Är det inte typiskt mig? Att ha gjort så mycket idag, men ändå inte känna mig helt nöjd när jag kommer hem och ser röran? Har dock bestämt att jag skall rensa ur badrummet på onödigt så att det kommer fram några ytor igen. Sitter nu och väntar på tacogratängen som står i ugnen och gonar till sig, försöker övertala mig själv om att det ÄR ok att vara nöjd med dagen. Allt annat utöver är bara en bonus, håller ni inte med mig?

Jag måste verkligen ta en sak i taget och acceptera livets gång, jag är ingen supermänniska och det har jag insett för länge sedan. Det jag däremot inte insett är att man inte behöver deppa ihop totalt när det som är planerat inte blir gjort. Något jag måste jobba på, för jag jag vill så mycket och då funkar det inte att dra täcket över huvudet och släppa precis allt.

Nu: Mat!