En stormig dag i sundet idag och min osäkerhet gör sig ständigt till minnes. Försöker att tänka på en härlig sommardag där jag med blommor i håret och vit klänning skrider fram på Blomman över en vacker sommaräng för att radera negativa tankar. Det går bättre och bättre och jag sitter och pratar och sjunger för mig själv och Blomman för att komma ihåg att andas. Vi rider iväg och allt är frid och fröjd, hon är dock något på tårna och det är helt ok så länge det inte går i överstyr.  

Vi skrittar länge, vänder hem och vänder sedan tillbaka för att trava både bort och hem. Vi rider förbi fladdrande presseningar, plastband och soptunnor som vanligtvis inte står efter vägen - och detta helt utan problem. Är glad och funderar varför jag är så osäker på mig själv och på hästen, när hon varje gång visar sig vara bättre och bättre. Nu hade hon vilat i två dagar eftersom jag arbetat och inte vill rida i mörkret ännu, när jag har den här osäkerheten inom mig. Ändå gick det bra hela vägen utom tills att den här bilen dök upp i hög hastighet utan tillstymmelse till att sakta ned.

Det kommer en bil som saktar in något och det går bra. Det kommer en till bil som INTE saktar in och skramlar i varje gupp. När bilen passerar oss skvätter Blomman till och hoppar åt sidan - PANG! Jag ligger i snön och kravlar eftersom snön i diket naturligtvis gav vika så att både jag och Blomman tappar balalunsen. Tänker att det bara är att falla av, ingen idé att kravla sig fast i en sådan situation. Håller givetvis fast i tyglarna och inser att det bara är dumt om jag inte ska göra mig illa. Blomman kastar sig bakåt och jag slår i knäna rakt ned i asfalten. Aj, aj. Får oerhört ont i dem och hinner inte upp tillräckligt snabbt, Blomman gör en rivare och springer hem till kompisarna. 

Ont, ont, ont! Kan inte springa de ca 300-500 metrarna till stallet då det gör ont att gå. Ringer i panik till Sessan och berättar att nu har jag en lösspringande häst som kommer att försvinna ut på byn. Fan, fan, fan. Gråter en skvätt över mitt jävligt usla sätt att hantera det här på, min osäkerhet och mina negativa spärrar. Kommer fram på gården och säger adjö till Sessan, hämtar Blomman som är oväntat lugn och tar in henne. 

Gråter lite till. Skriver ett sms till stallägare och Morr att jag fan borde sluta med hästar. Att jag inte orkar med det här. Åker hem, säger samma sak till Jonny. Ringer mamma som påminner mig om hur bra jag hade det med Moro trots vår väldigt dåliga början. Känner; Ok, visst men att jag aldrig lär mig. JAG skapar de här problemen som inte ÄR något problem, blir tokig. Hur ska jag orka med mig själv?

Det är bara att kämpa på, nu känns det bättre och jag ger inte upp.

Första gången på ridstadion fick Hitler den stora äran att rida Blomman, som dock var lugnet själv. 

Ja till lättlastade hästar
Nej till negativa tankar

I mitten av Moro-tiden fick jag rådet att ropa något uppmuntrande och kärleksfullt till honom för att få honom att känna igen mig och min röst. "Hej älskling!" eller "Hej gubben!" var några av de fraser som användes flitigt och från början kändes det bara så löjligt. Jag har sedan Blomman kom fortsatt på samma linje men endast ropat "Hej gumman!" eftersom att kalla henne älskling så här tidigt bara vore falskt och värdelöst.

Idag, den fjärde dagen fick jag ett brummande svar tillbaka ochh det kändes så mysigt! ♥

Jag satte mig på en snöhög i hagen när hon vände på klacken och gick, vill inte jaga runt henne och tillslut promenerade jag runt och sparkade på någon snöklump och sjöng Lady Gaga's Alejandro för mig själv i högan skyn. Blomman stod och tittade ut över isen där 6-7 stycken skoterförare höll låda, när hon sen inte gjorde det tog jag några steg framåt för att se hur hon reagerade och då kom hon direkt till mig. Vi gick in och hon var förstås lite orolig över vart de andra var, men ändå var hon mycket lugnare än tidigare gånger och det märks att hon börjar känna sig något mer hemma.

Borstade av henne och satte på diverse skydd, fortsatte att sjunga lite för att komma ihåg att andas och sedan var vi färdig för en ridtur. Nervös från dagen innan som slutade med en Josefine på backen hoppade jag upp efter många om och men, sen skrittade vi iväg. När vi kom in på en relativt bilfri väg travade vi lite och det märktes att hon var på hugget, stackarn har inte fått göra av med den energi hon är van att få göra av med. Dels i hagen men dels också med Å på ryggen.

Allt var frid och fröjd tills att vi red hemåt, då kom givetvis tre skotrar upp bakifrån och jag kände mig spänd och Blomman i sin tur blev spänd. Försökte att fortsätta på lång tygel och proade henne och det gick bra, vinkade åt skoterförarna att de var tvungna att ta det lugnt. Tillsist var de ändå bara 5-6 meter ifrån oss och då vände hon upp och stirrade på dem, kändes ändå relativt lugn. Jag ropade åt dem att jag skulle rida in på en anslutande väg så att de kunde åka förbi, bara de tog det lite lugnt innan dess.

Gick superbra! När vi började att skritta igen pustade och frustade både jag och Blomman, så jag antar att det var en del spänningar i våra kroppar som släppte. Ingen flygtur idag alltså vilket jag ser som ett stort plus. I morgon får vi se om jag hinner rida, jobbar nämligen 13 timmars natt nu måndag och 12 timmar tisdag. Planerar att åka ut och mocka direkt på morgonen för att sedan åka hem och sova. Känner jag mig pigg runt 14-tiden så tänkte jag nog åka ut och rida en sväng i en snöfylld paddock.

Uppdaterat: Eller nej, nu tänkte jag mig inte för... Tror inte jag vill rida i en snöfylld paddock där det antagligen är både tungt och vass skare. Om jag hinner får jag väl helt sonika rida ut en sväng i morgon också. Torsdag eller/och fredag tänkte jag bege mig till ridstadion och rida av henne lite där. Hade dock varit skönt att få rida i paddock i morgon eftersom jag inte känner mig helt säker med henne ännu.

'Blomman'

Idag kom hon på plats, kan knappt tro det faktiskt med tanke på alla motgångar jag haft under den senaste veckan. Väntade bara på att Å skulle ringa eller smsa och meddela att hon hade ångrat sig, att Blomman inte längre skulle ut på foder. Har nästan drömt mardrömmar om det här, trots att Å varit seriös och ärlig hela vägen - precis som jag vill ha det! Vi skrev kontrakt och var överrens på alla punkter.

Det här kommer att bli spännande, helt klart. Ett riktigt energiknippe utomhus, vilket i sådant fall kommer att kännas något nervös tills att jag fått möjlighet att rida henne några gånger. Tror dock inte att det kommer att vara några problem (peppar, peppar). Är ju van Ella och Moro som inte rör/de sig i ryggen för trafik eller andra eventuella läskiga saker.

Hade så mycket att tänka på så att jag glömde helt bort att fota ute när det var ljust. Var så bekymrad över all snö som gjorde att hästarna kunde lyfta på benen och kliva över tråden. Läskigt. Fast med mat i hagen och en massa otrampad snö utanför gör väl inte att de lämnar hagen i första taget. Dock blir det bättring på det i morgon.

Nu börjar det närma sig och jag börjar bli riktigt nervös. Jag hoppas att det är fint vackert väder så att jag kan ta massor med fina bilder på det mirakel som kommer att vara "min" den närmaste tiden. Pratar förstås om Blomman, den häst jag tjatat om i det oändliga på ett eller annat sätt. Har det inte varit vår obefintliga ekonomi på grund av långa handläggningstider så har det varit om bristen på stallplats i ett lämpligt stall. För att inte tala om mitt problem med hur jag skall lyckas att ta mig till träningar när jag vill och behöver.

Båda de första problemen är nu lösta och jag behöver inte oroa mig över det längre, men det tredje problemet är det värre med. Har tittat på olika lösningar och har kommit fram till vissa slutsatser, hur jag sedan löser det är en senare fråga. Först tänker jag enbart fokusera på den viktigaste tiden tillsammans - "Lära känna varandra"-fasen. Det ska bli mycket spännande, särskilt med tanke på vilken oerhört tuff början jag fick med min charmprins och vad det resulterade i.

Erkänn att ni blir imponerad av mina skills i paint...


Ok, nej. Saknar honom självklart, men jag är så glad över att ha hittat Blomman så att hon kan hjälpa mig att fortsättas utvecklas på alla plan. Det är bara att hålla tummarna på att hon kommer att ge mig lika mycket glädje som jag och Moro fick tillsammans. Det var en riktigt drömsaga, som jag även hoppas att detta blir.


Ja till ketchupeffekten
Nej till sorgsna slut

Idag på hoppträningen red jag givetvis min lilla köttbulle och vi har verkligen utvecklats. Nej, jag har utvecklats och köttbullen är bara glad över att jag har gjort det och fungerar mkt bättre tack vare det. Dagens övning var serier på rakt spår och böjt spår, försökte att rita i paint ungefär hur det såg ut (kan inte hantera photoshop, så håll till godo). Glömde helt bort att räkna galoppsprången idag, men jag skulle tippa på att det var ca 4 galoppsprång på den raka linjen.

Blir det fler galoppsprång på den böjda linjen, ni som kan?

Som uppvärmning red vi först i trav och flyttade för skänkel från C till E och skulle därefter sakta av till frisk skritt och sedan kontrollera traven fram eller tillbaka. I galopparbetet sen, på ena långsidan ökad galopp och den andra samlad galopp (för de som kunde, min bryter för det mesta dels av, men hittade några fler knappar idag), och på ena kortsidan en 15-19 meters volt. Hoppade sedan fram på planket och räcket, först i trav och sedan galopp och varierade varven.

Min ridning har verkligen utvecklats, men mina tidigare upplevelser där jag helt glömt bort att vända med skänkeln och istället med tygeln har alltid gjort att vi kommer fel in på hindret i en snävare sväng. Fortsatte därför ett par gånger i trav eftersom jag verkligen inte ville komma efter bullen i språnget. Köttbullen var dock på gasen och fick då galoppera istället. Nästan helt bra blev det! Jag använde mig mer av mina skänklar och stöttade upp, vi fick relativt fina språng när vi kunde hålla galoppen (som vi inte kunna tidigare) och det är det som delvis har gjort att det blivit dåliga språng tidigare. Nu fick jag verkligen chansen att koncentrera mig på att följa med hela vägen och det kändes väldigt bra.

Bästa gången hittills på bana, helt klart (för vi byggde senare upp till bana).

Det som störde mig lite dock var att vi inte kom helt bra in på räcket. Elin sa att på ett räcke får han svårare att taxera och särskilt i en sådan snäv sväng, han rinner ut lite till vänster om jag kommer i höger varv eftersom jag inte är helt har hittat hur jag skall rida med benen och rätt skänkelläge. Blev dock bättre och bättre och vi kunde i princip hålla galoppen under hela vägen. Han har ju dessutom ingen jättestyrka i bakbenen så det blir lätt att han släpar dem efter sig.

Vägen efter hindren var inte den allra bästa, men det har definitivt varit värre. Känner ju en helt annan kontroll nu när jag börjat lära mig att använda skänklarna bättre dessutom. Det gäller bara att jag ska komma ihåg dem, för det är lätt att jag helt enkelt glömmer bort dem. Elin är bra, hon har börjat förstå mig och jag kan komma med alla (dumma?) frågor upprepat. Hon har dessutom fattat det här med att jag kan behöva vägledning i varje steg, och hjälper mig på vägen.

4 av 5 Larsson's på denna träning!

Ps. Träningen ger resultat, orkar mer i ridningen nu och kommer ihåg att andas mycket bättre än tidigare.

Tummen upp! Ds.

Jag blir psykiskt svettig av allt det här.

Tittat på två stallplatser idag och ingen av dem har gett mig känslan att; Wow, här ska hon stå! Snacka om att detta tär på mig riktigt mycket. Begär bara att jag får någon ridväg som ger mig möjlighet att rida i alla gångarter och vettiga människor som delar min hästfilosofi någorlunda. Har ringt runt till flera olika personer i jakt på tips och dessutom pratat med ytterligare två på fb.

Jag vill verkligen att min magkänsla skall vara rätt när jag väljer stallplats, dessvärre verkar det som att det är oerhört svårt att ens kunna välja mellan olika alternativ. Har två alternativ kvar som jag skall kolla upp i morgon och jag hoppas, hoppas, hoppas att det löser sig då. Jag må vara enveten, men om jag inte har möjlighet att rida ute i skog och mark så kan jag lika gärna stå över ridningen. Vill inte flytta till ett ställe och känna att allt inte stämmer överrens.

Håll tummarna!

Det här med stallplats på rätt ställe är verkligen inte lätt. Jag är kräsen och känner att jag vill hitta en plats där jag vet att jag kommer trivas direkt och där det inte blir några problem. Problem kan man förvisso räkna med överallt på ett eller annat sätt, men det bör väga mer för än emot. Verkar tyvärr inte som att jag fick stallplats där jag räknat att jag skulle få så nu letar jag mig mot nya jaktmarker.

Jag är medveten om att jag inte kan få precis allt jag önskar men jag har några kriterier som är extra viktigt för mig och min häst:

• Alternativa ridvägar
• Relativt fasta rutiner
• God stallmiljö
• Närhet till paddock

Har några alternativ och idag var jag och tittade på en stallplats som absolut skulle funka, det avgörande är dock när den platsen blir ledig. Det är bra stallhyra och nära till ridhus, så det ligger absolut på plus. Räknar dock med att ta hem Blomman innan sista februari som vi har bestämt, men just för tillfället är det osäkert på när någon av de andra gästerna flyttar i stallet jag var och kikade på. Långt avstånd, lågt i tak och smala gångar är något annat som får mig att tvivla.

Alternativt 2:  

+ Gångavstånd
+ Transport på gården som går att hyra
+ Vettigt folk
+ Paddock
+ Bra stallhyra

- Dåliga ridvägar
- Ute dygnet runt sommartid
- Bete en bit från stallet (jag är lat och bekväm)
- Vet inte om jag är välkommen, eller om det ens finns plats, eftersom jag inte frågat

Alternativ 3:

+ Oändligt med ridvägar
+ Paddock
+ Stort luftigt stall
+ Inne nattetid sommar (bra när man har en häst som lätt lägger på sig)
+ Spolspilta

- Krånglig väg vintertid

Kommentar: Vet inte riktigt hur dessa människor är men jag vet att stallet har god miljö. Skulle återkomma lite senare idag så kanske kan jag redan ikväll åka och titta på stallplatsen. Vet inte vad hyran ligger på och vad som kan komma att ingå i den. Om jag slipper transportera hö och spån själv så är det förstås en fördel, men då kallhyran skall betalas till en person och resten till en annan (antar jag) kan det lätt bli strul, kanske?


Som ni ser finns det flest minus på alternativ nummer två, men alternativen är nog av värre art på första alternativet. Det klart bästa är alternativ nummer tre även om vägen är opålitlig vintertid, dock går vi mot vår och sommar och det kan bara bli bättre. Om jag inte tänker så långt fram utan siktar in mig på vår, sommar och höst så kanske jag har tur att hitta en stallplats i Bergeforsen när det går mot vinter. Ur ekonomisk synvinkel kanske alternativ nummer två hade varit det allra bästa, men frågan är hur mycket det lönar sig om man inte trivs med ridvägar och har andra minus på listan?

Hur det än är, jag är en ingen renodlad träningsmänniska även om jag vill ha det alternativet relativt ofta.

Vad tycker ni?

Rida, träna, utvecklas. Mitt ledmotiv är just att jag vill rida, träna och utvecklas - men hur och vad vill jag utveckla? Jag är ingen typisk dressyrryttare och jag kommer nog aldrig att bli, min hjärna klarar inte den fokusen och det är ingen bortförklaring. Bara fakta. När jag hopptränar eller rider markarbete har jag en helt annan fokus eftersom jag känner att jag måste titta upp för att hinna med att se vad jag skall göra. Trots detta behöver jag ständig upplysning från Rid-Hitler eller t.ex. Coach Hägglund, och gärna då högljudd vägledning i varje moment.

Jag vill kunna...

...Rida min häst med små, tydliga hjälper.
...Få hästen smidig, lösgjord och lyhörd - mellan hjälperna!
...Bli ännu mer fokuserad - före, över och efter ett språng.
...Kunna rida en bana med bra balans, pondus och planerade vägar.
...Använda alla olika hjälper i kombination, när det behövs.

Problemet för mig är verkligen att min hjärna inte fungerar som andras. De i min närhet vet varför och kanske är det viktigast, det är dock tråkigt att det är så. Jag tror att jag med rätt hjälp skulle kunna bli en relativt skicklig ryttare, men mitt minne är dock verkligen på den kassa nivån så jag behöver verkligen, som jag redan skrivit, ständig vägledning. Punkt ett och två här ovan har jag i stort sätt uppnått, värre är det med de övriga punkterna.

I dagsläget har jag åtminstone bättre fokus före språnget, men över är jag bara så lättad att vi kommit iväg och efter har jag totalt glömt bort att jag kanske måste ta tillbaka hästen eller rida på framåt. Inte ett vinnande koncept alltså. Kan jag hitta den här fokusen så kan jag också rida banor på ett helt annat sätt eftersom det gör att jag får mer tid att fokusera på vad som händer.

Något annat jag har svårt med är att använda hjälperna på rätt sätt - samtidigt! Jag kan sitta och rida, göra en skänkelvikning där jag helt glömmer bort att ställa hästen eller att använda benen. Ni förstår själva hur det går om antingen eller inte fungerar. Det blir pannkaka. Jag måste egentligen ha en planering där jag får påminna mig själv om att jag ska rida på ett visst sätt, annars flummar jag bara på och glömmer helt och tappar bort mig. 

Det återkommande är mitt minne, likt en guldfisk förlorar jag informationen jag precis fått på en tiondels sekund.

Med planeringshjälp, hjälp med ridningen och att jag får allt det jag beskrivit att fungera så tror jag att jag kan ta mig någonstans. Mitt mål är inte att tävlingsrida i höga klasser, men jag vill åtminstone kunna rida stabilt och känna att jag utvecklas ständigt. Jag vill kunna och våga hoppa banor upp till 110, kanske 120 cm så småningom, men huvudsaken är att jag känner att det händer något i utvecklingen.

Och ja, får jag allt det jag beskrivit att fungera så kanske jag till och med kan sikta in mig på att tävlingsrida dressyr i lättare klasser. Då kanske jag har förmågan att titta upp och rida på känsla, inte med en massa blockeringar i skallen.

Älskar det faktum att poletten äntligen har trillat ned. I eftermiddags var det dags för ytterligare en hoppträning och även om det är för lite ridtid med en gång i veckan för att man ska se någon snabb utveckling så är det roligt när det väl sker en. Hade en caprilliövning i galopp och till detta på ena långsidan räcke samt oxer, med fem galoppsprång mellan. Min häst var taggad och är lättare att rida i galopp när jag inte stör honom så mycket, tror han uppskattar att jag INTE rycker honom i munnen i varenda språng nu.

Tyvärr fastnar jag rätt ofta i hur jag lärt mig att rida på en häst, så jag har väldigt gärna velat ställa honom utåt. Vilket inte har fungerat. Känner att jag slappnar av mer också när jag sitter ner och jobbar i trav, så Coach Hägglund har definitivt en lurig baktanke med sin "nu-släpper-vi-stigbyglarna-och-sitter-ned-i-trav"-uppvärmning.

Allt fungerade idag och det enda som kan förbättras är att jag inte fick tag i honom i hans bättre varv (höger), där jag antagligen hade för mycket yttertygel så att han galopperade på dubbla spår. Detta resulterade i att vi genade en aning och fick språng som var sisådär, men jag hängde ändå med. Samt att jag förstås visste vad som var problemet och kunde lösa det.

Vill våga...



...Vill kunna!

Alltså suck. Har insett nästa problem och det är att jag kommer att vara i behov av ett hästsläp när jag inte står i närheten av Timrå Hästsportförening. Vill åka in och träna åtminstone fyra gånger i månaden och ska jag hyra transport alla gångerna så kommer det att sluta på åtminstone 1200 spänn. Känner att det är oerhört mycket pengar extra för en fattiglapp som mig. Sommartid är jag dock inte i samma behov som vintertid, men det är ändå en massa penger extra för en massa krångel. Det lättaste vore att bara rida till träningen.

Funderade på en "Lyxfällan"-varning och köpa en ny transport på avbetalning eftersom månadskostnaden blir mycket lägre. I längden kommer det dock att kosta mycket mer i ränta och jag vet inte med säkerhet hur det kommer att se ut längre fram i framtiden. Måste lösa det på något sätt helt enkelt, får se hur det blir.

Den...



Eller...



...Den kanske?