelt att jag ville stanna hemma och titta på Idol, samt utfrågningen av de rödgröna på TV4. Jag tror det är en bra planering, ska ändå rida i morgon tillsammans med Sessan och det blir lite som "förr". ROLIGT!