När ska jag lära mig att jag inte längre har egen häst? Sitter på tradera, budar på billiga nya hästgrejer, om, när och utifall att jag kommer att köpa en ny häst. Ja, men vänte istället tills att den där hästen finns på plats, i min ägo.

Halvlärd är värre än olärd.

Jag vet, det är dags nu. Blogga är något som kommer långt ned på min "att göra"-lista när min ofördelaktiga sida dyker sig på. Har hunnit rida ytterligare en gång i ridskolegruppen med inriktning hopp i Härnösand och efter två gånger känner jag att det inte lutar mot någon fortsättning. Varför? Jo, det är nämligen så här att min kondition och styrka inte alls finns och jag känner helt enkelt att det inte blir särskilt roligt när jag inte orkar. Måste och ska därför börja med mig själv, känns bara dumt att lägga närmare tusen spänn i månaden på att rida i en grupp som jag känner att jag inte får ut särskilt mycket av.

För det är nämligen så, att rida i ridskolegrupp är så långt ifrån privatgrupp på egen häst. Jag har dessutom de här två gångerna fått rida två grova kallblod (?) och känner att det inte är min typ av häst. Min vikt spelar så mycket in i ridlärarnas val när de delar ut hästar, och då faller förstås den överviktige tjocka hästen på min lott eftersom jag är dennes motsvarighet. Och DET är en fråga jag vill diskutera, varför det skulle vara bättre för mig eller hästen att vi får bilda ekipage?

Kanske tänker helt fel nu, men jag menar att när jag är tung och otränad, då hjälper det inte MIG att vara flexibel och lättare i min ridning än när jag får rida ett ök. Den ekvationen slutar bara på ett sätt; Jag blir trött snabbt och därmed klumpigare, det vill säga också jobbigare för hästen. Jag kan rida helt ok, men det är inte lätt på en häst som är lika följsam på ett lok på en raksträcka. Nåja, kanske förstår ni grejen, men just därför känner jag också att jag vill satsa lite på mig själv och min egen styrka.

Blir jag mindre och lättare, får mer styrka och så vidare så har jag helt andra förutsättningar. Då kan jag utveckla min ridning på ett annat sätt sedan.

Och gruppen då, ridskolegruppen... Det fungerar inte för mig när man bara rullar på och rider runt, runt. Visst, man lär sig att göra om och göra rätt, men det finns liksom inget riktigt arbete bakom känns det som. Givande träningar som med världens bästa Eva, det är något jag längtar efter och saknar. Det här är inte ens i närheten, så nej, det lutar inte mot någon fortsättning.

Har ridit liten söt idag, men det var så tråkigt underlag så vi kunde mest bara skritta. Jobbade därför lite som tidigare att få honom att gå fram för skänkeln och reagera lite snabbare. Tyckte att jag fick lite kläm på det, men jag vet av erfarenhet att när jag tycker att det är bra, då blir det hundra gånger bättre när Rid-Hitler eller Coach H står på sidan om och dirigerar. Förstås. Ska försöka att komma ihåg kamera till nästa gång, så jag får visa upp honom.

Vet inte riktigt hur jag ska göra med träningen, vart jag skall träna och så. Det står mellan Hälsohuset och Simhallen i Timrå, det sistnämnda mest för att simning skulle vara så bra för min kropp. På hälsohuset har jag åtminstone två som draghjälp, Sessan och en gammal bekanting från hockeyn. Hänger dock lite på Jonny, hur han känner, för jag tänker dra med mig honom också. På simhallen är det dock lite billigare, men är det värt det i längden?

Ska diskutera detta vidare.

Hur gör man bäst för att träna upp sig så att man kan använda hela benet vid skänkel?

Är det styrketräning på gym som gäller då? För jag antar att det inte finns några genvägar. Har problem med att om en häst inte går fram av sig själv och dessutom är en aningens skänkeldöv, så blir jag så svag (just för att jag är svag). Drar upp hälarna, tappar balansen helt och kan inte rida bra. Jag tycker att det är grymt irriterande och jag vill bara bli frisk nu så att jag kan börja träna på allvar. Kanske är det lättare att träna på gym bara man har ett mål? Ja, så måste det ju bara vara.

Jag vill kunna jogga och ORKA det utan att bli dötrött och jag vill dessutom kunna använda hela min kropp när jag rider. Så är det inte nu, orkar inte använda mina skänklar och hålla om hästen om det är den här typen av segare natur. Provridningen i grupp? Ja, alltså jag skall sammanfatta det senare, men det var förstås inte som att rida privat i grupp på en häst man känner och älskar. Det var väntat, men om jag var tvungen att bilda mig en uppfattning utifrån den här omgången, då skulle jag inte fortsätta att rida på ridskola. Det är inte samma struktur som för världens bästa Coach H, man rullar bara på utan tanke på om häst och ryttare orkar eller klarar. Samma övning, vilket inte kändes särskilt givande.

ÄVEN om jag får träna upp min hoppteknik och tajming som inte alls är särskilt bra.