Josefine Strindlund och kärlek hör inte ihop med varandra, inte i denna värld.. Flera år har passerat och jag blir aldrig riktigt förälskad i någon. Fjolårets sommarflört var inte mer än en sommarflört och även om jag blev ledsen över det abrupta slutet så var det ändå ingen riktigt förälskelse. Det var bara tanken på hur en sådan pass vacker herre med ett djup inombords kunde tycka om en sådan som mig..

Nu har jag hittat en vacker människa, inte bara på utsidan, utan insidan också.. Oerhört vacker och underbar. Men något vackert, kommer jag inte att få uppleva tillsammans med den här herren. Det är så typiskt, för nu kommer jag att haka upp mig på "Gustav" en lång tid framöver. Hans leende kan inte överträffas, de underbara ögonen och hans lekfullhet. Kommer det någonsin dyka upp en chans med en kille som han, igen?

Allt jag önskar, har någon annan. Kärlek åt er båda..

Förälskad, helt i onödan. Jag förstår inte varför jag är så fullkomligt skadad när det gäller känslor. Och att det alltid går åt skogen. Hoppas han lider av att se hur en sådan bra tjej som jag, bara går honom förbi.. Men normalt, är det väl endast den ena parten som lider mest.

JAG, lider.. Och kan inte uttrycka mig längre.

_{Helt galen, galen i dig, i ditt himmelska leende och ditt skratt..
Helt galen, galen i dig.. Ja att vara förälskad, det måste kännas såhär!}

Sitter nu hemma alldeles avslappad, men trött, efter en helg i stugan ute i sköna Oxviken. Efter jobbet i fredagsmorse liftade jag med farsan direkt ut till stugan och kom i säng vid 12.00. Jag väcktes vid 15:00 av ett sms som än en gång fick mig att dansa runt på mina små rosa moln. De molnen som redan hade hunnit bli svarta och blixtrat till en gång, precis som jag förutspådde, men nu blivit härligt ljusa och rosa igen. 

Kärlek, men Olyckligt. 
 
Kvällen kantades sedan av en massa svull och tv-tittande.. Samtidigt som smsandet fortsatte, trots att jag gjort bort mig kvällen innan så upplevde inte Gustav det som särskilt pinsamt. Sa han åtminstone, men det gjorde ju i alla fall mig lugn. Nästkommande dag var inte särskilt speciell förrutom grillad oxfilé och annat gott, plus turen på havet under kvällen. Det var blött, men jäkligt roligt.. 

Drömmarna om Gustav fortsätter bara.

Idag har jag legat och lapat sol på stranden, samtidigt som jag kämpat för att hålla mig kvar på sanden i den hårda blåsten. Jag somnade, och fick sedan ge upp, det var alldeles för kallt, och blekheten fortsätter. Underbart. Alldeles strax åker jag till stan för att titta på gamla pirater tillsammans med min faster... Det kommer att bli skönt.

Livet är bra humoristiskt, jädrar vad man kan göra bort sig ibland, vilket jag nu har lyckats med, BIG TIME! Just nu är det okej, men när jag börjar känna ångest över det här igen får jag ta del av min mor och min syster skratt så att jag klarar av att ta mig igenom det här. Det jag har gjort är något som man läser om i Comsopolitan och skrattar gott åt, och nu står jag här själv.

Det är väl typiskt, men å andra sidan så är jag en erfarenhet rikare.. Även om det gjorde att jag inte kunde stå på benen ett tag av all ångest, sprutande tårar som varvades med nervösa skratt och helhjärtade garv från mina arbetskamrater.

HAHA!

Sitter på jobbet och latar mig tillfälligt, förmodligen är det kaos, precis som vanligt på HL-display.. Men just nu orkar jag inte bry mig särskilt mycket om det och det är något jag får ta hand om när jag återvänder till maskinhallen. En av mina arbetskamrater, en kille i 30-årsåldern som liknar en känd rockstjärna något sprang precis förbi bakom mig och stannade upp, läste det jag hittills hade skrivit och sa åt mig att det var dags för jobb. Varför, kan man egentligen fråga sig, om man inte förstår bättre än att det uttalandet skapades utifrån min bloggtext.

Sörplar lite cola-light medan jag funderar över hur helgen kommer att utveckla sig. Långt kvar tills dess, men det är i och för sig det enda man har att se fram emot när man jobbar så mycket som jag har gjort nu ett tag. Jag trivs å andra sidan med det, det ger mig mycket pengar, och pengar älskar jag, för det är något jag kan göra av med på kläder, prylar och andra oviktiga saker bara för att se bra ut i andras ögon.

Jag tog mig i friheten att skapa en typ av överlevnadshandbok i en väldigt kort version tidigare inatt:

Överlevnadstips för att klara av en dag/natt på HL: 

• Tänk positivt - (För det går verkligen på ett sånt här ställe...)
• Se fram emot något - (Skitrasterna på 5 minuter under 6 timmar när det jävlas..)
• Drick mycket vatten - (JA!)
• Lek med dig själv, eller dina arbetskamrater - (Fri tolkning!)
• Heja på alla, ofta och konstigt - (Se allmänt mongolid ut alltså, modoiter behöver ej anstränga sig)
• Skrik "OH MY GOD" och skaka på huvudet - (Inspirerad av Jocke, 38 år)

Möjligtvis fyller jag på listan under natten och uppdaterar den senare.

 Nej, nu måste jag titta till mina maskiner en gång.

Vi hörs, sjörövare och rumpnissar!