Så här duktig var jag och prinsen idag:
I love horses!
haha
Nu är jag trött, men glad!
Jag kom för en stund sedan hem från stallet efter ett ridpass med Sessan, på schemat stod upphöjda travbommar och senare en galoppbom och "studs" i lågt format. Jag märkte direkt skillnad mot för förra veckan i min ridning, muskeln i ryggslutet kändes inte alls lika mycket, idag satt det lite längre upp och min ytterhand var mer stabil och aktiv. Allt kändes toppen tills det att det var dags för dagens andra övning, den med galoppbom och "studs".. Då kände jag mig harig och väldigt osäker, tror att det berodde på att två "hopp" på rad skrämde mig lite. Förr när jag hade häst så var man aldrig säker på vad som skulle hända, hopp eller grisnit? Jag antar att jag är lite rädd att Moro ska göra något liknande där jag flyger av.
Skulle jag ramla av i det läget idag, då skulle jag nog antagligen dö på grund av min stela och redan trasiga kropp. Sessan lade ner en bom och när jag ridit på det ett par gånger steg mitt självförtroende genast i topp! Trots alla framgångar så kan jag inte riktigt glädja mig helt utan kritik, mina axlar och partiet mellan skuldrorna blir fortfarande stel och onda. Måste testa de där yoga-skivorna jag fick låna av Gabriella och se om det hjälper!
Och just det, Moro blev riktigt sur på mig idag och tog i ända från tårna när han böjde sig i en vacker båge och kickade rakt ut i luften. DÄR blev jag lite imponerad på mig själv, som satt kvar och red vidare, om än lite, lite försiktigare under ett par minuter.
Vi var duktiga, idag, igen.
Tjoho!
Blondin eller brunett?
Prinsen har fått så vackra fötter nu, hovslagaren i vinterstallet anlitades och förutom ett bra jobb så verkar hon kosmetiskt snyggt också. Kände direkt en förbättrin på ridning efteråt då Moro var mer balanserad, åtminstone kändes det så. Får se om stora Sessan märker någon skillnad i morgon när vi har bokat ridsession tillsammans, det ser jag fram emot. Moro var så oerhört trevlig för några dagar sedan då jag red i paddocken vid vinterstallet, ska bli spännande och se om vi har lärt oss något sedan förra veckan.
För övrigt så verkar det inte som att det hjälpte med rött hår för Timrå, de förlorade länsderbyt mot Modo i sudden och det blev 3-2 till hemmalaget, Själv funderar jag på om inte Myran var rödhårig då Modo tog SM-guld, för i sådant fall har hon gjort en väldigt stor miss i och med att hon färgade håret rött. Och på tal om rött, jag letar febrilt en färg som är mellanbrun men ändock med lite, lite röda toner i. Vill inte att mitt hår ska bli grönt om jag bestämmer mig för att byta skepnad från svallande blondin till mystisk brunett. Jag tror att Timrås hopp ligger på vilken färg mitt hår är i och kanske även att de får finbesök till någon hemmamatch framöver.
Vad tycker ni?
Nu blir det mer rapportskrivning.
Ekologisk surgurka?
Vasaplan, Umeå
Två kvinnliga alkisar ~40 sitter och pratar om sex.
Kvinna 1: Min man vill ju inte ha sex!
Kvinna 2: Vad gör du då?
Kvinna 1: Jag använder en gurka istället och nästa dag får han den på sin macka, lite fitta ska han ju ha!
Kvinna 2 och folk omkring börjar gapskratta.
~~*~~*~~
Källa: http://www.tjuvlyssnat.se
Hockeysupportrar vidtar extrema åtgärder:
Detta var i fredags, under lördagen kommenterade Myran hennes blogg så här:
Herregud, det är ju håret det hänger på, det har du ju rätt i! Hade helt glömt att jag grejade Detroits seger. Måste genast inhandla röd hårfärg så att det börja hända något på hockeyplanen i Timrå oxå (även fast jag tänkt bli brunhårig denna gång). Tack för tipset!
I eftermiddags fick jag ett telefonsamtal av Myran som med panik i rösten skrek att jag var tvungen att färga hennes hår rött. Annars skulle Timrå tvingas kvala sig kvar i vår och det fick vi minsann inte riskera! Och med rött hår skulle det förutom att hålla Timrå borta från kval, även innebära att det ökar deras chanser att lira SM-final istället för kval-final och bara det var övertygande nog. Så jag lovade, trots att mitt schema är späckat med studier och hästeri, att jag skulle komma över och slänga i färgen i håret. Jag är ju trots allt Myrans personliga mästerfärgare, det har jag från mina gener från farfar som är målarmästare. Målarfärg + hårfärg = Färg! Vi är färgmästare, jag och min farfar! Det ni..
För att återgå till dagens huvudämne så träffar jag Myran utanför ICA medan jag pratar i telefon med Morran. Jag säger att jag ska färga hennes hår varpå Morran utbrister med den allra ljusaste ton jag hört: "VAA!! INTE RÖTT VÄL?!", jo det var ju faktiskt så och sedan avslutade jag samtalet. Myran i sin tur förklarade för mig att hon måste ta upp kampen om ärkerivalerna Timrå och Modo, där Timrå skulle gå segrande ur striden.
Så ja, det verkar som att det hänger på håret.
Själv hade jag mörkbrunt hår när Timrå spelade i kvalserien det året när det inte gick så bra för dem.. Det gick ju bra i kvalserien, men det är en pers man helst slipper som hockeysupporter. Jag kanske skulle låta mitt blonda, men inte så snygga hår vara just blont bara därför att det ska vara två mot en i hockeykampen? Men.. å andra sidan, jag tittar aldrig på hockey numera och det kanske inte har någon betydelse vad jag gör för något med håret? Jag får fundera på saken, ibland behövs det lite extra hjälp på traven för mitt forna största intresse..
Fredag 23/10 2009
Tanken var att Sessan skulle hoppträna Moro i torsdags, men styrelsen på klubben hade inte godkänt den aktuella tränaren ännu. Hur svårt kan det vara egentligen? Rid-Hitler kan inte kallas det längre, fick så dåligt samvete när vi såg en film om just Hitler och andra världskriget. Kändes inte alls lika roligt efter det, så då får det bli Sessan eftersom Prinsen (Moro) behöver sin prinsessa några gånger i veckan för att få en riktig genomkörare. Fast om hon är Moros prinsessa, vad blir jag då? Den elake Drottningen som styr, ställer och domderar kanske?
Näää, jag som matar Moro full med godis jämt när jag är där.. Han älskar mig för det!
I vilket fall som helst så fick vi påhälsning av Sessan trots att hoppträningen blev inställd, vi gick till ridhuset och skulle rida där. Publik uppe i caféterian förstås, men det gick ju det också.. Själv var jag glad att det inte var jag som satt på hästryggen, dels all publik och dels för att jag hade sådan träningsvärk i ryggslutet. Fast det talade jag förstås inte om för Sessan, för gud vet vad hon hade hittat på för uppgifter för mig på marken då.. Moro var riktigt fin, så vi får fortsätta att jobba på med det här. Idag red vi upp mot Snägden (uttalas Snejden) och längre upp där snöade det, blandat med regn förvisso, men ändå. Galopperade på och sträckte ut, Moro var duktig men för egen del så kände jag att svanken håller på att ta kål på mig efter ett tag.
Det är alldeles som om att muskeln i ryggen inte orkar vara kvar i samma läge för länge, och då drar det som bara sjutton i ryggen. Alldeles ungefär som att det vore någon som drog fram mitt överliv, och efter det så var jag helt slut. Moro också efter att ha försökt balanserat upp mig mot slutet.
Ridlägermat!
Och det är fan en riktigt god kombination!
En enklare variant av "Fish and chips" som serverade med remouladesås, en liten grönsakssallad av tomat, paprika, gurka, rödlök och grekisk salladskrydda. Det var så gott att jag äter det idag igen.. Jonny säger att det är psykiskt eftersom det var vid ett trevligt tillfälle som detta serverades, men nej.. Jag tycker fasiken att det är riktigt gott!
I eftermiddag åker vi till min syster i Ullånger för en helkväll med dem!
Jag är fan ingen fjossig dressyrryttare, jag är en hoppryttare!
Och skam den som ger sig, jag må vara frågvis och ibland ser ut som ett stort frågetecken, men det är det jag behöver och äntligen har jag hittat någon som varken daltar med mig eller ger mig för mycket kritik, suck eller stön. Själv kände jag att blicken var med på ett annat sätt när vi sågs för en ridsession på förmiddagen, storasyrran hade förberett med travbommar innan jag kom och senare red vi på en halv sockerbit med galoppbom före och efter.
Prinsen gjorde ett underbart jobb, liksom jag stundtals! Det finns potential i ekipaget!
Galna skol-sjukan!
Jag har ont i mina ögon efter att jag suttit framför datorn i flera timmar och försökt skriva något bra. Men det kommer inget bra ur mig, det kommer bara skit. Jag känner att jag verkligen måste lägga upp en bra planering för det här, annars kommer jag att dö. Och dör jag, hur skall då världen klara sig utan mig? Har lite pluggångest, redan dag två i denna eviga pluggperiod.
Suck. Hur ska jag hinna med att blogga i den här hektiska tiden? Jag som har så mycket att berätta..
I will be back!
Polis, polis potatisgris!
Jag kanske inte har nämnt att vi har en lånebil nu när vår baugette är på verkstaden, men så är fallet och självklart ger bilförsäljaren oss på Berners en Passat´s -06 med alla senaste finesser. Ja, inte de allra senaste men de senaste som fanns det året då den släpptes. Allt är så enkelt och smidigt, det är en dröm att köra och jag älskar den verkligen. Jag drömmer om att försäljaren ringer och säger att vår bil brann upp och att vi får ta den här bilen istället, men det lär aldrig hända förstås. Värdet på den här bilen är ungefär 120 000 kronor upp, något som vår ekonomi inte tillåter.
Jo, i vilket fall som helst så gasade jag på lite extra.. Det är så lätt att ryckas med när man kör den här bilen, så jag kom upp i 110 km/h på 100 väg. DÅ såg jag polisbilen ganska nära mig, så jag blinkade och svängde in i höger fil igen och saktade ner lite diskret utan att trampa på bromsen. Men de förföljde mig, svettpärlorna började att bildas i min panna.. I höjd med Sörberge kommer det fyra till fem bilar som kör ut på vägen, alla ser ut att ligga på deffensiven. Ingen bakom mig vågade att köra om lastbilen och polisbilen förutom jag då.. Jag blinkade in, höll min hastighet och svängde in på nytt i höger körfält. Polisen ledsnade antagligen, gasade på och drog i väg i säkert 120 blås. När bilen var utom sikte så brassade resterande bilar om mig och jag riktigt hoppades att polisen stannat längre bort på vägen för att kontrollera. Jag skulle minsann visa att jag håller hastigheten oavsett, men självklart stod där ingen polisbil.
Jag brukar alltid sitta och försöka dikta ihop något i mitt huvud OM jag skulle bli stoppad för att jag råkar köra lite för fort. Det som kommit upp i mitt huvud är: "GUD, det här har jag inte tid med, ni får följa med mig hem och ge mig böter där eftersom jag håller på att skita på mig!". Förhoppningsvis kanske polisen skulle låta mig åka hem utan böter eftersom de inte vill riskera att jag skiter på mig. Något annat jag försökt att klura med är om att dra den gamla vanliga valsen om att jag aldrig kör för fort annars, eller att jag är på väg till sjukhuset för att min mamma eller pappa ligger där med livshotande skador efter en våldsam olycka där bilen även börjat brinna. Har jag haft en medpassagerare har jag tänkt att jag skulle säga att den personen är på väg att föda barn. Det är dock inte så troligt att något av dessa alternativ skulle fungera.
Väl haffade skulle jag nog erkänna mitt misstag och tjuta högt av gråt eftersom jag inte kan ljuga.
Så, om det någon gång skulle titta in en polis här: Jag erkänner alltid om jag gjort något fel, och vill passa på att påpeka att de få gånger jag råkat köra för fort är i nedförsbacke på motorvägen. Annars är jag (den enda?) som håller hastigheterna av respekt för allämnheten.
Jag är fan en hjälte!
Over and out
Rakastamme Suomalaisia mihiämme - Nostalgitripp
När jag var yngre handlade mitt liv till stor del om hockey och Timrå IK. HZ var den stora favoriten fram tills att han blev känd och synad in i minsta detalj av alla nyvunna hockeyfjortisar efter steget upp. Länge planerade jag ett giftemål mellan mig och honom, jag skulle arbeta som advokat och han proffesionell hockeyspelare i Detroit. Åtminstone en av de planerna gick i uppfyllelse, Henrik Zetterberg signade Detroit och flög sin kos.. Själv blev jag kvar hemma med nya drömmar. Tänk vilka drömmar man hade när man var liten, eller när JAG var liten! Här är några bilder ur urvalet på HZ och mig:
Första bilden är någon ispremiär med autografskrivning efteråt, andra bilden efter en match i ES någon gång och vidare har jag en bild på HZ när han var ny och 17 år gammal. Sista bilden är efter en vad jag tror mig minnas play off-match nere i Huddinge. Minns inte exakt hur det var och jag orkar inte googla mig efter det men det kan vara samma år som Timrå gick upp i ES. Jag minns i alla fall att det var strax före eller efter nyår..
Annars hade jag en evig förkärlek till finnar i laget, min första favorit var Pasi Petriläinen:
Och senare Juha Hautamaa som inte spelade många matcher innan han fick lägga av på grund av ryggen:
Timo Peltomaa hade en vad jag tyckte då häftig bil med namnskylt som registreringsnummer. Min första bortamatch var i Örnsköldsvik mot Modo hockey i Kempehallen. Resultatet 10-5 till Modo. När jag, Andrea och Jimmy for till Jönköping med Anders hade vi konstruerat en banderoll av rosarutigt tyg med texten: "Rakastamme Suomalaisia mihiämme. Kimmo, Valeri, Toni och Tommi" - "Vi älskar våra finska killar!". Tomi var typ 2,5 meter lång och jag 1,65 kort. Resultater blev att jag bröt ut i skratt när han fick böja sig ner efter gapskratt av Myran som fotade. Hon påpekade att varken jag eller han skulle komma med på bild om vi stod som vi gjorde! 
Andra favoriter var förstås Cassel och Robban C:
Ibland fick jag för mig att jag hatade mina läppar, så därför gömde jag dem på kort tillsammans med en massa Brynäs-gubbar. Och det ständiga tjejgänget som for land och rike runt i en korridor på Ala skola:
Roligare än så här blir det inte, men visst är det roligt att skratta åt gamla tokigheter!?
Streptotrikos, dermatofilos eller regnskållor..
Han går själv i en hage men jag har haft funderingar på om han och hans granne står och kivas över stängslet eftersom han har vissa delar av kroppen där det ser ut som en häst varit och tagit en liten tugga. Alltså bara i hårremmen, men hästhypokondriker som jag är så var jag rädd att det skulle vara en lindrigare form av regnskållor.. Jag och Maria beslutade att det inte skulle vara till Moros nackdel att även jag badar och tvättar honom med klorhexedinschampo eftersom det finns hårlösa ställen på kroppen som Angus omöjligtvis skulle kunna ha kommit åt. Men vad vet man? Måste dock påpeka att dessa hårlösa områdena är väldigt små och nästintill obefintliga, men de finns där och det oroar mig förstås.
Badibad blev det alltså, men när det inte finns möjlighet att duscha hästarna i varmt eller ljummet vatten så blev det lite bök med vattenkokaren. Det fungerade det också men det hade varit en fördel om man kunnat ta slangen och spola av dem bara.. Det var inte vara polacken som blev blöt, jag var dyngsur efter badet och Moro var förbannad för att han aldrig fick komma in i boxen och få käk. Stog och skrapade med hoven i ett, det hjälpte inte ens att jag hotade med Hitiler.. Så småningom var det mer kraft och riktiga stampningar i golvet, tur för honom att det då var dags för kvällsmålet!
*~~*~~*~~
Det är inget som är anmälningspliktigt, men trots detta så kan det vara bra att se upp. Särskilt eftersom vi sköter om varandras hästar morgon som kväll beroende på vilket pass vi åtagit oss. Veterinären informerade om att ridning med andra hästar inte är några problem men att man skall se upp att använda varandras grejer. Vid fina dagar kommer våra hästar att stå helt utan täcke eftersom det skall luftas, men för min och polackens del så är det inga problem än eftersom han fortfarande är orakad. Bättre att ta det säkra före det osäkra, och de har fri tillgång till mat i hagen så det håller de sig varma av.
Tack Maria för att du är så snäll och omtänksam!
Nu är det godnatt, i morgon har jag utsläpp!
Utvärdering av ridpasset 16/10:
Resultatet? Godkänt!
Jag fokuserade på att flytta bak skänkeln och trampa ner hälarna och det kändes ganska bra. Blicken hängde dock inte med så som jag ville men jag klarade mig helt ok trots det. Mer blick nästa gång så blir det här bra! Hade även fokusering på att rama in honom på volter och det kändes riktigt bra stundtals, jag tappar nämligen mitt högerben väldigt ofta om jag inte tänker mig för.. Med andra ord innebär det noll stöd och ingen aktivitet, vet inte riktigt varför det blir så, men jag försöker att tänka på det.
Minus för dagen blev mina försök att flytta honom för skänkeln, jag är fortfarande alldeles för svag där och jag känner mig som Laila Bagge sa till Nicklas Hocker (tror jag) en kalv på grönbete i det momentet. Det vill säga att jag känner mig okontrollerad och bortkommen! haha, fast det kanske inte är det man menar med kalv på grönbete?!
Jag har dock ett plus till att bidra med i dagens utvärdering, nedsittningen i trav fungerar bra och resultatet efter ridningen i veckan är väldigt god. Jag har tagit upp detta många gånger tidigare, men min balans är bättre och nu när jag börjar komma till rätta i sadeln med skänkeln och allt så går det ganska bra i trav nedsittning. Moro var mjuk och trevlig, det blev ett kortare pass, men jag kände att det fick räcka eftersom jag ansåg att vi gjort sådana framsteg. Hästångest, inte höstångest!
Sen tar det mycket tid och jag oroar mig ständigt för att min prins ska vara döende. Eller åtminstone väldigt sjuk eller skadad, och det i sin tur ger mig ångest över att det skulle kosta mycket pengar även det. Försäkringen täcker mycket men det är självrisker och grejer som kan dra iväg, som tur är så har inte mitt försäkringsbolag någon självrisk + en viss procent av kostnaden som jag vet att många andra bolag har. Låt säga att en operation och behandlingar skulle gå på 100 000 kr, 20% av den summan är ju 20 000. Shit. Lite tur har jag i alla fall. Men det värsta av allt.. alla slitningar som blir vid skada/sjukdom. Suck. Orkar inte med det, men det är väl dumt att oroa sig för något som inte har hänt.
Dock kommer alltid den här perioden någon gång per månad.
Nu ska jag drömma mig bort om en miljardvinst..
Fin morgon i solskenet
För övrigt så är det snart dags för vinterskor, lite halkigt i morgonfrosten.. Han har två broddhål på de befintliga skorna, men jag vet inte om de är användbara eftersom det packats en massa skit där. Ska höra med stallets hovslagare om det är möjligt, vill liksom undvika att det händer något med min lilla prins. Han var förövrigt väldigt pigg och på hugget idag, skrittade verkligen på med långa bestämda steg innan vi mötte upp Ida och hennes prins, som faktiskt heter Prinsen.
Jag är i vanlig ordning trött, men det får bli ändring på det nu när jag börjar att plugga på måndag. Distanskurser genom Komvux, det kommer att kännas bra. Har inte hittat något jobb och jag är trött på att lalla runt och inte ha något att göra. Om jag inte gör något alls på dagarna, så gör jag inte mycket mer än att åka till Moro och laga mat, med lite rutin så får jag mer gjort och det är ju alltid en fördel!
Katten Doris!
Grundridningen är viktigast!
Träffade en stallkamrat så tiden rann iväg, vilket förstås inte gjorde något i och med att jag inväntade rid-Hitler. Var osäker på vad som väntade så jag lät polacken mumsa på sitt hö i hagen, men när hon och Britta anlände var det bara att sadla på och hoppa upp. Här skulle det arbetas! Hon såg mina ridbilder som jag lade upp igår, och tyckte att det var dags med hårdarbete med grundridningen. Det tyckte jag också, men det är många som drar i Hitler nu i höst. Som tur är så verkar det alltid finnas lite tid över, speciellt då jag sänder ett desperat sms om hjälp..
Arbetet bestod av att korrigera min sits så att jag kom ner i sadeln, bak och ner med skänkeln. Det kändes som jag tidigare skrev, väldigt avigt och ovant. Jag har en illusion av att jag trampar ner hälen, men det måste vara fel signaler som lilla hjärnar mottager.. Samtidigt fokuserade jag på att skänkeln skulle ligga på plats och göra sitt jobb när det var nödvändigt. Tyckte det kändes riktigt bra och jag kände stora förändringar på den lilla stund vid red. Det som jag störde mig på väldigt mycket var och är dock att jag blir stum i mina händer och det känns som jag drar eller håller emot i tygeln. Måste träna vidare på det där..
Det gäller att allt ska klaffa liksom. Arbetet fortsätter!
Lite Kama Sutra på det här så.. haha
Idag var 'storsyrran' med i stallet och styrde upp saker och ting, en klapp här och en klapp där så kändes allting ok igen. Ibland har jag svårt att förstå vilken situation jag hamnat i, jag som tidigare alltid tyckt att allt bara varit piss och skit känner nu att jag inte behöver känna så om allting. Ibland undrar jag när någon nyper mig i armen och utbrister "wake up, det var bara en dröm"... Jag vet dock att det inte är någon dröm och jag känner mig verkligen glad över att det här är min verklighet. Jag har liksom ingenting annat att erbjuda än mig själv, det vore kanske annorlunda om jag hade någon miljard på kontot, men det har jag inte heller.
Ibland är livet bara gott!
*~~*~~*
För övrigt så hade vi en liten ridsession idag och det kändes så roligt! Vi jobbade mycket med min sits och försökte komma i rätt läge i sadeln. Samtidigt som man ska tänka på att sitta rätt så måste hela kroppen arbeta på olika sätt hela tiden. Det är svårt att lära en gammal hund att sitta, men det går! Tyckte mig känna stora framsteg, även om det kändes både stramt och konstigt. Huvudsaken var att det gav resultat, vilket det verkligen gjorde! Nu är det bara att fortsätta så här, ni som tittat på mina bilder i inlägget före det här ser att jag är väldig stel, spänd och ur position i större delen av bilderna..
DET är det nya projektet. Samt att jag skulle börja behöva styrketräna/yoga lite, men min fattiga plånbok tillåter inte det riktigt än. Tänkte dock försöka att hitta någon dvd med nybörjaryoga för att åtminstone börja mjuka upp kroppen lite.
Adiós
En dag med Morr är en dag med fotografering:
Jag hämtade upp min slav i fredags eftersom jag ville ha lite sällskap. Under lördagen red jag i paddocken och jag fick två ögon på mig som kunde hjälpa till och förklara vad som händer under mig. Jag har inte riktigt fått den förmågan ännu att känna vad som är rätt och fel om jag gör det halvdant. Det jag däremot känner är att jag är alldeles för spänd i axlar och skuldror, lite yoga på det här så kanske det blir bra? Som det är just nu så är jag så stel att jag drar fram axlarna och när jag gör det blir det alldeles för mycket framvikt.
För övrigt så tycker jag att min sadel (som jag ska sälja) känns relativt bra i sitsen, men den ser så fruktansvärt liten ut. Någon annan som reagerar på det lika mycket som jag? Tycker som sagt inte att den känns liten att rida i, så därför blir jag så förvånad när jag ser bild eller film.
Så här såg den dagen ut bland annat: 
Och så här duktig var polacken efteråt Hitler!
Jag är väldigt medveten om mina brister, och nu även några av mina "styrkor" och vad jag förbättrat mig i. Självklart är ni välkommen att kommentera och berätta sådant som ni ser att jag kan försöka att tänka på! Jag arbetar dagligen med mig själv och Moro så jag vill fortsätta att påpeka att jag har utvecklats så mycket! haha
Bild
Här är världens bästa polack, samt världens bästa privata assistent en vacker höstdag:
Nu har jag fått hem min digitalkamera som jag hoppas kan fungera. I morgon flyttar jag till vinterstallet och då hoppas jag kunna ta lite fler bilder som kan kan lägga upp på bloggen.
Världens bästa pizza finns på Lazola!
Man kan fan säga vad man vill om Pizzeria Lazola i Söråker, men sedan ägarbytet (igen)så är pizzan de bakat den mest fantastiska pizzan jag någonsin ätit. Jag har ätit nästan en hel pizza i vuxenstorlek, jag, som aldrig äter mer än en halv barnpizza, jag ÄLSKAR Lazola. Jag köpte mig en Reale och i Söråker innebär det en pizza med oxfilé, ägg och bea. Helt klart den bästa pizzakombination som någonsin bakats i detta land. Om det fanns ett nobelpris i pizzabakning så skulle denna pizza vinna med storslam varje gång! Try it!
I och med detta så har jag även kommit på att jag ska bli pizzasmakerska och bedöma olika sorters pizzor på olika restauranger i hela Sverige. Jag kan minsann avgöra vad som är bra pizza och inte!
Lyssna bara på dessa argument till varför just jag skulle förtjäna den här tjänsten som pizzasmakare:
- En pizza ska vara välgräddad
- En pizza med så få pålägg som möjligt är den allra bästa pizzan
- En pizza med mycket pålägg skall INTE innehålla skinka eftersom det hur man än gör blir sladdrigt, fettigt eller som bröd doppat i kaffe/thé/mjölk. Katastrofalt!
- Pizzabottnen skall vara lagom tjock och krispigt god
- Tomatsåsen skall inte ta över i smak och det får absolut inte vara för mycket rött i kanterna. (Ungefär som på Cosmos i Sörberge som alltid har en fjärdedels pizza med bröd och tomatsås som ändå får slängas.)
- En pizza skall innehålla mycket ost
- En pizza skall inte kryddas med ”pizzakrydda”, världens sämsta idé!
Där har ni alltså några punkter som skulle göra mig till Sveriges bästa och kritiska pizzasmakare. Är det något jag kan så är det pizza… Efter flera år av besvikelse efter pizza så VET jag verkligen vad som är bra och inte. Vill ni ha råd i pizzadjungeln, skriv och fråga mig, jag är din bästa guide till en riktigt god pizzaupplevelse!
*~~*~~*
Hahaha!
Blogghysteri
Hajar ni vad jag menar?
Är det så viktigt att få så många kommentarer som möjligt? Själv tycker jag det är oerhört roligt att läsa andras kommentarer, men ibland skulle det vara trevligt att läsa något annat än det här om att jag har en fin eller bra blogg.. Jag vill gärna ha lite debatt om det finns något att debattera, eller en kommentar på min kreativitet, som till exempel i förrgår då jag var kreativ både i sinnet och kropp och berättade om min ridövning som jag kommit på alldeles själv.*
Jag vill höra att jag är bra eller mindre bra på ett rakt och konstruktivt sätt. Annars kan kommentarerna lika gärna vara.. Till alla er som faktiskt skriver något annat än just det jag nu ondat mig över, tack, det är ni som gör att mitt bloggliv nu också är på gränsen till hysteriskt. Nu är det inte hästforumet som tar det, nu är det alla bloggar jag smyger runt och håller koll på.
Haha
* Min hjärna har lagt en spärr över detta som gäller tänk och ridning. Tack rid-Hitler som tjatar på mig jämt!
Sista chansen!
Sista chansen idag, vet inte om det var någon sista tid, men tävlingen finner ni här: Tävling
Man behöver inte ha en blogg för att vara med och delta, dock en mailadress...
En snabb kommentar om dagen
Nu ska jag sova. Trött som en gnu..
GODNATT
Dagens ridövning:
Jag har suttit som och knåpat i programmet "Paint" för att visa min otroligt påhittiga och nyttiga övning idag. Jag vet att det inte kommer att höja min status direkt, men jag tyckte det kunde vara roligt att få det på bild istället för att ni skall försöka tyda mina flummiga försök att förklara för er. Så här såg det ut idag:
Bild 1: Längst till vänster lade jag upp ett lågt kryss med galoppbom före, därefter stegade jag ut 18 meter som jag skulle försöka omvandla till galoppsprång. I min värld blev det 6 galoppsprång om jag har förstått detta rätt, jag räknade aldrig efter krysset eftersom det blev dålig väg. Samt för att jag i vanlig ordning tappar helt fokus efter "språnget". Intill banken lade jag upphöjda travbommar och en bit därefter ställde jag två koner som skulle vara utgångspunkten för en galoppfattning. Ytterligare em bit ut ställde jag en ny kon som riktmärke för vägen och strax därefter låg en galoppbom.
Bild 2: Här visar jag vägen, trav över bommarna, galoppfattning och över bommen och in på volt, efter bommen igen avsaktning till trav.
Bild 3: Arbetstrav och in och gör en volt tillbaka för att sedan på spåret igen fatta galopp. Över bommen med sikte på krysset med galoppbom, och avslutningsvis avsaktning till trav. Därefter fånga upp och över travbommarna igen, om man så önskade.
~~ * ~~ *~~
Det var alltså min plan för dagens ridning.
Jag tyckte det lät väldigt bra i mitt huvud och det såg väldigt bra ut. Jag sträckte på ryggen och gick och gjorde i ordning polacken för arbete. Värmde upp med att rida mycket volter, flytta någon gång för skänkeln och travade igång. Moro var inte riktigt på hugget men jag tyckte att han gjorde ett bra jobb trots detta.. Vi red min "bana" och värmde upp lite i travbommarna, fattade ett par galopper och siktade in på krysset innan det var dags för sammanhängande övningar på banan.
Tycker att det i överlag gick bra, men inför de upphöjda bommarna så skulle jag antagligen ha fångat upp honom lite mer än jag gjorde. Moro är ganska snubblig av sig och ofta gick det bra, men ändock skulle de ha kunnat gå bättre. Krysset med galoppbom gick allra bäst, tyckte att jag klarade av planering av väg bra och jag kände mig följsam och hade blicken på bommen efter istället för ner på krysset. Många plus till mig!
Jag nötte inte på särskilt länge utan avslutade när jag tyckte att vi gjort ett bra jobb. Han gick framåt och var avslappnad, avslutade med trav och stretching av hals där han var riktigt mjuk och eftergiven. Nu tror jag dock att det är dags för rid-Hitler att göra comeback så att vi får jobba med lite annat. Tror även att polacken skulle bli glad av att få en riktigt genomkörare med hans andra favorittjej, självklart hoppas jag att jag är hans första favorittjej men jag tror att vi båda ligger ganska lika till i hans hjärta.
Förresten, jag tog ju bilder på mitt fina upplägg idag också: 
Ett snyggt yttre är alltid uppskattat
Det spelar ingen roll vad jag gör för min man, nu har jag fräschat upp mig efter en dag i stallet med lite smink bara för att jag tycker om att känna mig snygg. Snygg för min egen skull och snygg för min mans skull.. Men nej, från soffan hör jag kommentarer som: "Ska du ut och träffa någon annan?" Haha. Han är för rolig, självklart är det med en skämtsam underton..
Nu ska jag förvisso till stallet på möte om en timme, men det är knappast för stalltjejernas skull som jag fräschat till mig. I och för sig är de så vana att se mig som en gammal slängd trasa, men någon gång kan det ju vara roligt att se den andra sidan av mig som legat i ide under en lång period. Nu när jag börjar hitta bra sminkprodukter så känns det ju extra trevligt att göra sig snygg mer än bara vid festtillfällen. Som det förvisso inte heller funnits många av sedan länge.
Ni andra stalltjejer/killar, berätta gärna hur ni ser ut efter en dag i stallet. Är det bara slöseri med tid att fixa fejset på eftermiddagen, eller tycker ni att det är roligt? Who knows, jag tycker det är trevligt i alla fall.
Polacken och Fru Larsson gör FRAMSTEG!
Ikväll 18.30 har vi stallmöte med stallägarna. Jag hoppas det går att diskutera fram något vettigt men jag har inga stora förväntningar. Detta var en av anledningarna till att jag inte ville stå där jag ska stå igen, för att det är virrigt och alldeles för mycket frågetecken. Men men, nu har jag ju bestämt mig för att bita ihop över vinterperioden enbart för att det är ett urtrevligt gäng som hyr in sig, samt för att det är skrittavstånd till ridhuset.
Idag red jag och polacken i paddocken, jag övade nedsittning i trav och jag kan säga att det går mycket bättre än tidigare. Det är roligt att se att jag orkar mycket mer än tidigare och att jag gör så mycket framsteg.. Jag har insett att min grej är markarbete med bommar, koner och hinderstöd som står utplacerade och det eftersom jag märker att jag planerar vägen mycket bättre och måste titta upp för att se vart alla dessa saker står utplacerade. Känner mig mycket mer avslappnad och följsam i handen när jag tittar upp och planerar min väg, och Moro blir avslappnad.
Idag var han riktigt mjuk i kroppen, jag red själv och försökte att tänka på att höja min hand samt att andas samtidigt som jag försökte att tänka lite extra på "postens gummiband". Allt gick förstås inte som en dans på rosor, men jag ser hellre framstegen än det andra för tillfället.
Jag måste jobba mer på följande:
- Rörliga handleder och fingrar
- Att bli mer avslappnad i överkroppen
Att slappna av helt enkelt.
Mer besökare till din blogg!
Dansant dessert
Ska ringa och höra med min bonde-kusin om han inte har lite råmjölk över till mig så att jag kan få testa mig på detta. Ska tydligen vara riktigt lätt att göra, en del råmjölk, en del "vanlig" mjölk och eventuellt lite salt, socker, kanel och/eller kardemumma.
Galoppbus i skogen!
WOHO!
Till veckan flyttar jag och polacken till vinterstallet, jag får längre att åka men samtidigt så har vi skrittavstånd till THF. Måste ringa och höra mig för hur det fungerar med manegehyran, de har ändrat så att man betalar för ett kalenderår (0101-1231) och jag har ingen lust att betala hyra för ett helt år när det handlar om tre månader. Konstigt det där, men jag antar att det finns en bra anledning till det också.
Hoppas för övrigt att Zandra inom kort blir klar med min nya design här på bloggen.
Feta ägare till porslinshästar?
Följande skrev en människa till en annan:
Jag tycker du är alldeles för stor för din häst!
Dessutom ser ridningen förskräcklig ut!
Väger man så mycket som dig så ska man inte rida, och om man nu ska rida och vara överviktig/tung av annan orsak så är det jätteviktigt att rida hästen i form!
Jag tycker inte att man säger eller skriver så till någon annan, man kan vara uppriktig men man behöver verkligen inte spy ur sig det på det här sättet. Jag blir illamående och förbannad.. Ryttaren i fråga red en fjording som också var av den grövre modellen, och självklart skulle hästen på sikt må bättre av att ryttaren gick ner i vikt. Precis som polacken skulle må bättre på sikt av att jag gick ner i vikt, och inte bara polacken, utan även jag.
Suck. Inte särskilt bra bloggande av mig idag, men ha överseende med det.
Suck.
Hej
Allvarligt.
Musik, musik och Idol
Slötittade på Idol ikväll, igen. Tove var min favorit på förhand och allra sist kom Karolina i min rankning. Har aldrig tyckt om mig, och inte för att jag är någon Anders Bagge, men tyckte hon wailade sönder låten hon sjöng i sin audition. Resten av tiden har jag hållt med Andreas om att hon ser tantig ut, och ikväll är jag åter igen inne på samma spår som honom.. Hon var grymt snygg och sexig, klassade ut alla kvällens motståndare och visade en ny sida av sig själv. Åtminstone en sida som jag inte sett tidigare.
Nu är alltså dessa klara för kvalfinal: Karolina, Tove, Rabih, Erik, Mariette och Erika.
Fyra stycken återstår för juryn att välja ut bland följande:
Eddie
Andréas
Nicklas
Sabina
Moa
Clara
Patrik
Rasmus
Carl
Nicolle
Reza
Camilla
Mina favoriter bland dessa utan inbördes ordning är Eddie, Nicklas, Rasmus och Nicolle/Clara/Sabina.
Om jag vore juryn så skulle jag bara ta med killar då jag tycker bättre om dem. Oftast tycker jag dock att när en tjej är bra, så är de bättre. Haha. Jag är övertygad om att juryn kommer att välja in Carl, så därför tycker jag att de bara ska välja killar. Tror dessvärre att de har en väldigt svår uppgift framför sig och jag är glad att jag slipper det ansvaret.
Jag gissar på att juryn väljer två killar och två tjejer, för rättvisans skull och då blir det Nicklas, Carl, Clara och Reza. Som sagt, den enda jag är nästan säker på är Carl eftersom han i princip aldrig klantat sig och för att han är en av Bagges tio. De andra är en ren chansning, men Nicklas skulle kunna bli flickfavoriten bland årets alla deltagare. Lite som Johan förra året, men med bättre röst. För visst hette han Johan? Nåja..
I musikens tecken skall jag rekomendera en låt med Elin Sigvardsson:
Favoritgodis - Topp 3:
Det bloggas alldeles för lite om godis så nu tänker jag lista mina tre favoriter:
På första plats: Filidutter
Hårda karameller med smak av banan, täckt med ett salt pulver med smak av lakrits och inuti ett gott och syrligt pulver som man bara längtar efter. Min första kontakt med denna godis fick jag på Timrå Hästsportförening när jag var yngre och alltid spenderade mina dagar där. Antingen hade jag länsat mamma eller pappas plånbok på mynt, eller så tog jag av min månadspeng och köpte godis på stallet. Filidutterna köptes för 50 öre styck och eftersom det var bland det billigaste så blev det ofta att jag köpte av den sorten. Desto mer godis, desto bättre var det.
På andra plats: Fruktkola 
Särskilt fruktkolorna i Lillebrors bästa blandning från Kakservice, har inte fått tag i dem på annat vis och den här burken köper jag inte särskilt ofta. Det skulle bli dyr fruktkola det! Jag älskar förstås godisar i ordningen, "röd", "grön", "gul", "orange" och då är jordgubbskolan den allra godaste. Helt outstanding. Men som sagt, det blir inte särskilt ofta jag får äta dessa "delikatesser". Första gången jag fick lägga händerna på dessa kolor var någon gång i åttonde eller nionde klass då vi jobbade febrilt för att få komma iväg på en klassresa, vilket vi gjorde tack vare mig som största kund. Haha, eller inte..
På tredje plats: Kokosprickar
Jag älskar skumgodis, jag älskar choklad men hatar kokos. Hur kommer det då sig att jag älskar denna underbart goda skapelse? Jag vet ärligt talat inte själv, choklad och skumgodis hör förstås till favoriten bland "smågodis", men eftersom jag helst av allt brukar undvika kokos så kan jag inte riktigt förstå varför jag tycker om den här godisen. De är goda, skummiga och lätt att tycka om! Fanns alltid i mammas godisskål som jag gick och plockade ur när jag trodde ingen såg..
Ät och må gott! (Men inte varje dag...)*
* Vilket är något jag skulle behöva anamma. 
Gräset är klippt och snart brinner det en härlig varm brasa här hemma!
Nu har jag klippt gräsmattan för sista gången i år, det enda som är kvar att göra i höststädningen är att köra röjsågen i dikena och på andra ställen för att underlätta till våren. Plus att hela gården skall krattas, men det tar vi när alla löv har släppt på träden och än ser det ut att dröja ett tag. Med andra ord så är det mesta kvar i höststädningen. Måste dessutom plocka ner äpplena på trädet så att de inte går till spillo. Hoppas inte de kyliga nätterna tagit kål på dem, men det är äpplen som smakar bäst om de får hänga länge. Om inte annat så får jag ta med dem till hästarna, det är goda äpplen som sluppit att ha blivit maskätna.
För övrigt så har jag skrittat min lilla söta polack idag, han är så underbar och personlig. Häromdagen så skulle jag tömma skottkärran efter att jag mockat, och i vanlig ordning så pratar jag med min fina kille och han svarar med ett hjärtligt och så kärleksfullt gnägg att jag nästan blev rörd till tårarna.. I vilket fall som helst så skrittade vi ut en stund idag, efter två dagars vila och en dag sedan besöket av kotdoktorn. Jag kanske bara inbillade mig, men det kändes som att båda sidorna av bakdelen var med och var liksidiga, samt att jag kunde känna hans rygg lite mer än tidigare. Även om vi inte arbetade något..
Kan vara inbillning, men jag tyckte att det kändes bättre.
Nu ska jag gå ut i mörkret och hämta in lite ved som jag kan elda med, första gången nu i höst och det kommer att bli så mysigt. Har gått med en filt omkring mig i en veckas tid nu så det är verkligen dags att börja göra det mysigt i huset.
Adíos
