Nu är det nog!
Nu är det definitivt, jag har gett det en chans och jag har inte tålamodet och kunskapen för att utveckla Moro till den underbara häst han ÄR där någonstans. Det är nya saker hela tiden och jag klarar verkligen inte av det gång på gång, nu behåller jag dock lugnet och trots detta så känner jag att det är för mig alldeles för mycket jobb. Nu är ny annons utformad och jag hoppas att någon nappar på den, någon vettig. Kommer INTE att sälja honom till någon osedd och jag kommer bara att sälja honom om det dyker upp någon vettig människa med stor kunskap och stort tålamod.
Med rätt människa så kommer Moro att bli en toppenhäst, och tyvärr, tyvärr så är jag inte den rätta människan för Moro! Jag kommer med största sannolikhet att ångra försäljningen när han kommer att dyka upp på träningar och tävlingar, men det finns antagligen inte en chans att jag får honom till det stadiet i vilket fall som helst.
Så nu är det bestämt, och jag får se om jakten går vidare på en annan häst eller hur jag kommer att göra.. Moro är egentligen inte en dum häst, men han är för mycket häst för mig och jag behöver en lugn och trygg häst som är känslig men ändå inte. Skall antagligen söka efter en äldre lärmomästare om jag skall ha egen häst!
Säkerhetshake!
Kändes inte alls särskillt bra och när jag kom hem kom tårarna rinnandes och allt kändes bara allmänt skit.
Nåväl.. Nya tag, jag skall åka in och få tag i säkerhetshakarna! Känns allra tryggast då..
Det fortsätter i samma anda!
Nåväl.. Jag har börjat att blicka framåt i och med detta, jag vill komma igång med ridningen och träningen på allvar! Känner bara att jag har lite svårt att uppskatta när Moro är redo för det, han har bra grundkondition men han behöver jobba både i trav och galopp innan han kommer att orka. Men det är väl bara att jobba på så att vi kommer igång någon gång, känner faktiskt att det blir tråkigt i längden att inte träna minst en gång i veckan. Har dock lite dåligt med pengar för att anlita en utbildad tränare, men med lite tur kanske jag kan tigga lite hjälp från lite kontakter! *Blink*
Ska försöka att rida själv någon gång nu till veckan så får vi se hur det går! Har ju fungerat bra tillsammans med sällskap, frågan är hur Moro gör när han blir ensam. Men min vinst över honom har liksom s
Länge leve livet, och Moro!
Idag pulsade vi i djupsnö och Moro skötte sig nästan prickfritt, igår sa jag älskling till Moro för första gången rent spontant! Han väcker känslor!
Kampen fortsätter!
Kampen mellan mig och Moro fortsätter, idag gav oss åter igen ut på en ridtur tillsammans med Julia och Klöver. Moros tveksamhet fick Klöver att titta lita extra på postlådorna samt att han såg spöken i skogen. Trots Moros tveksamheter så var det aldrig någon fara, där är han väldigt pålitlig i och med att han aldrig visar några tendenser till att flyga i luften. Det var förstås snöoväder när jag hämtade Julia och jag hade i vanlig ordning alldeles för lite kläder på mig. Snöovädret orsakade alltså väldigt blöta och kalla ridbyxor.
I vilket fall som helst så visade Moro idag dessvärre de här tendenserna till att han skulle stanna och istället för att gå framåt, så skulle han backa. Efter någon minuts kamp så gav han tillslut med sig. Värre var det när vi var på väg hem och tog en ny väg, ungefär 50 meter bort kom 4-5 hästar springandes väldigt glada och nyfiken i hågen när vi kom ridandes. Detta fick Moro att besluta sig om att vi nu borde vara hemma, alltså går vi inte framåt utan stannar eller backar. Har svårt att uppskatta tiden, men skulle tro att vi stod där i en kvart och det UTAN att jag tappade humöret! Hurra för mig! Och tummen upp för Moro som tillslut gav upp och gick sakta mak framåt.
Ungefär efter tio meter dök traktorn med den enorma (!) snöslungan upp igen, och Moro visade än en gång på större mod än Klöver! Detta var härligt att se, medans Klöver backade in i Moro och visade tendens till panik över detta monster så stod Moro alldeles stilla och höll liksom koll på Klöver. Samma sak då vi mötte traktorn första gången! Det är en väldigt positiv sida som jag ser hos Moro, att han är väldigt mån om sina kamrater. Vet inte vad det finns för åsikter om det där men Moro är ett levande exempel på en intelligent och medveten häst. Under den tid jag haft honom så har jag sett vid ett flertal gånger att han ser till att hålla ihop flocken och visa sig stark inför dem. Han är underbar på det sättet och det känns tryggt att han inte exploderar trots sin massiva energi som finns där under ytan!
Idag vann alltså JAG över Moro och inte tvärtom, jag behöll mitt humör och vi kom hem utan tårar! Det får gärna fortsätta åt det här hållet. Det är egentligen värsta tiden nu att ha häst och det kan bara bli bättre, för det finns väl verkligen ingenting som kan blir sämre nu? Nej, nu kämpar vi på!
Vi har gjort det!
Nu har det äntligen hänt, jag har äntligen vågat mig ut på en ridtur med krutpaketet Moro! Och det var väldigt nervösa minuter under den första delen av ridturen. Moro var yrsig och kände antagligen av min nervositet, värst var det alldeles innan jag skulle hoppa upp då det kändes som om att jag inte kunde andas. Var tvungen att hoppa av från pallen och ta ett djup andetag, Sofie höll i Moro medan han trippade runt. Väl uppe så insåg jag att jag hade för långa läder men jag ville komma iväg så snabbt som möjligt och då lät jag det vara.
Moro var väldigt pigg och jag blev osäker på om han skulle lyssna på mig, vilket han gjorde i alla fall. Vi pulsade i snön och han följde efter Klöver utan tvekan när han gick först och blev tveksam till att kliva över en snövall. Vi red ner till vattnet och på en gård stod det två stora gröna saker och en blå sak, detta var lite läskigt, men han traskade vidare. Ju längre vi kom, dessto mer kunde jag andas och dessto lugnare blev Moro. Fick känslan av att han tyckte det var trevligt att vara ute och gå.
På hemvägen kom en mindre lastbil bakifrån, när den körde förbi oss sakta och säkert gick Moro UT i vägen och höll på att gå in i lastbilen. Jag blundade och höll i mig hårt samtidigt som jag försökte styra honom åt höger, han lyssnade inte, och vi missade lastbilen precis. Vågar inte ens tänka på hur det hade gått om vi gått in i bilen, usch, det typ som en mindre timmerbil och inte en med flak/kåpa.
Nåja, positiv framgång för oss, i morgon bär det av på en ny sväng, med förutsättningar att det inte blåser djävulen!
Adiós
Jag är inte klok!
Annons
Har lagt ut honom på annons trots viss ovilja att sälja honom, då jag är väldigt förtjust i honom. Ibland. Det ska vara roligt att hålla på, och det har inte varit så hittills. Och sedan mitten mitten av januari har jag dragit ut på detta med ridningen, på grund av min rädsla. Nu har han kommit på plats hemma hos mamma och är redo att sättas igång, men trots det så drar jag fortfarande ut på det. Det ska inte vara olustigt att rida eller hålla på med hästar överhuvudtaget, det skall vara roligt. Som sagt..
Men flytten HAR gjort honom mer harmonisk, även om han fortfarande har mycket energi i kroppen som måste ut. I vilket fall som helst ringde den en tjej fem minuter efter att jag lagt ut annonsen, och ville komma och provrida redan i helgen. Från Umeå, och jag blir lite ställd då jag först kom på att jag inte tänkt på detta med provridning och sen tyckte det var onödigt att åka 25 mil för att provrida honom. DET är rätt inställning om man skall sälja häst det... haha, men nu slipper jag förhoppningsvis att göra det, och jag skall försöka att komma igång till helgen.
Har nyss pratat med Julia som rider Klöver och hon kunde rida med mig i morgon, så låt oss hoppas att det blir en trevlig upplevelse! Jag är inte rädd för att han ska bocka, stegra eller sticka iväg.. Mer rädd för att han skall stanna och vägra att gå framåt, backa och backa dit vi inte har en aning om vad som finns. Eller ännu värre, att det kommer fartdårar på vägen som kör runt 100-110 km/h fast att det är 70. 70 är en hög hastighet det också men..
Så här mysigt var det att rulla idag:
Adiós
Vackra Moro!
Moro trivs bra, i kalabaliken!
Fem av sex hästar tog sig på något vis ur hagarna och Moro var en av dem, fyra drog en repa 5-6 km mot Söråker och Moro själv måste ha hamnat på efterkälken för han sprang åt motsatt riktning fram och tillbaka. Dessutom hörde han antagligen Fossil som stod kvar i hagen och ropade, och de två kommer riktigt bra överrens med varandra sedan dag 1. Polisen larmades, varning gick ut på Sveriges radio och bygdens bonde samt hästfolk kom farandes hem till oss.. Vid det här laget hade hästarna vänt och sprungit hem, så vi kunde koppla alla.
Dessvärre är det så att vi har just nu sex hästar på gården och egentligen bara fyra boxar.. Tre av djuren går ute provisoriskt under nattetid och får komma in en stund över dagen, och detta är alltså inte det allra bästa om det blir som det blev igår. Detta kommer det antagligen att bli ett jäkla liv om, hästfolk är hästfolk och det är sällan det finns människor med öppna sinnen. Vi löste det dock väldigt bra!
"Vi kan och vet bäst!"
Klöver sprang in i en bil och gick omkull, han såg bara chockad ut och åt och drack vatten när han fick komma in men om vi har otur så får han inre skador. Har dock inte hört något under natten så jag antar att det har gått bra hittills! Nej, nu är det dags att åka och titta till hästarna och deras hage!
