Den här bloggen skrev jag på en viktminskningsblogg för två år sedan:
Och jag blev förvånad och otroligt glad när jag såg att det verkligen var jag som skrev den. Tyckte att den både var bra och förklarade hur jag kände då om detta med vikt och psykisk hälsa. Läs här:
Jag kanske inte ska kalla mig fet, men...
..om jag bantade så skulle det ge två underutvecklade länder nog att äta.
Jag har hur många anledningar som motiverar mig till ett lättare liv, dessvärre försvinner inte den där dåliga karaktären från min kropp hur gärna jag än vill. Det är så mycket enklare att inte tänka sig för vad man stoppar i sig, och det är mycket skönare att ligga i sängen och pilla sig i naveln när man egentligen skulle vara ute och promenera. Det är först när man står där med byxorna som inte går att knäppas, och att den annars så ospända, men ack så mulliga mage putar ut som om man hade en bulle i ugnen. Ja, jo, förvisso ligger det säkert tio stycken chokladflarn där inne.. Men, ni inser skillnaden? I varje fall så är det först då man inser att kakorna och läsken kanske inte är så bra som man trodde till en till en början.
På tal om ingenting så rensade jag ur min garderob igår kväll, det var välbehövligt, och att se att byxorna som passade i vintras inte sitter särskillt bra nu var ganska nyttigt att se. Förvisso blev jag oerhört ledsen ett tag där, för jag vill inte inse hur jag ser ut nu, men bilder och speglar säger sitt. På något vis ljuger dem inte, även om det kan förvränga vissa saker rätt rejält. Och nu har jag ju faktiskt koll på vad jag äger och inte, och jag skulle kunna säga så här mycket; Kläder har jag så det räcker och blir över ett bra tag framöver, och med andra ord behöver jag inte köpa en ny garderob förrän jag har tappat så mycket jag behöver.
Nu är jag i alla fall på rätt väg i och med att jag tagit kontakt med en person som förhoppningsvis hjälper mitt veka psyke. Det finns mycket att bena ut, och jag har egentligen svart på vitt att när jag är glad, så är magen glad. Det vill säga, den suktar inte efter en massa sött och äckligt. Det gäller att inte ge upp bara så där, skillnaden med den här veckan mot för förra är att om jag trots allt tagit en kaka efter maten så trycker jag inte i mig ett tiotal, utan låter det stanna där. Delmål, väljer jag att kalla det! Så.. summa sumarum, lite motion på det här så kommer mina kilon att rasa.
-0.5, efter en dålig inledning.
Mvh Ms. Fetto
USCH
NYA TAG!
Jag & Jonny
FY för dåliga expediter!
Jag var in i stan idag för att lämna in ringarna inför vigseln, semestertider och sådant gör att jag vill lämna in dem i tid. Har varit in på Branders ur & guld ett flertal gånger i Birsta bara för att få höra ohjälpsamt och nästan lite halvsnäsigt: "Kan ni åka in till stan tror ni? Det är där guldsmeden finns.." I min värld hjälper man sina kunder, i min värld tar man emot och "skickar vidare". En riskfaktor som SKALL vara medräknad i försäkringar, ansvar och gud vet allt.
Jag åker in till stan, möts av samma tjej i butiken som säger "Tyvärr, vi har gått i konkurrs..", en vecka tidigare så skulle vi minsann åka in till stan. Och vad hade hänt om vi lämnat ringarna där? Jag vill inte veta, men som tur är så ligger den en annan guldsmed tvärs över torget i stan, så jag gick dit och fick superbra hjälp! Trevlig och tillmötesgående! Expediten gjorde allt för att hjälpa mig. Guld till Carlsén´s i Sundsvall! Och billigt blev det, drygt över hälften av vad jag hade räknat med!
Tjoho!
För övrigt har det hänt många olyckor idag, och köbildningen som blir av alla projekt vägvägert håller på med gör att jag INTE kommer att åka längre än Birsta på ett antal dagar. Helst slipper jag även det eftersom det är vägprojekt från torsboda till stan i princip. Jag hatar andra trafikanter, ingen kör lika bra som mig!
(Obs! Jag är nu ironisk..) Hej och hå, nu är det blogg nummer 2 som skall uppdateras.
Jag går snabbt och säkert UPP i vikt... *mutter*
Jo, hur tänker jag då? Allt som oftast träffas vi just på ICA och allt för ofta kommer jag med både choklad, jordgubbar, glass, chips och gud vet vad. Antingen får jag byta butik nu eller sluta att blogga om det, eller så får jag helt enkelt sluta att handla en massa onyttigheter. Det bästa vore förstås att eliminera det senare, men dessvärre så är jag värsta sortens jojobantare, precis som jag skrivit förut. Jag kämpade på under två veckor, det gick bra, och sen eskalerade det igen.
Mest berodde det på min kolhydratfattiga kost som i sin tur innebar mer fett, och när den urvarma sommarhelgen kom till Söråker så var jag så illamående av mat att jag knappt åt något alls. Sen kom jag in på kolhydraterna igen, och så vidare in på sockret. Jag duger som jag är, egentligen, men det faktum att jag HAR en övervikt som skulle vara trevlig att få bort skulle göra mig lite glad. Kosten med mer fett och väldigt lite kolhydrater fick mig att må bra och det kändes inte som någon press på mat och sådant som det gjort tidigare.
Jag skall lägga om kosten igen, helt klart, när det exakt blir vet jag inte riktigt just nu. Måste ta mod till mig att ställa på vågen i morgon, skulle TRO att jag har gått upp de där kilona jag gått ner. Men för tusan, jag SKA gå ner, jag SKA!
