Rädda Hajarna - NU!
http://www.savethesharks.se
Än mindre fascinerad blir jag över hur det går till i världen och att hajjakten är något som får fortgå, klicka er vidare på länken och skriv under protestlistan. Titta på bilderna, känn hur det hugger i ditt eget hjärta som djurvän och gör något du också. Att skriva under är förstås en bra början till att göra något viktigt för världens hajar och djur! Att protestera på resturangen på utlandssemestern när ni läser "Hajfensoppa" är en annan, vänd på klacken och gå vidare till nästa resturang!
Jag kommer att göra dessa val!
RÄDDA HAJARNA!
Jag älskar att rida!
Det finns bara ett ord för något sånt här, och det är: KÄRLEK!
4:ans spårvagn.
En man och hans son ~4 sitter och tittar på foton och på ett kort sitter sonen med armen om en annan kille.
Pappan: Vem är din kompis?
Sonen: Rickard, han är bäst! Gud vad jag älskar honom!
Pappan (en aningen upprörd): Men du kan ju inte älska en annan kille!
Sonen: Pappa, man kan älska vem som helst!
www.tjuvlyssnat.se
Skolångest!
Är inte riktigt van det här, men känner att det fungerar mycket bättre på distans och halvdistans än att behöva vara på plats på skolan. När jag var på besök på Komvux i Timrå för någon vecka sedan så kände jag obehaget sköljandes över mig redan när jag parkerade bilen alldeles utanför. Ren och skär ångest som höll på att ta övertaget över mig! Och ändå är det inte samma miljö som att gå på gymnasiet..
Som ung sjukskriven har jag haft enorm tur och fick påbörja en rehabilitering när jag kände mig redo, och hoppas på en rejäl satsning på alla oss som tyvärr hamnat i denna situation.
Länge leve Sambandet!
Jag är stark, jag är bra och det är ren sanning!
Lyckorus!
Jag tycker om att rida och ångrar inte en sekund att jag skrev in mig i Timrå på ridstadion. De må vara dyrt, men ack så roligt och givande. Bara på några gånger har det lossnat, och jag hoppas att jag inom kort kan rida så pass bra att jag snart kan känna mig redo för att klara av en tävling på klubben. Det vore helt fantastiskt!
I yngre dagar så tvekade jag inte en sekund att anmäla mig till tävling då det var det absolut roligaste på hela terminen, men nu har jag två gånger lyst upp när annonsering om tävling suttit uppe på tavlan, för att sedan fundera över om jag skulle klara av det. Båda gångerna har jag gått vidare med känslan av att jag inte är riktigt redo, men att jag ändå skulle kunna klara av det.
Och inte för att följande citat har något med ridningen att göra, men allt positivt ÄR positivt!
"Den bästa biten kommer i del 2. Här visar du att du har stor potential! Du diskuterar ämnet på ett tydligt sätt och i analysen visar du att du arbetar helt rätt. Du ifrågasätter och ger exempel."
Jag växer mer och mer, and I´m still going strong! MVG på senaste uppgifteni Samhälle A! Det är fascinerande att en skjuts framåt i ett ämne kan ge goda resultat i andra.
Caramba!
Hermanas!
I kväll tittade min underbara lillasyster in och hjälpte mig att röja undan det värsta i huset. Jag dammsög och förberedde inför morgondagen då min äldre syster kommer hit och skall hjälpa mig att putsa våra nya fönster. Jag kan självklart inte titta på så det blir till att röja och torka målningen under tiden. Jag föddes till den minst kreativa barnet i familjen, åtminstone då det gäller städning osv. Men nu är jag alltså på språng, och inte nog med det så har vi ved som skall bäras in och detta har min lillasyster och hennes kille (fast han vet inte om det än) erbjudit sig att hjälpa oss med i utbyte mot en middag på kvällen.
Det tycker jag var ett ganska bra och rättvist byte.
Nu känns det bättre än tidigare och jag kan gå och lägga mig med gott samvete, vilket är exakt vad jag skall göra om en liten stund. Fast först blir det några sidors läsning ur Jan Guillou´s Ondskan som jag ännu inte lyckats läsa. Nu när jag precis startat kursen Svenska B passar det utmärkt att läsa denna roman och delvisa självbiografin.
Gracias!
(Som vår farfar alltid uttrycker sig..)
Sitter bakom en ratt, i en bil, i en skog..
I helgen som var besökte jag och min kära mor vänner i Nyköping och det var riktigt trevligt!
Innan vi hittade fram så snurrade vi runt mellan trettio och sextio minuter i skogen på grund av att jag alltid glömmer bort hälften av informationen. Denna gång handlade det alltså om vägbeskrivningen, och det enda som fanns i mitt huvud var allé, vänster och in på en grusväg. Så när första allén dök upp var jag rätt säker på att vi nästan var framme, kruxet var bara att det fanns ungefär ett tjugotal allér på detta område och det gjorde mig lagomt förvirrad. När vi sedan for vidare såg jag en grusväg åt vänster, och på den vägen svängade jag in och körde i princip hur länge som helst innan vi insåg att vi var på fel väg.
Nåväl.. Vi hittade tillslut dit vi skulle och när vi sedan for tillbaka in till stan så visade det sig att det inte var så långt som man kunde tro. Där var vi från fredag eftermiddag fram till lunchtid på söndag och det var trevligt! Roligt att äntligen träffa Anette igen och hennes bedårande barn. Ja, för visst var de bedårande, trots att de är som barn skall vara, högljudda och alldeles galna. Och självklart, självklart fantastiskt roligt att få umgås lite med Hanna, det är något som händer väldigt sällan numer.
För övrigt så fick jag veta av min mor att mina morföräldrar skulle dyka upp i veckan och uppvakta min och Jonnys förlovning.. Inför det känner jag, ren ångest och det får mig att bli paralyserad! Det finns så fruktansvärt mycket jag skulle behöva göra, och ändå får jag inte fingrarna ur arslet och gör något. Der ser ut som rena rama slakthuset hemma hos oss och trots detta så fortsätter jag i samma spår. USCH!
In the future, I will uppdatera er more often!
Caramba!
