Sitter och tittar på valduellen som sändes på SVT med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Tycker efter första frågan att Mona Sahlin ger det mest ärliga svaret där politikerna har det största ansvaret för allas välfärd (i hela landet), medan Reinfeldt ger dubbla budskap. Han menar att en arbetsför människa skall arbeta och frågan som nu gav de här svaren var om hur en familj där ena föräldern inte har jobb, hur de skall göra. Flytta, som så många andra eller stanna kvar i bygden? Vilket råd ger politikerna den här familjen?

”Vi satsar på att fler företag skall kunna etablera sig i glesbygden, men jag kommer alltid att hävda att jobb skall komma först”.

Ursäkta, men vad är det för svar på frågan? Vad skall familjen göra? Alliansen satsar på att företag skall kunna etablera sig, men vad ska familjen i den här situationen göra nu när den ena föräldern inte kan få jobb? Jo, de tycker att familjen skall flytta dit jobben finns, eftersom man inte ska leva på bidrag. Men är inte a-kassan en försäkring? Och det här med satsningen, hur lång tid skall det ta? Ska folk behöva lämna en trygghet de har, riva upp de och förflytta sig till en storstad bara för att politikerna bestämt det?

Ska de sedan kunna flytta tillbaka när den här så kallade ”satsningen” genomförts? Eller hur tänker Alliansen? Reinfeldt ger inget svar på frågan. Inget ärligt, vägledande svar. Det svar han ger nu visar bara på en tudelad regering som är rädd att tappa väljare ut i glesbygden.  De säger vad de tror kommer att locka väljare till dem, men om vi ser till verkligheten, NÄR kommer Reinfeldt egentligen satsa på något annat än storstäderna?

Aldrig. Det kommer inte att hända. Chansen är större att de rödgröna verkligen ser till att alla ska med. Att hela Sverige skall få en chans att bo och leva där man vill och kan. Man skall inte behöva tvingas till något bara för att någon annan säger att man minsann skall arbeta, men någon gång kommer man alltid att komma till en punkt där man kanske faktiskt måste ta sig en funderare på vad man måste göra.

Under tiden, precis som Mona Sahlin säger så måste man få ett stöd och en försäkring. Man skall inte behöva riva upp allt med detsamma bara för att alla ska ha ett jobb. Alla (de flesta) eftersträvar att kunna jobba, försörja sig själv och få det man inte haft tidigare. Alla vill alltid ha det man inte kan få. Då är det bättre att verkligen satsa på de här få bidragsfuskare och inte acceptera svartjobb. Det är en kriminell handling tillsammans med bidrag i mina ögon, och bör straffas hårt. Men att dra alla över en och samma kam på en gång? Nej, det funkar inte så.

Folk måste se till att riskera mycket för svartjobb och bidragstagande, svartjobb överhuvudtaget, och staten, ni som straffar dem som lurar er på pengar mer än de som begår mord, ni av alla borde väl se till att skrämma skiter ur svartjobbare och dem som anställer svartjobbare?

I vilket fall som helst, mamman har ett jobb i dagsläget, pappan har det inte. De ska då inte tvingas att ge upp det här jobbet som mamman har, den enda tryggheten i dagsläget för att skickas till en annan del i landet för att söka nya jobb. Låt båda föräldrarna ha tid på sig för en omjustering, kanske kan mamman omplaceras efter en viss tid eller skaffa ett nytt arbete INNAN de tvingas att flytta. Och att tvinga pappan att flytta i förväg mot sin vilja, vad genererar det familjen? Ingenting, bara smärta och barn som inte har sin pappa i närheten, det ska då vara ett eget val. För en familj, speciellt, ska det vara en trygghet att leva, inte tvärtom. Det är precis det här som Mona Sahlin säger i debatten, och det är DET som väljarna måste inse.

Och det står jag för. Alla ska med, även Alliansen.