Åhh vad jag tycker om min hyresvärd! I morgon ska vi rida ut tillsammans och det ska bli så roligt! Tänk att hästar förenar så många olika åldersgrupper med varandra. Förvisso något som inte heller var något nytt, eftersom vi i skaran tre var i åldern 20+, 30+ och 40+ som hade trevligt med varandra när vi alla hade/red hästar i samma stall. Nåja, trettioplussaren tror jag är en plussare nu och var inte då. I vilket fall som helst så trivs jag så bra med stallägare och kompani. Lugn, naturlig och oerhört snäll att ha att göra med.

5 av 5 Larsson's på det!

'Blomman'

Idag kom hon på plats, kan knappt tro det faktiskt med tanke på alla motgångar jag haft under den senaste veckan. Väntade bara på att Å skulle ringa eller smsa och meddela att hon hade ångrat sig, att Blomman inte längre skulle ut på foder. Har nästan drömt mardrömmar om det här, trots att Å varit seriös och ärlig hela vägen - precis som jag vill ha det! Vi skrev kontrakt och var överrens på alla punkter.

Det här kommer att bli spännande, helt klart. Ett riktigt energiknippe utomhus, vilket i sådant fall kommer att kännas något nervös tills att jag fått möjlighet att rida henne några gånger. Tror dock inte att det kommer att vara några problem (peppar, peppar). Är ju van Ella och Moro som inte rör/de sig i ryggen för trafik eller andra eventuella läskiga saker.

Hade så mycket att tänka på så att jag glömde helt bort att fota ute när det var ljust. Var så bekymrad över all snö som gjorde att hästarna kunde lyfta på benen och kliva över tråden. Läskigt. Fast med mat i hagen och en massa otrampad snö utanför gör väl inte att de lämnar hagen i första taget. Dock blir det bättring på det i morgon.

I morgon är det full rulle hela dagen. På morgonen måste jag upp och duscha, åka med en sjukling till sin mamma, åka in och köpa spån och foder, hem och handla lite fika, vänta på att Å ska slå en signal och sedan åka ut till stallet. Efter detta är det fika och kontraktsskrivning som gäller och därefter skall jag ut till stallet igen, iväg och hämta Överste Morr och storhandla med Jonny. Måste komma ihåg att ta med mig vattenhink och diverse småsaker också.

Nu börjar det närma sig och jag börjar bli riktigt nervös. Jag hoppas att det är fint vackert väder så att jag kan ta massor med fina bilder på det mirakel som kommer att vara "min" den närmaste tiden. Pratar förstås om Blomman, den häst jag tjatat om i det oändliga på ett eller annat sätt. Har det inte varit vår obefintliga ekonomi på grund av långa handläggningstider så har det varit om bristen på stallplats i ett lämpligt stall. För att inte tala om mitt problem med hur jag skall lyckas att ta mig till träningar när jag vill och behöver.

Båda de första problemen är nu lösta och jag behöver inte oroa mig över det längre, men det tredje problemet är det värre med. Har tittat på olika lösningar och har kommit fram till vissa slutsatser, hur jag sedan löser det är en senare fråga. Först tänker jag enbart fokusera på den viktigaste tiden tillsammans - "Lära känna varandra"-fasen. Det ska bli mycket spännande, särskilt med tanke på vilken oerhört tuff början jag fick med min charmprins och vad det resulterade i.

Erkänn att ni blir imponerad av mina skills i paint...


Ok, nej. Saknar honom självklart, men jag är så glad över att ha hittat Blomman så att hon kan hjälpa mig att fortsättas utvecklas på alla plan. Det är bara att hålla tummarna på att hon kommer att ge mig lika mycket glädje som jag och Moro fick tillsammans. Det var en riktigt drömsaga, som jag även hoppas att detta blir.


Ja till ketchupeffekten
Nej till sorgsna slut

Nu har jag och Jonny tränat på Hälsohuset sedan veckan efter nyår, det var inget nyårslöfte men eftersom Hälsohuset erbjöd rabatter då i mellandagarna passade vi på att köpa ett familjekort då. Sammanlagt har vi tränat i sju veckor, varav två har helt gått bort i och med att jag hade ryggskott en vecka och var magsjuk en annan. På den här tiden har jag genom att bara tränat lyckats tappa 4,3 kg, utan att ha ändrat kosten. Om jag då lyckas smyga in nya vanor med tiden så kommer jag definitivt att gå ned i vikt i rasande fart. 

Under den här tiden har styrka, kondition och hållning ändrats avsevärt åt det bättre hållet. Är inte lika spänd i axlar och i och med att min kondition förbättrats orkar jag arbeta på ett annat sätt när jag rider. Tack vare detta andas jag före, över, mellan och efter hindren och kan fokusera på ett helt annat sätt. Bara vinster med min träning alltså!

Fast det visste jag sedan innan, så det var ingen nyhet.   

Bildkälla: http://www.axa.se/sv/axa-sports-club/Traningsrad/Styrketraning/

Idag på hoppträningen red jag givetvis min lilla köttbulle och vi har verkligen utvecklats. Nej, jag har utvecklats och köttbullen är bara glad över att jag har gjort det och fungerar mkt bättre tack vare det. Dagens övning var serier på rakt spår och böjt spår, försökte att rita i paint ungefär hur det såg ut (kan inte hantera photoshop, så håll till godo). Glömde helt bort att räkna galoppsprången idag, men jag skulle tippa på att det var ca 4 galoppsprång på den raka linjen.

Blir det fler galoppsprång på den böjda linjen, ni som kan?

Som uppvärmning red vi först i trav och flyttade för skänkel från C till E och skulle därefter sakta av till frisk skritt och sedan kontrollera traven fram eller tillbaka. I galopparbetet sen, på ena långsidan ökad galopp och den andra samlad galopp (för de som kunde, min bryter för det mesta dels av, men hittade några fler knappar idag), och på ena kortsidan en 15-19 meters volt. Hoppade sedan fram på planket och räcket, först i trav och sedan galopp och varierade varven.

Min ridning har verkligen utvecklats, men mina tidigare upplevelser där jag helt glömt bort att vända med skänkeln och istället med tygeln har alltid gjort att vi kommer fel in på hindret i en snävare sväng. Fortsatte därför ett par gånger i trav eftersom jag verkligen inte ville komma efter bullen i språnget. Köttbullen var dock på gasen och fick då galoppera istället. Nästan helt bra blev det! Jag använde mig mer av mina skänklar och stöttade upp, vi fick relativt fina språng när vi kunde hålla galoppen (som vi inte kunna tidigare) och det är det som delvis har gjort att det blivit dåliga språng tidigare. Nu fick jag verkligen chansen att koncentrera mig på att följa med hela vägen och det kändes väldigt bra.

Bästa gången hittills på bana, helt klart (för vi byggde senare upp till bana).

Det som störde mig lite dock var att vi inte kom helt bra in på räcket. Elin sa att på ett räcke får han svårare att taxera och särskilt i en sådan snäv sväng, han rinner ut lite till vänster om jag kommer i höger varv eftersom jag inte är helt har hittat hur jag skall rida med benen och rätt skänkelläge. Blev dock bättre och bättre och vi kunde i princip hålla galoppen under hela vägen. Han har ju dessutom ingen jättestyrka i bakbenen så det blir lätt att han släpar dem efter sig.

Vägen efter hindren var inte den allra bästa, men det har definitivt varit värre. Känner ju en helt annan kontroll nu när jag börjat lära mig att använda skänklarna bättre dessutom. Det gäller bara att jag ska komma ihåg dem, för det är lätt att jag helt enkelt glömmer bort dem. Elin är bra, hon har börjat förstå mig och jag kan komma med alla (dumma?) frågor upprepat. Hon har dessutom fattat det här med att jag kan behöva vägledning i varje steg, och hjälper mig på vägen.

4 av 5 Larsson's på denna träning!

Ps. Träningen ger resultat, orkar mer i ridningen nu och kommer ihåg att andas mycket bättre än tidigare.

Tummen upp! Ds.

Jag blir psykiskt svettig av allt det här.

Tittat på två stallplatser idag och ingen av dem har gett mig känslan att; Wow, här ska hon stå! Snacka om att detta tär på mig riktigt mycket. Begär bara att jag får någon ridväg som ger mig möjlighet att rida i alla gångarter och vettiga människor som delar min hästfilosofi någorlunda. Har ringt runt till flera olika personer i jakt på tips och dessutom pratat med ytterligare två på fb.

Jag vill verkligen att min magkänsla skall vara rätt när jag väljer stallplats, dessvärre verkar det som att det är oerhört svårt att ens kunna välja mellan olika alternativ. Har två alternativ kvar som jag skall kolla upp i morgon och jag hoppas, hoppas, hoppas att det löser sig då. Jag må vara enveten, men om jag inte har möjlighet att rida ute i skog och mark så kan jag lika gärna stå över ridningen. Vill inte flytta till ett ställe och känna att allt inte stämmer överrens.

Håll tummarna!

Det här med stallplats på rätt ställe är verkligen inte lätt. Jag är kräsen och känner att jag vill hitta en plats där jag vet att jag kommer trivas direkt och där det inte blir några problem. Problem kan man förvisso räkna med överallt på ett eller annat sätt, men det bör väga mer för än emot. Verkar tyvärr inte som att jag fick stallplats där jag räknat att jag skulle få så nu letar jag mig mot nya jaktmarker.

Jag är medveten om att jag inte kan få precis allt jag önskar men jag har några kriterier som är extra viktigt för mig och min häst:

• Alternativa ridvägar
• Relativt fasta rutiner
• God stallmiljö
• Närhet till paddock

Har några alternativ och idag var jag och tittade på en stallplats som absolut skulle funka, det avgörande är dock när den platsen blir ledig. Det är bra stallhyra och nära till ridhus, så det ligger absolut på plus. Räknar dock med att ta hem Blomman innan sista februari som vi har bestämt, men just för tillfället är det osäkert på när någon av de andra gästerna flyttar i stallet jag var och kikade på. Långt avstånd, lågt i tak och smala gångar är något annat som får mig att tvivla.

Alternativt 2:  

+ Gångavstånd
+ Transport på gården som går att hyra
+ Vettigt folk
+ Paddock
+ Bra stallhyra

- Dåliga ridvägar
- Ute dygnet runt sommartid
- Bete en bit från stallet (jag är lat och bekväm)
- Vet inte om jag är välkommen, eller om det ens finns plats, eftersom jag inte frågat

Alternativ 3:

+ Oändligt med ridvägar
+ Paddock
+ Stort luftigt stall
+ Inne nattetid sommar (bra när man har en häst som lätt lägger på sig)
+ Spolspilta

- Krånglig väg vintertid

Kommentar: Vet inte riktigt hur dessa människor är men jag vet att stallet har god miljö. Skulle återkomma lite senare idag så kanske kan jag redan ikväll åka och titta på stallplatsen. Vet inte vad hyran ligger på och vad som kan komma att ingå i den. Om jag slipper transportera hö och spån själv så är det förstås en fördel, men då kallhyran skall betalas till en person och resten till en annan (antar jag) kan det lätt bli strul, kanske?


Som ni ser finns det flest minus på alternativ nummer två, men alternativen är nog av värre art på första alternativet. Det klart bästa är alternativ nummer tre även om vägen är opålitlig vintertid, dock går vi mot vår och sommar och det kan bara bli bättre. Om jag inte tänker så långt fram utan siktar in mig på vår, sommar och höst så kanske jag har tur att hitta en stallplats i Bergeforsen när det går mot vinter. Ur ekonomisk synvinkel kanske alternativ nummer två hade varit det allra bästa, men frågan är hur mycket det lönar sig om man inte trivs med ridvägar och har andra minus på listan?

Hur det än är, jag är en ingen renodlad träningsmänniska även om jag vill ha det alternativet relativt ofta.

Vad tycker ni?

Jaha, då har jag varit vaken inatt istället för att sova i min varma sköna (ensamma) säng. Jonny är på jobbet och precis som vanligt när jag antingen mår lite halvkasst eller det är något på gång så har jag oerhört svårt att sova utan att han ligger på sidan om mig. Har använt tiden till att plugga lite och tänkte snart lägga mig i sängen, ska försöka att kliva upp vid 11-12 så att jag får någon möjlighet att vända på dygnet.

Det är dock minus 27 grader ute nu, så jag har dessutom sett till att elda lite så att det är varmt här. Fy Fabian om jag somnat och klivit upp i ett iskall hus när jag vaknat. Nu är det åtminstone skönt inne, men eftersom det är så kallt så finns det risk att huset kyls ned ganska omgående. Brrr!

Rida, träna, utvecklas. Mitt ledmotiv är just att jag vill rida, träna och utvecklas - men hur och vad vill jag utveckla? Jag är ingen typisk dressyrryttare och jag kommer nog aldrig att bli, min hjärna klarar inte den fokusen och det är ingen bortförklaring. Bara fakta. När jag hopptränar eller rider markarbete har jag en helt annan fokus eftersom jag känner att jag måste titta upp för att hinna med att se vad jag skall göra. Trots detta behöver jag ständig upplysning från Rid-Hitler eller t.ex. Coach Hägglund, och gärna då högljudd vägledning i varje moment.

Jag vill kunna...

...Rida min häst med små, tydliga hjälper.
...Få hästen smidig, lösgjord och lyhörd - mellan hjälperna!
...Bli ännu mer fokuserad - före, över och efter ett språng.
...Kunna rida en bana med bra balans, pondus och planerade vägar.
...Använda alla olika hjälper i kombination, när det behövs.

Problemet för mig är verkligen att min hjärna inte fungerar som andras. De i min närhet vet varför och kanske är det viktigast, det är dock tråkigt att det är så. Jag tror att jag med rätt hjälp skulle kunna bli en relativt skicklig ryttare, men mitt minne är dock verkligen på den kassa nivån så jag behöver verkligen, som jag redan skrivit, ständig vägledning. Punkt ett och två här ovan har jag i stort sätt uppnått, värre är det med de övriga punkterna.

I dagsläget har jag åtminstone bättre fokus före språnget, men över är jag bara så lättad att vi kommit iväg och efter har jag totalt glömt bort att jag kanske måste ta tillbaka hästen eller rida på framåt. Inte ett vinnande koncept alltså. Kan jag hitta den här fokusen så kan jag också rida banor på ett helt annat sätt eftersom det gör att jag får mer tid att fokusera på vad som händer.

Något annat jag har svårt med är att använda hjälperna på rätt sätt - samtidigt! Jag kan sitta och rida, göra en skänkelvikning där jag helt glömmer bort att ställa hästen eller att använda benen. Ni förstår själva hur det går om antingen eller inte fungerar. Det blir pannkaka. Jag måste egentligen ha en planering där jag får påminna mig själv om att jag ska rida på ett visst sätt, annars flummar jag bara på och glömmer helt och tappar bort mig. 

Det återkommande är mitt minne, likt en guldfisk förlorar jag informationen jag precis fått på en tiondels sekund.

Med planeringshjälp, hjälp med ridningen och att jag får allt det jag beskrivit att fungera så tror jag att jag kan ta mig någonstans. Mitt mål är inte att tävlingsrida i höga klasser, men jag vill åtminstone kunna rida stabilt och känna att jag utvecklas ständigt. Jag vill kunna och våga hoppa banor upp till 110, kanske 120 cm så småningom, men huvudsaken är att jag känner att det händer något i utvecklingen.

Och ja, får jag allt det jag beskrivit att fungera så kanske jag till och med kan sikta in mig på att tävlingsrida dressyr i lättare klasser. Då kanske jag har förmågan att titta upp och rida på känsla, inte med en massa blockeringar i skallen.

Usch, usch, usch för negativa dagar.

Ska nog ta mitt nya nummer av Hästmagazinet och gå upp och lägga mig i sängen en stund. Behöver tänka på annat än att den där Sune kommer och förstör min vardag som har varit så bra länge nu. Har verkligen ingen lust att dra ut på den här dagen mycket längre. Sen funderar jag på att ta en bit kladdkaka med en klick grädde och hallon på det. Det är jag fan värd. 

     +    +   

=

Trööööööstt.

Idag blev vi bjuden på en underbar middag hos min farmor och farfar. Farmor hade gjort plommonspäckad fläskkarré, kokt potatis, sallad, svampomelett och en brun sås till det. Det smakte mint, mums. Särskilt när vi denna vecka får äta fattigmansmat för att jag fortfarande inte har fått några pengar. Är verkligen bitter över det. Får jag inget besked i morgon från CSN så ringer jag ytterligare en gång för att tjata. Har verkligen ingen lust att att leva så här längre.

Vill rida, träna, utvecklas.

*~~*~~*~~*~~*

Ja till negativa provsvar om kvarka på Timrå Hästsportförening
Nej till CSN's usla hantering av min ansökan!

"Fattig är den som räknar sina pengar."

Älskar det faktum att poletten äntligen har trillat ned. I eftermiddags var det dags för ytterligare en hoppträning och även om det är för lite ridtid med en gång i veckan för att man ska se någon snabb utveckling så är det roligt när det väl sker en. Hade en caprilliövning i galopp och till detta på ena långsidan räcke samt oxer, med fem galoppsprång mellan. Min häst var taggad och är lättare att rida i galopp när jag inte stör honom så mycket, tror han uppskattar att jag INTE rycker honom i munnen i varenda språng nu.

Tyvärr fastnar jag rätt ofta i hur jag lärt mig att rida på en häst, så jag har väldigt gärna velat ställa honom utåt. Vilket inte har fungerat. Känner att jag slappnar av mer också när jag sitter ner och jobbar i trav, så Coach Hägglund har definitivt en lurig baktanke med sin "nu-släpper-vi-stigbyglarna-och-sitter-ned-i-trav"-uppvärmning.

Allt fungerade idag och det enda som kan förbättras är att jag inte fick tag i honom i hans bättre varv (höger), där jag antagligen hade för mycket yttertygel så att han galopperade på dubbla spår. Detta resulterade i att vi genade en aning och fick språng som var sisådär, men jag hängde ändå med. Samt att jag förstås visste vad som var problemet och kunde lösa det.

Vill våga...



...Vill kunna!

Alltså suck. Har insett nästa problem och det är att jag kommer att vara i behov av ett hästsläp när jag inte står i närheten av Timrå Hästsportförening. Vill åka in och träna åtminstone fyra gånger i månaden och ska jag hyra transport alla gångerna så kommer det att sluta på åtminstone 1200 spänn. Känner att det är oerhört mycket pengar extra för en fattiglapp som mig. Sommartid är jag dock inte i samma behov som vintertid, men det är ändå en massa penger extra för en massa krångel. Det lättaste vore att bara rida till träningen.

Funderade på en "Lyxfällan"-varning och köpa en ny transport på avbetalning eftersom månadskostnaden blir mycket lägre. I längden kommer det dock att kosta mycket mer i ränta och jag vet inte med säkerhet hur det kommer att se ut längre fram i framtiden. Måste lösa det på något sätt helt enkelt, får se hur det blir.

Den...



Eller...



...Den kanske?

Pratade med ägaren till 'Blomman' idag och det kändes så väldigt bra. Hon verkar vara den typ av människa som har samma filosofi vad gäller hästar som mig, samt att vi kommer bra överrens. Det är en förutsättning för att allt ska fungera så bra som möjligt när man lånar en häst på foder, även i andra sammanhang. Och stallplatsen sen, det är ett mindre stall med stora boxar och där hästarna inte behöver vara rädd för att de ska stressa sönder på grund av yttre påverkan. Hästarna ska vara häst i längsta möjliga mån och det är också extremt viktigt att alla delar samma filosofi för att man skall trivas tillsammans.

Det känns som att vi gör det.

Min dröm är att kunna ha en riktigt bra och fungerande lösdrift där deras naturliga miljö tillämpas på ett bra sätt. Självklart är jag lite av den traditionella typen som vill ha ett varmt och skönt stall att vistas i när det är dags för att rida eller kanske duscha av hästen. Det är bara för min egen bekvämlighet, förstås, men dagens hästar är så vana stallmiljön att boxen mer och mer är deras fristad. Där de får den vila de behöver, men som antagligen också gör många väldigt uttråkade.

Jag vill kunna ha båda möjligheterna, för hästarnas bästa.

Nu skulle jag egentligen befunnit mig i Petersvik, Oxelösund hos min bästaste bästa vän som fyllt år och har kalas ikväll. Dessvärre har jag haft trubbel med utbetalningar som inte kommit när de ska och oväntade utgifter så jag har inte ens kunnat köpa biljett. Det är tråkigt när man inte ens kan köpa den mat man vill bara för att kontot gapar tomt. Usch. Usch. Usch. Jag ville så gärna åka dit, särskilt eftersom vi inte träffas så ofta som jag skulle vilja. Önskar att det kunde gå billiga lågprisflyg ned till Skavsta, dels är resetiden så jobbig med tåg och dels så brukar det kunna vara ganska dyrt också. Särskilt när man inte är ute i tid.


Lovar dock att jag ska gottgöra dig, Hanna! Förlåt mig och GRATTIS!

Ikväll umgås jag med Jonny. I morgon måste jag plugga, träna och helst städa också. Det får nog vänta tills efter helgen dock. Köpte kladdkaka, men är inte så sugen att äta av den, så den får nog vänta. Det är snabba svängar i mitt liv, igår kändes allt så lätt - idag allt så svårt. En bra sak är i alla fall att jag hittat en bra stallplats nära hem, inte i Bergeforsen som jag ville, men åtminstone med hyffsade ridvägar. Viktigt, viktigt. Dessutom lätt att backa transporten när det är dags för den.

Kör en Egoina ikväll:

Ja till billig stallhyra.
Nej till kvarka på Timrå Hästsportförening.

Sedan beskedet kom från Blommans ägare har jag bara hoppat från det ena rosa molnet till det andra. Allt har känts så lätt och jag har verkligen saknat 'egen' häst. Jag saknar fortfarande min älskade polack och bara igår pratade jag med min man om Blomman som om det vore Moro, sen kom jag på mig själv och var tvungen att rätta.

Min älskade prins ♥

Nåväl, hans liv skulle ha blivit oerhört odrägligt med den skada han hade och det var rätt beslut att ta. Nu kommer allt krut att läggas på den nya kraken och jag känner mig bara positiv till det här. Framförallt för att hon verkade så stabil att hoppa med, vilket också är den inriktning jag helst vill hålla på med.


Även om jag i dagsläget känner att jag aldrig kommer att klara högre än den monsterhöga höjden av 80 cm. Höjden spelar ingen roll säger kära Rid-Hitler, men höjden spelar visst roll för en hopprädd tjej som mig. Jag vill utvecklas och känna att jag kan rida stabilt på de lägre höjderna, INNAN jag går vidare till lite högre höjder.

Jag har så mycket att lära i både dressyr och hopp, och med egen häst finns det så många fler möjligheter än som det är nu när jag rider i ridskolegrupp en gång i veckan. Ser fram emot detta och önskar bara att det går bra med allt.

Den här vackra damen kommer att bli "min" den närmaste tiden, om allt går som det ska:

Fotograf är Rid-Hitler a.k.a Sessan, och bilden är tagen från hennes blogg.

Jaha, Peter Forsberg gör comeback - igen. Min trogna vapendragare är förstås nöjd, Överste Morr skulle välja honom alla dagar i veckan framför mig och det är helt ok. Jag har dock funderat på Peters stora återkomst och att den kommer i NHL, världens största liga. Varför? Jo, trots hans frånvaro från hockeyn med diverse inhopp i Modo under åren så är Forsberg en av världens bästa spelare. Han är beundransvärd och ingen föredetting som jag velat påstå tidigare. Han förtjänar att lyckas och slippa oro och spekulationer från pressen om den världsberömda foten.

Inte nog med att han har varit världens bästa spelare tidigare, han tillhör fortfarande skaran av de främsta topp 10-spelarna och hans återkomst är nyttig för världen. Nästintill synd att han inte kommer att spela med Modo, då han drar fulla hus var än i Sverige de spelar och det är något svensk hockey skulle behöva. Har någon annan ens lyckats med den bedriften? Jag tvivlar. Dock ska en av världens bästa spelare tillhöra en av världens bästa ligor.

Betänk också vilken enorm tillgång har är utanför planen. Envis, målmedveten och rutinerad. Att som ung spelare få ta del av hur han tränar, vart han tränar och hur mycket kan bara vara inspirerande. Jag känner inte Peter Forsberg personligen, men vad man kan utröna - även som blind - är att han älskar att spela ishockey. Det sägs att han är den sämst betalda i NHL, men jag kan med 99.9% säkerhet säga att han inte spelar för pengarna. I det här läget vill han bara lyckas med att komma tillbaka till det spel han hängivet följt sedan barnsben.

Är det inte kärlek så säg. Alla dessa toner om att han ska lägga av, slänga skridskorna på hyllan och bara ge upp - det är Peter Forsberg själv som måste få känna när det är dags. Inte när ett gäng amatörer på läktarplats säger så. Jag är den förste skeptikern att ta av hatten och hålla tummarna för att allt går som planerat, gör det inte det så får jag väl ta på mig hatten igen, men det tror jag inte att vi behöver vara rädda för. Jag känner positivt på hans försök, för första gången någonsin.

Yours sincerely.