Sagan om lilla Morran - Extended edition.

Morran har precis som alla andra lyckats se bortom sina gränser...

2

Och det här är ett vanligt fenomen för lilla Morran, att lyckas bli charmad av en idiot som beter sig illa.. Och efter lite beklagande toner och suktande blickar tillsammans med sin bäste vän siktar hon in sig på mer viktiga saker, som Kung Floppberg..

3

Men alla som känner lilla Morran vet att hon inte ger upp i första taget, och tillslut har hon fixat sig en liten dejt, som slutade med att hon precis som vanligt höjde sig själv till skyarna..

4

I vilket fall som helst ser lilla Morran att hon lyckats hitta, världens kap, och ber sin själsfrände att förklara sin kärlek..

8

Och på kvällen kom hon springandes till stackars Fröken Bitter med klagomål...

6

Det var inte konstigt att hon sedan gjorde något förhastat...

1

Vilket hon givetvis ångrar, och skyndar sig snabbt att ta tillbaka det..

*Bild saknas*

Livet leker, men...

7

Är det inte typiskt, lilla Morran? Och just som den person hon är, så kan man inte förvänta sig annat än..

12

Och vi som står på sidan om henne, kan inte annat än att fnittra åt hennes bravader.. Vi lyckades i alla fall att ta oss ut det här, och lyckliga dagar väntar..

13

Grejen med lilla Morran, är att hon kan, bara hon vill... Och så småningom kommer vi att sitta där, på det lilla hemmet och ha våra diskussioner, och vad tror ni om detta scenario?

11

Ja, vem sa att livet var en dans på lina? Inte var det jag, och inte var det lilla Morran.

Som tröst kommer här en miniserie om Fröken Bitter:

20 år, och äkta dam, det skulle firas, och inget skulle få komma ivägen...

Josse

Desvärre, slutade det som vi alla vet, inte lika lyckligt som vi hade velat.. Och inte blir det bättre av, vetskapen vad som väntar mig, tyvärr verkar det som om att killar redan insett det där med att normalbegåvning inte är särskillt hett...

9


THE END!


edit: Historien är påhittad, och sanningen ganska förvrängd. Men jag tyckte bilderna speglade lilla Morran så väl ibland, även om det är en hel del som är överdrivet.

Dumma, lata idioter.

Jag är egentligen inte irriterad. Men, efter 13 timmar på jobbet så är jag bara lite less. Inte less på att jag varit där så länge, utan mer less över dem som inte kan tänka sig att jobba ett par timmar längre för att vi är kort om folk på grund av sjukdom. Nu är det tur, att jag inte är en sådan människa, utan som kan tänka längre än näsan räcker och ställer upp på eget intiativ. Utan att någon frågar, för det handlar faktiskt om att ge och ta. Min arbetsgivare har gett mig så fantastiskt mycket, och jag vill gärna ge något tillbaka.

Det enda jag oroar mig över är hur pass uppskattad jag är. Det är något som kan få mig att må riktigt dåligt, för att jag målar upp en bild som kanske inte stämmer överrens med verkligheten. Fast vad vet jag egentligen? Jag tycker i alla fall om mitt jobb numera, det gjorde jag inte i början. Efter två veckor bröt jag ihop fullständigt, och bara grät och grät när jag kom hem.

Jaja, saksamma. Jag tycker faktiskt att det finns vissa som borde omprioritera sina val, jag vet inte, men hade jag varit arbetsgivaren hade jag inte haft ett gott öga till sånna här personer som nästan aldrig ställer upp.

Jag är en tönt.

Jag vet inte vem jag försöker lura egentligen.

Mig själv, eller någon annan? Troligtvis, hela världen. Nu var det länge sedan jag  kände så här, som jag gör nu. Riktigt jävla låg, precis som jag är så van sedan förr. Och jag är fet också, eller fetare. Jag har inte tränat på en vecka, utan istället har jag legat i sängen och ätit onyttigare än någonsin. En bulle i ugnen? Snarare 20 croissanter.

Idiot. Idiot. Idiot.
RSS 2.0