Äntligen får jag tillbaka på all skatt jag alltid betalat.
Nåväl, det har blivit lite av en grej jag måste få göra. För vem ska annars tycka synd om mig, om inte jag själv? Min mor skakar bara på sitt huvud och tycker att jag känner mig sjuk alldeles för ofta. Men om du har feber i två dagar, trots att du bara brukar ha det i ett par timmar, skulle inte du också bli orolig? Jag blir orolig, för minsta grej, och det är väl sisådär. 1 gång av 10 brukar mina misstankar visa sig ha rätt, men har man varit så mycket till vården för att undersöka sig att man fått klippkort, ja, då är det väl lika bra att fortsätta när det där klippkortet börjat ge dig gratis vård? Jo, det tycker tamesjutton jag med, varför skulle jag sluta gå till läkaren när jag kan gå dit alldeles gratis? Jag har minsann bidragit med så mycket pengar till den där skiten att jag är värd att få vård, OM jag skulle vara sjuk.
Nä, nu spårar det här ur. Jag går sällan och aldrig till vårdcentralen, och akuten besöker jag inte gärna med tanke på väntetiderna. Fast, jag känner mig förvisso sjuk ofta, och min Pshyco-tant tycker att jag ska lita på det jag känner eftersom det bara är jag som kan veta hur jag känner. Det har hon förvisso rätt i, men då är det förstås så att jag känner mig själv och oroar mig alldeles för ofta för ingenting.
Såja, nu har jag klagat lite bara för att, känner att det har varit alldeles för lite av det på sistone.
I övrigt så kommer jag inom kort att gästblogga på Värmlands nya blogg, där jag är säker på att överlaget av människorna som läser min blogg kommer att hålla med mig om valet av adress: http://mrsforsberg.blogg.se , tillåt mig att hånskratta dig och din sjuka fetisch rakt upp i ansiktet. Ha Ha Ha Ha Ha! Fast vi älskar varandra ändå, trots våra skilda meningar om allt och ingenting. Det kanske helt enkelt är så att jag tycker om henne för att hon är så lätt att driva med, och hon kanske tycker om mig för att jag är den ende hon lyckas reta till vansinne varje dag, om hon pratar om något annat än mig med mig. Pussipuss, Kurimulla!
Adiós.
Har du någon säng, eller?
Den här kvällen är en av de få kvällar jag spenderat i mitt eget hem, tillsammans med min far. Även, om vi inte direkt umgås så märker vi av varandras närvaro och det känns skönt, för jag har verkligen saknat honom. Det är typiskt att jag som är 20 år gammal inte riktigt kan släppa taget om honom, men eftersom jag inte känner mig helt redo att bli vuxen så är det å andra sidan riktigt skönt att fortfarande ha den tryggheten. Och av någon anledning har jag även hittat tillbaka till min mor som det annars varit lite knackigt med det sista halvåret, vi har kunnat prata om en hel del.. Även om jag känner igen syndromet; Nåja, nog pratat om dig. Nu pratade vi faktiskt om MIG!
Och allt det som jag beskriver ovan, beror på en gemensam nämnare; J.
Just det, den evige singeln Josefine har lyckats att trollförbinda en riktig karl i sina bästa år. Och helt ärligt talat, så känns det så fruktansvärt underbart att jag träffade honom. Har minnen från i vintras när jag spanade in honom på mitt dåvarande jobb, men att jag aldrig tog upp honom på min oseriösa blogg om att söka efter kärleken, just för att han kanske var av intresse för mig på riktigt. En sådan snubbe som skulle kunna passa mig som handen i handsken och som var mer riktig än alla glassnubbar och drömmän alá George Clooney. I vilket fall som helst så visste jag vem han var, utan att egentligen fått det bekräftat för mig, det syntes på långa vägar att han var bror till en bekant och arbetskamrat till halva min släkt. Såväl som J också är..
Och, på den vägen är det.
När jag ser tillbaka på hela händelseförloppet så kan jag inte låta bli att skratta och fnittra inombords, för med intiativ från mig gick det tillväga på sådant sätt som jag aldrig trodde att jag skulle beblanda mig med. Vi hamnade på samma skift på plastfabriken, och det var bara början på det som har blivit. Mina känslor har växt fram dag för dag, och även om det finns en del personliga hinder i vägen så känner jag att jag är på rätt väg i livet. Jag har tagit det svåra steget och kontaktat personer jag länge behövt kontakta under en längre tid, och även tillåtit mig själv att tänka på min hälsa, inte på någon annans. Det är dock väldigt lång väg kvar, men en väg som jag sakta men säkert hade tänkt att ta mig igenom.
Jag har lyckats svälja några fjärilar och än hade jag inte tänkt att släppa ut dem därifrån, utan istället hade jag tänkt att suga på den här känslan ett tag. Antar att det jag känner just nu bara tyder på positiva saker då jag blir alldeles leende och glad inombords, när jag tänker på hur förbannat bra och underbar J är, för mig och för sig själv.
Kom ihåg det.
Hängigt.
Usch.
Se och lär, jag dejtar en trashig kändis.
Vilken kändis dejtar du?
Fråga: Hur är din livsfilosofi?
Svar: Lagomt med stress (egentligen för mycket just nu).
Första kändis att åka ur: Sven Wollter, 73
Fråga: Vad hamnar i din matkasse?
Svar: Lagomt ekologiskt.
Andra kändis att åka ur: David Hellenius, 33
Fråga: Vart bor du?
Svar: Förorten till förorten, dvs inte på landet. Haha.
Tredje kändis att åka ur: Alexander Skarsgård, 31
Fråga: Vart är du helst en fredagkväll?
Svar: Krogen, krogen, krogen, hemma. Just nu mest hemma.
Fjärde kändis att åka ur: Martin Stenmarck, 34
Fråga: Vilken är din livsstil?
Svar: Mer mot spontan, med viss planering.
Femte kändis att åka ur: Prins Carl Philip, 28
Fråga: Hur hanterar du dina pengar?
Svar: Ehh, ja, jo.. Slösa. Snark.
Sjätte kändis att åka ur: Sven-Göran Eriksson, 59 (puuuuuh)
Fråga: Partitillhörighet?
Svar: Mot vänster.
Sjunde kändis att åka ur: Måns Zelmerlöf, 21
Fråga: Vilket är viktigast?
Svar: Tid eller pengar? Ehmm.. Tid OCH pengar.
Åttonde kändis att åka ur: Undifined ?
Fråga: Hur viktigt är sex?
Svar: Mycket viktigt.
Nionde kändis att åka ur: Fredrik Ljungberg, 30
Kändisen som passar dig bäst:
Gustav Norén, 25 år
Och VEM fan är det? Mando Diao, visst.
"Gustaf blev utsedd till Sveriges stiligaste man utav tidningen Café 2004.Gustaf blev utsedd till Sveriges sexigaste man 2006 av tidningen Plaza Kvinna."
Okej, då vet jag. Men jag dejtar hellre alla andra utom just honom, Sven G och Sven W.
Citat: "Svenska rockmusiker som knarkar är töntar. Det verkar som om de måste knarka för att ha något att komma med. Att stå och snorta kokain på Rockbjörnengalan för att man har sålt 30 000 skivor i ett fjärtland som vårt. Löjligt! Då är det coolare att vara ren"
edit: För övrigt så passar Victoria Silverstedt mig bäst, bland dem kvinnliga kändisarna.
Det finns en baktanke med allt..
Dam 1: Förfärligt hur de visar underkläderna sådär!
Dam 2: Ja, det är fruktansvärt!
Båda damerna tittar efter killen.
Dam 1: Fast det vore ju inte helt fel att lägga vantarna på den där stjärten!
Dam 2: Nej, det vore verkligen inte fel!
Källa: www.tjuvlyssnat.se
Och där ser ni, det är normalt att tända på lammkött.. Även, om jag lämnat det där bakom mig nu!
PUSS.
Jag försöker att hoppa högre.
Jag är relativt lugn, och den här kontakten är den bästa någonsin.. Jag har efter många om och men rent ut sagt blivit komenderad till att bli sjukskriven, och jag kunde inte annat än att säga okej i det läget. Nu gäller det bara att jag tar kontakt med min skiftledare och meddelar detta, vilket känns sisådär trevligt. Och när jag har gjort det, då kommer min oro att lägga sig ytterligare. Den hjälp som jag får är helt otrolig, det är inte bara samtalen, utan allt annat som sker. Snacka om att sätta sina patienter i första hand, det har jag aldrig sett och upplevt tidigare.
Hopp om livet.
Personligt.
Visst, jag har känt att det legat under ytan och pyrt, men jag hade hoppats att sommaren skulle hjälpa mig att vara nöjd med livet åtminstone tills att sensommaren var över. Solen har inte varit lika aktiv som vanligt och kanske har det ett finger med i spelet? Fast jag vet vad det beror på egentligen, varför det här dyker upp så tidigt.. Jag blev väl helt enkelt bortskämd med att för första gången på länge sommaren 2006 flöt på relativt bra mot för hur det brukar vara. Jag kämpar i alla fall för att det ska gå rätt väg, men det är inte roligt när man på jobbet är omgivet av människor som aldrig skulle förstå. Förstå, eller känna det jag känner inombords titt som tätt.
Well, jag hade inte tänkt att tjata om det här nu när jag äntligen bloggar igen utan jag tänkte berätta om hur det har varit, det som varit bra, lite kortfattat. I början av juli så besökte jag huvudstaden tillsammans med min barndomskamrat Hanna i några dagar. Vi levde på ett flott hotell 50 m från allt, från shopping till nöjesalternativ och det var alldeles fantastiskt trevligt. Jag har hunnit med att se ett liveband i år, för ja, jag hoppade över GF i år, dels på grund av jobb men också på grund av väder. Nu vankas det någon form av semester och sedan ska jag rikta in mig på att bli frisk. Jag är enormt tacksam över den hjälp som jag får, och jag är glad över att jag vågade ta det där sista steget över för att få bukt på det här.
Adiós. .
