Galopp en vacker sommarmorgon

Jobbade ju onsdag natt och nu sista natten inför lite ledighet i några dagar igen. Lovade stallägarinnan att jag skulle släppa ut hästarna torsdag och fredag morgon så att de fick lite sovmorgon på deras första semestervecka. Skönt för dem att slippa stallet någon gång ibland och när jag ändå skulle ut direkt efter jobbet så skulle det gå snabbt att släppa ut kusarna. Sagt och gjort, åkte ut och var ovanligt pigg efter natten så jag bestämde mig för att ta en ridtur på Blomman. Sur var hon för att hon inte fick gå ut med de andra och visade detta genom att steppa fram och tillbaka på gången och känguruhoppa lite lätt.

Red ut med tanke att bara skritta men hon kändes så fräsch i kroppen så jag tog en lättare galopp för båda skänklarna och OJ vad taggad hon var. Det enda jag krävde var att hon lyssnade på min röst och tygeltag, vilket hon också gjorde. När jag sedan vände hemåt råkade jag vingla till med skänkel varpå hon spetsade öronen och ville ge sig iväg. Galopperade på stället i princip och ville verkligen få tillåtelse att sätta av i en lång och snabb galopp efter vägen. Plötsligt kändes det så bra att rida igen och hoppfullt såg jag möjligheterna igen, kände mig inte ett dugg trött trots att jag vid tillfället varit vaken i drygt 19 timmar och jobbat 12 av dem.

Hon är vacker min lilla Blomma! (Ja, min och min... jag lånar ju henne faktiskt)




Dags att bli barn på nytt - ridläger!

Det händer inte så mycket nu och det som har hänt har jag påbörjat ett inlägg om men som jag senare inte känt mig nöjd över. Skrev ett inlägg om hur värdelös jag är på att rida och hur Blomman kommer att förfalla i min ägo, men jag ångrade mig. En stunds dåligt självförtroende behöver inte blottas på bloggen, det räcker att det gnager inom mig då och då och absolut inget jag behöver påminnas om. Skrev ett annat inlägg om som också speglade mitt dåliga självförtroende, att jag skippar denna gångs möjlighet att träna för Maja Heed eftersom jag inte känner mig redo när jag och Blomman haft vila.

Det finns mentala spärrar inom mig som jag måste arbeta med, men jag förstår inte riktigt hur jag ska komma över det utan träning. Det finns alltså bara ett sätt att lösa problemet på - fortsätt träna. Lätt som en plätt, lugn och fin, hälsofil. Att jag inte är redo för Maja Heed-träning är bara skitsnack, däremot kan jag tycka att det blir för snabbt inpå vila för Blomman (även om hon med största sannolikhet skulle klara det också) och av den anledningen avstår jag den här gången. Nåja... visst hänger det på mitt dåliga självförtroende också men jag brukar faktiskt numera åtminstone åka till träningen och sedan blir det som det blir.

Ska precis nu anmäla mig till ett hoppläger på Näset där jag får möjlighet att träna för Maggan Bäckström. Jag fasar över att vi ska hoppa högt och svårt, men när jag tänker efter så blir jag ganska övertygad om att Maggan inte tvingar över någon som inte är redo. Och jag vet att hon kan hjälpa mig att programmera om min hjärna, så därför är det ett ypperligt tillfälle att göra slag i saken att försöka bli av med skiten. Åtminstone delvis. Kommer ihåg för två år sedan (har det verkligen gått så lång tid?) då Rid-Hitler var med och hoppade Moro, vad roligt det faktiskt var och hur mycket jag lärde mig som stod på sidan om.

Men åhhh vad nervös jag blir! Fast nu måste jag vidare, jag måste träna mer om jag vill utvecklas. Jag behöver inte göra någon elitsatsning, men jag vill bara kunna hoppa lätta klasser och verkligen känna att det är lätt. Inte en nervpers som får mig att bli till en fegskit varenda gång.

Att som fodervärd lämna tillbaka skadad häst

Det var en som frågade mig här på bloggen om jag skulle lämna tillbaka Blomman till sin ägare om det visade sig att hon var dålig. Känner att jag måste få kommentera det öppet här på bloggen också eftersom det är en viktig och högst moralisk fråga att kunna svara på om det värsta tänkbara skulle inträffa. Mitt ansvar som fodervärd är lika, om inte större. Jag lånar inte en häst och frånsäger mig ansvaret, för det är något som händer ganska ofta; Nu när hästen är halt och inte kan användas vill inte jag betala för den längre. Åhh vad bra säger jag, att som fodervärd bara ha roligt och kanske rida vårdlöst när jag bara kan lämna tillbaka när skada slår till. För ja, att det kostar att ha häst vet vi nog alla som har eller har haft egen häst men det finns försäkringar som ofta täcker en stor del.

Om Blomman av någon anledning skulle bli oridbar så skulle förstås en diskussion tas med Å eftersom det då blir en helt annan typ av fråga. Vi har en kontraktstid som löper till juni 2012 och efter är det öppet åt båda håll, ekonomiskt så tar jag hand om henne den tiden och/eller hittar en annan lösning med ägaren. Eftersom jag inte äger henne så är det inte jag som bestämmer vid en sådan situation, men så länge kontraktet gäller är det också mitt ekonomiska ansvar. Dessutom skulle jag aldrig kunna ge upp bara för en liten skavank som faktiskt går att behandla. Det enda jag vet är att jag vill rida och träna nu och att jag inte har råd med två hästar, men OM något skulle inträffa så är det en diskussion man får ta senare.

Om jag bodde med hus och stall skulle situationen kunna vara annorlunda, är det min häst och det går att använda i avel så är det bara bra, då kostar det faktiskt inte lika mycket som att stalla upp på annat stall med både resvägar och allt som kostar med att hyra in. Finns det dessutom möjlighet att hyra ut boxar så ändras ju läget radikalt, man tjänar inget på att ta emot hästar i sitt stall direkt men man förlorar inte på det heller. Däremot kan det hjälpa till att hålla kostnaden på de egna hästarna nere eftersom jag ser det som att om jag ändå har två hästar, då spelar det ingen roll om det står två till inhyrda. Vissa räknar ju på vad elen kostar extra och ditt och datt, men det kan jag inte tänka mig att det blir så stor skillnad om jag redan har hästar själv. Däremot om jag inte hade hästar, ja, ni förstår, då hade läget igen blivit annorlunda eftersom det inte ska kosta mig något att ha andras hästar i mitt stall.

Förstår ni? haha

Blomman mår bra!

Vill passa på att berätta nu att Blomman mår bra, men hade knappt en halv grads markering på hög höger bak och låg vänster fram. Norrbaggen tillika veterinär på ATG i Bergsåker hade väldigt mycket gott att säga om henne och han sa att han skulle bli förvånad om hon inte visade något med tanke på ålder och att hon hoppats mycket tidigare.

När jag vet.besiktigade henne inför hennes ankomst visade hon nollor runt om, men jag behöver nog inte spekulera och oroa mig så mycket eftersom det finns vissa skillnader hos mig än hos hennes ägare Å. De senaste veckorna har varit varma, kvava, fylld av broms, mygg, flugor, knott, svedd (eller vad de heter) och ännu mer lite knott - hästarna har varit som galna till och från. Hon har inte arbetats så mycket under den här tiden och jag har bytt sadel (som ligger bra) och dessutom har underlaget varit sisådär på sistone och det spelar förstås in. Poängtera att allt detta har varit samtidigt och hade jag känt henne längre hade jag antagligen inte behövt åka in, men eftersom jag hade planerat en hälsokoll på henne till hösten och skulle trappa upp träningen lite till kommande veckor så tyckte jag att det var lika bra när hon inte kändes bra.

Hennes knappa halvgradiga markeringar på parallella höger bak och vänster fram sa vet. endast kunde bero på tillfälligheter. Och när jag kom att tänka på det så var hon för en gångs skull lite tjurig när vi skulle lasta på och åka till kliniken. Hon gick upp och ned och fram och tillbaka, allt utom rakt - och vem vet - kanske berodde en eller den ena på något av det. Det går inte att fundera på så mycket, det bara var så den dagen och jag är INTE orolig över att det skulle vara något allvarligt. Veterinären sa dessutom att alla veterinären böjer olika hårt och att det inte finns någon standard, åter igen tillfälligheter alltså.

För säkerhets skull skall jag ändå vila Blomman och låta henne gå på en antiinflammatoriskt under hela nästa vecka, samtidigt som jag skrittar henne 30-40 minuter per dag från och med måndag. Inget jobb, men ändå så att hon får röra på sig. Litar helt på den här veterinären, han är duktig, observant och vill hjälpa både häst och ägare. Tummen upp till honom alltså! Återbesök endast vid behov och när igångridningen skulle ske så ska den inte ske i snigelfart. Hade han trott att något värre var på G, då hade han aldrig föreslagit den här igångsättningen heller.

Pling-plång-bilen rycker ut i morgon

Suck. Nederlag? 


I morgon klockan 8.30 skall jag och Blomman infinna oss på kliniken i Bergsåker. Tycker att hon känts lite annorlunda på sistone och jag är ganska övertygad om att det är för att jag inte jobbat henne så mycket och mest ridit ut. Det har varit varmt och kvavt senaste två veckorna, jag har bytt sadel, hon har sprungit i sommarhagen när vi provat att släppa dem och det är sjukt mycket broms och andra insekter som irriterar hästarna i hagen, samt att underlaget på ridbanan är ganska så värdelöst helt ärligt.

Jag tror att det är därför hon känns som hon gör, men jag vill hellre kolla upp henne nu innan och OM det bryter ut något. När Moro blev dålig började jag känna att det var något fel redan två månader innan han blev riktigt halt, men det var diffust och konstigt - precis som det känns lite med Blomman nu. Gör inte om samma misstag en gång till, och är det något så går ju alltid försäkringen in och täcker. Men som sagt, jag tror inte att det är någon fara och jag hade ändå tänkt göra en hälsocheck i höst. Nu tyckte jag dock att det kunde vara bra att kolla upp henne eftersom det vankas hoppkurs och träningstävlingar.

Håll tummarna!

Small update

Jaa, jag vet att jag är dålig på att blogga och även om ni inte är så många som följer mig och Blomman så är ni ju ändå några som gör det. Det har inte hänt så mycket på sistone eftersom det är uppehåll på hoppträningarna och det bara hålls sporadiskt. I morgon eftermiddag/kväll har det varit prat om träning för Eva och jag hoppas att det blir av eftersom det var länge sedan nu. Blomman har förvisso vilat i några dagar eftersom jag varit på Kolmården med min man och hans barn, men jag har hunnit rida henne ett par gånger innan dess. Dessutom är hon i så bra form att det inte blir några problem, särskilt inte när det är så låga höjder som vi faktiskt hoppar.

Min tanke är att jag måste börja tuffa till mig och det känns bra, jag har en sadel som ger fantastiskt stöd  och en häst som älskar att hoppa. Det är dags att börja hoppa mer än två hinder i följd och på längre avstånd än ett galoppsprång, när man kommer på en sådan kombination kan man inte direkt ångra sig och det har bara varit och bita i det sura äpplet - som med facit i hand smakat som en ljuv sommardag. Jo, en ljuv sommardag smakar färska jordgubbar eller vattenmelon och det är riktigt härligt.

Vi jobbar på, sakta men säkert.

RSS 2.0