Hästlivet

Så här vacker är min Moro:



Okej, jag medger att det hade varit en vackrare bild om det vore så att Moro hade huvudet upp, men då det vankas kvällshö så är det inte konstigt att han har annat i tankarna. För övrigt så var han riktigt billig idag då han inte ville springa med mig för att vi skulle kolla hur det "svävande" benet såg ut i trav. Jag upplever att han efter skoning blivit stelare och mer svävande med benet i luften. Det blev en brytning då han ryckte till och ville ställa ner hoven, min hovslagare höll kvar och det tycker jag var rätt gjort.

Dessvärre så har jag en form av hypokondri då det gäller Moro, inbillar mig varje vecka att han har en och en annan dödlig sjukdom som måste kollas upp. Dagen efter brukar det jag "sett" oftast vara borta och Moro är som ny igen. Jag upplevde att han var något bättre idag så jag tror att om han bara får lite massage och stretching så blir han som ny åter igen. Han haltar inte och visar inte på att han skulle vara ömm eller något, så jag avvaktar tills i morgon och ser hur det ser ut då.

Man börjar att se tendenser på muskler som han inte haft tidigare, så maten han får nu verkar fungera riktigt bra. Har nu övergått nästan helt till den nya kosten, det enda som skall köpas till är glucosamin som skall vara bra för stela leder och muskler. Den nya kosten är bara "naturlig" med tillsatta vitaminer, Wollerts elitmix och korn uppblandat med vatten och nu äter han med ännu större aptit. BRA!

För övrigt så skrek jag åt honom idag, dåliga hästmänniska, aldrig skrika åt djur. Men.. Nu hände det och det var dumt, han blir inte bättre av att jag brusar upp och blir "hård" med honom. Snarare väldigt tvärtom.. Det är mycket i livet och jag måste lära mig att lämna var sak på sin plats. Jag är ändå bättre nu än förr och det är jag glad över..



Funderar också på att min hypokondri när det gäller Moro sätter lite käppar i hjulet på den träning jag tänkt mig med honom. Men sen tror jag min oro över att han skall vara sjuk eller skadad snarare beror på att jag är för lat för att träna igång honom på allvar. 

Nu har lilla Fosse åkt på ett litet hingstbete i Häggdånger, första gången han åker själv i transporten och det gick exemplariskt! Han är väluppfostrad och modig vår lilla Fossil, eller Fossing som Värmland promt skall kalla honom. Väl urlastad ur transporten och framme så var det nya intryck som skulle in. Lukten och synen av en annan unghingst samt en gammal herre fick Fosse att trippa på och för andra gången någonsin kännas riktigt "hingstig". Väl i hagen så var det dock ingen större kamp vi fick se, men väl en hängande Fossil ála apa på Vákur. Lite storleksskillnad mot den stora klumsen Moro hemma på 165 cm. Så här lugnt var det i början:

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen nu, fy på mig. Finns dock inte så mkt att skriva just för tillfället. Jag har haft lite dåligt med tid då det har varit en massa på G. Igår gjorde vi bland annat en del av den sommarhage som Moro och TrollMin skall gå i from midsommar, det måste bara få växa lite tätare innan vi kan släppa dem. Skulle vi släppa dem nu skulle det lilla betet som finns försvinna på en kvart, ungefär.

Moro är så himla nyfiken, jag och Jonny gick runt deras nuvarande hage som snart skall tas bort och bytte ut trädstolpen mot plaststolpen då vi behövde den i den nya hagen. Den vi höll på med halva dagen igår skall vara bestående och även fungera som vinterhage. Känns då bra om vi kan använda trädstolp även om det är min kära sambo som får arbeta i det läget. I vilket fall som helst så gick Moro hack i häl och skulle lukta på Jonny, han ser så fin och avslappnad ut nu, en helt annan häst än från tiden i Bergeforsen. Den tiden var rent ut sagt hemsk.

Ikväll skall jag rida och till veckan kommer Elenor och skall provrida honom, får se om de fungerar tillsammans. Hoppas det, skulle få lite avlastning där samt att Elenor själv antagligen skulle tycka det är roligt. Hennes häst hade tidigare i veckan ett svullet ben som inte vill ge med sig. Usch, tänker direkt på då min gamling "Gurkan" svullnade upp i benet och bara fick gå.

Nåväl, ridning ikväll. Värmland kommer att få springa på sidan! Eller så kanske hon kan rida Klöver, haha, beror på hur mkt han orkar att ta. Annars kanske det är värt att testa TrollMin, men jag vet inte riktigt vad jag tar mig till om hon får något spunk efter vägen. Nåväl, vi får se hur det blir.

Moro var pigg och alert, riktigt trevlig var han då vi utforskade nya vägar ute i Skilsåker. Hittade världens finast väg ner mot havet, en gammal fin grus/gräsväg som antagligen ingen använt på ett bra tag. Den är perfekt att klättra i och Moro tyckte att det var väldigt roligt. Jag hann bara tänka ´galopp` så fattade han fin och framåt galopp uppför, vi tog det bara en gång men det var riktigt trevligt!

Jag har verkligen saknat en backe att klättra i och denna var helt exemplarisk! 

TOPPEN! 

Under veckans om varit har ridandet varit väldigt lite och avvaktande, på fredag hade jag endast ridit en dag tidigare under veckan och jag skulle egentligen inte rida. Jag tog då in Moro på gången och skulle borsta, märkte då hur det kröp i kroppen på honom. Han hade så mycket överskottsenergi att jag sadlade på och skulle rida iväg, men det var inte trevligt innan. Han betedde sig som då i början då han var alldeles vild och galen. Jag blev lite rädd och osäker men bestämde att jag skulle ta tag i det. 
 
När han gick fram rättade jag honom och backade honom dit han skulle stå, han gick ann som en annan dåre och jag fick verkligen kämpa med honom. Tillsist var jag lugn, och då lugnade även Moro ner sig, även om han gärna tog ett steg åt sidan. Jag hoppade upp, lite klumpigt då jag var nervös och red iväg, han var pigg och positiv. 

Rätt vad det var så sprang det två rådjur på lägdan till vänster om vägen, Moro tittade lite lätt men det var ingen fara och de försvann. Skulle rida upp till torpet och gick över vägen, han var så pigg så jag travade en bit och rätt vad det var sprang de där rådjuren in i skogen och Moro blev vettskrämd. Jag satt och pratade lugnande med honom men han backade och ville inte stå kvar eller gå framåt. Då började jag att fråga högt och tydligt om det var någon i skogen som skulle hoppa på oss?! Inget svar, förstås, haha, hade någon sett eller hört mig då hade de väl antagligen ringt psyket med detsamma. 

Detta gjorde jag för att skrämma rådjuren från att komma tillbaka, och efter mycket om och men går Moro, sakta men säkert framåt. Varpå det tjugo meter framför oss kliver ut en medelstor älg på vägen, som Moro inte hinner se eller höra dock. Jag vänder fort som sjutton och rider därifrån, jag hade liksom suttit där och övertygat mig själv och Moro om att det inte var någon som skulle komma ut ur skogen och skrämma oss. 

Nästa gång tänker jag lita på Moro istället..  

Stackars Moro.. Det är han som blir lidande när jag är trött och orkeslös, ridning sker enstaka tillfällen. Jag skall skärpa mig, men samtidigt är det svårt när det finns så mycket annat som måste göras. Det är nog inte bara Moros utfodring som måste ses över, även min egen. Men det är alldeles för mycket nu, som tur är så tror jag inte att han går under då han går ute under hela dygnet. Han hade nog vantrivts av att stå inne på natten och samtidigt bli stående för att jag inte orkar med ridningen.

Planering. Det är nyckelordet. Jag måste planera min tid, men jag känner att jag skulle behöva bli klar med alla "måsten" för att kunna slappna av själv. Det är måsten både hemma, inne, ute, på sommarbetet, nya stallet, hagar och gud vet vad.

Skulle rida igår kväll, himlen öppnade sig då jag hade borstat av Moro. Det blev ingen ridning och idag så var det tänkt att vi skulle hämta 1,2 ton hö, än har det inte blivit av, bilen har varit stående då den behöver fixas och jag har inte kunnat åka tidigare. Får se vart eftermiddagen leder, hoppas på att kunna rida ikväll istället.