Det här med barn alltså, förstår det inte riktigt. Väldigt många i min ålder och bekantsskapskrets börjar att skaffa barn, och allt man ser på facebook eller andra ställen är deras gulligull. Jag ogillar inte barn, absolut inte, men det är bara det att man blir en aningen trött på de mammor som är så mammig. Jag kanske inte är bättre, jag mammade ju Moro och för mig var han en stor del av mitt liv, så är det väl för en förälder också säkert. Tjugofyra timmar om dygnet. 

Många har frågat mig om inte jag börjar bli sugen på att skaffa barn när barnen hopar sig på ena sidan familjen, och nej, inte förr och inte nu. Kanske sen. Men när jag började att komma igång med ridningen på allvar så kände jag att det skulle vara världens katastrof om jag blev gravid, då eller nu. Jag vill absolut inte ha det ansvaret över en individ, ett människobarn. Jag vill kunna åka till stallet, Översten, utomlands eller helt enkelt bara sova ut på morgonen utan av att väckas av ett skrikande barn.

Barn är härliga, men inte jämt. Absolut inte nu.